Boko Harams kidnappning har väckt enorm avsky runtom i Nigeria och resten av världen.
Terrorgruppen Boko Harams kidnappning av fler än 270 skolflickor i Chibok, en liten stad i nordöstra Nigeria den 14 april, har väckt global avsky. Kidnappningen och den fortsatta fasansfulla utvecklingen då de vill sälja flickorna har följts av en hel värld. Demonstrationer för att alla ska släppas har hållits i Nigeria och utanför landets ambassader. På sociala medier (#BringBackOurGirls) drivs en omfattande kampanj för samma krav.
Democratic Socialist Movement (DSM, CWI i Nigeria) stödjer helhjärtat kravet på att de bortrövade flickorna ska frisläppas. Det går inte att föreställa sig den smärta och ångest som de bortförda och deras familjer känner. Inte heller kan de finna tröst i förvissningen om att regeringen gör tillräckligt för att komma till deras undsättning.
Den kris som kidnappningen har skapat har återigen visat den svaghet och oduglighet som präglar president Jonathans regering. Regeringens svaghet och misslyckande speglar Nigerias bräckliga nykoloniala kapitalism.
De flesta nigerianer blev medvetna om Boko Harams existens år 2009, då dess ledare, Yusuf Mohammed, infångades av armén och överlämnades till polisen för att sedan avrättas utan rättegång. Innan dess var det nästan bara i de nordöstra delarna som denna fundamentalistiska sekt var känd. Precis som andra fundamentalistiska grupper erbjöd Boko Haram mycket mer än en trosuppfattning. Gruppen fördömde också sociala och ekonomiska orättvisor och den korrupta härskande oligarkin i nordost, som Boko Haram ofta kallar ”otrogna”.
Bakom Nigerias korrupta kapitalistiska och härskande elit står imperialistiska länder, som USA och europeiska makter. Nu är dessa västmakter oroliga för att kombinationen av social kris och en korrupt, inkompetent regering kommer att destabilisera hela Västafrika. Därför använder man kidnappningen i Chibok som en ursäkt för att ingripa militärt. Redan nu finns det uppgifter om att amerikanska specialstyrkor har börjat operera i Nigeria. Vissa kanske välkomnar dem som mer effektiva än Nigerias styrkor, men trots propagandan är de inte här på något humanitärt uppdrag.
Sedan flera år tillbaka har läget i Nigeria varit en källa till oro för de styrande i USA. Enligt brittiska Guardian den 9 maj ska den amerikanska armén till och med ha genomfört ett krigsspel där Nigeria invaderats för att skydda oljeförsörjningen i ett läge där landets regim hotas av kollaps. Detta är anledningen till att landets press nu skriver att ”amerikanska och andra utländska trupper förväntas stanna i landet tills efter valen 2015” (Punch, Lagos den 10 maj).
År 2009 försökte landets regim krossa sekten militärt. Inte bara ledare arresterades utan även släktingar till Bako Haram-medlemmar sattes i fängelse. Repressionen och avrättningen av Yusuf Mohammed blev startskottet för Boko Harams väpnade uppror som nu leddes av betydligt mer hårdföra fundamentalister.
Utan ett arbetarklassalternativ kunde Boko Harams religiösa fundamentalism, i kombination med en påklistrad radikalism, vinna stöd bland de många fattiga och marginaliserade ungdomarna i landets norra del.
Dessutom erbjöd sekten också tak över huvudet och mat till de fattiga och unga som strömmade till.
Trots att Nigeria innehar stora naturliga och mänskliga resurser lever över 100 miljoner av landets invånare (70 procent) i svår fattigdom. Enligt färska uppgifter har Nigerias ekonomi vuxit till att bli Afrikas största, men 50 miljoner ungdomar saknar jobb och antalet hemlösa är okänt.
Jobbkrisen kan beskrivas med vad som hände den 15 mars när en halv miljon utexaminerade studenter köade utanför Nigeria Immigration Service för att söka de nära 5 000 platser som utannonserats. Tragiskt nog dog över 20 personer i det kaos och trängsel som kön skapade.
Det är förståeligt att många nigerianer och människor världen över hoppas på att ett militärt ingripande ska rädda de kidnappade och göra slut på våldet. Men ökad militarisering kommer inte att skapa förutsättningar för en lösning.
Trots undantagstillstånd i tre delstater i nordost och trots alla miljarder som spenderats på att militärt krossa Boko Haram har de vuxit i styrka. Sektens våld och attacker har inte bara fortsatt i nordost utan även spridits till andra delar av landet.
Militära aktioner utan stöd från befolkningen kan inte slå tillbaka organisationer som Boko Haram. På grund av den nigerianska arméns brutalitet och grymheter i de nordöstra delstaterna kan regeringen inte hoppas på att få den information och stöd som krävs för att lokalisera och isolera Boko Haram. Många människor i nordöstra Nigeria känner sig nu fångade mellan å ena sidan arméns våld och å den andra Boko Harams våld.
Istället för att besegra Boko Haram har militariseringen inneburit nya attacker mot de arbetande massornas demokratiska rättigheter. Med terroristbekämpning som ursäkt förbjuder den federala regeringen rutinmässigt protester.
USA, Storbritannien, Frankrike och andra imperialistiska länder är också ansvariga för spridningen av terrorism och religiös fundamentalism. Om de imperialistiska länderna i USA, Storbritannien och Frankrike är en del av problemet är det ologiskt att förvänta sig att de ska vara en del av lösningen.
I kampen mot Boko Haram kan det arbetande folket i Nigeria bara sätta sin tillit till den internationella arbetarklassens solidaritet.
Även om en stor militärinsats och utländska trupper lyckas driva Boko Haram under jorden eller rent av krossa dess uppror kommer kapitalismens barbari att föda nya dödliga attacker från religiöst sekteristiska grupper och ge upphov till fortsatt etnisk splittring och oförsonliga motsättningar mellan olika befolkningsgrupper.
Vi ser tyvärr redan tecken på detta. I början av april mördades minst 200 människor i delstaten Zamfara (norra Nigeria) i strider mellan nomadiserande boskapsskötande stammar och bofasta jordbrukare. I sydvästra Nigeria tilltar våldet.
Nästan dagligen rapporterar media om mord och kidnappningar, som blivit ett barbariskt medel för att få pengar.
Det enda som kan börja vända utvecklingen är att arbetarna och de förtryckta massorna mobiliseras och organiseras. Ingen besitter en större kraft än den organiserade arbetarklassen. Till att börja med kan en endags generalstrejk och samtidiga massdemonstrationer skicka meddelandet till både den korrupta kapitalistiska härskande eliten och Boko Haram om att det organiserade, arbetande folket är beredda att försvara sig mot angrepp från alla håll.
Genom en generalstrejk och via massprotester kan arbetarnas organisationer visa att de är i stånd att bekämpa den fattigdom, korruption, arbetslöshet och hemlöshet som fått ungdomar att ansluta sig till Boko Haram och andra reaktionära krafter.
I de nordöstra delstaterna där hotet från Boko Harams räder är ständigt förekommande kan fackliga aktiva, gräsrotsaktivister och socialister ta ledningen i att mobilisera arbetare och ungdomar till att säkra sina stadsdelar och samhällen.
Detta kan endast vara möjligt genom att inrätta demokratiska och multireligiösa självförsvarskommittéer, som tar ansvaret för försvar och säkerhet. Dessa kommittéer måste kopplas till kampen för att störta kapitalismen.
Det krävs en social revolution för att avskaffa Nigerias korrupta kapitalism. DSM anser att bara en regering bildad av arbetarklassen och beväpnad med en socialistisk politik möjliggör att landets rikedomar används i folkmajoritetens intressen.
För att uppnå detta reser DSM uppgiften att bygga ett socialistiskt massparti.
Som ett steg mot detta har vi påbörjat arbetet med att registrera det nybildade Nigerias socialistparti (SPN). ■
