Ribwar Ahamed
I Husby pågår diskussioner i grupper av människor över hela torget, hela tiden, angående de senaste dagarnas händelser.Zargan Asadi:
– Det här är ett uttryck för en situation där människor fråntas värdighet och ansvar. Där man demoniseras. Alla människor behöver känna tillhörighet. I förorterna kan en liten gnista tända en brand, inte unikt för Husby. Det blir värre och värre med nyliberalismen.
– Det behövs istället klasskamp som kan leda människors frustration. Frågan om ledarskap.
– Rasismen (ett arv från kolonialismen) är till för att dölja klassklyftorna och upploppen gör det lättare att ytterligare demonisera.
Tibles:
– Min dotter går på Husbygårdsskolan som eldskadades. Min son sitter här på torget och har inget att göra. Det är jättesvårt att få jobb, spe-ciellt om man är invandrare. Jag förstår ungdomarna, men vill ha lugn och ro.
– Vi hade en ungdomslokal – Husbyhallen. Den lades ned, liksom allt annat. Nästan alla svenskar har flyttat. Hur kan vi integreras om de bara flyttar ifrån oss?
Parvane:
– Jag förstår ilskan och frustrationen. Det finns en upprördhet och hopplöshet. Självklart stödjer jag inget våld, inte från någon sida.
– Många ungdomar är frustrerade, men kan inte sätta ord på det. Husby är socialt utsatt och segregerat. Jag är genuint orolig över hur hårt det har blivit. Jag har bott här i hela mitt liv och älskar det. Om ungdomarna bara får rätt redskap så blir de farliga för makten och det är makten medveten om.
Aber Yousuf:
– Vi unga har rätt att visa sitt missnöje, men det var inte rätt att förstöra på det här sättet.
– Dödsskjutningen var droppen. Megafonen hade en demonstration, men det ledde inte till något från polisens sida.
Ribwar Ahamed:
– Jag har bott i Husby i 22 år. Jag såg 50 poliser utanför 69-åringens hus. När jag hörde att de skjutit honom med sex skott tyckte jag att det var mycket märkligt. De hade kunnat göra det på ett annat sätt. Folk är nu rädda och oroliga. Vi känner att polisen ville visa att om vi sätter emot så blir vi dödade. Det är ett hot mot alla. Vi känner oss osäkra.
Intervjuer: Elin Gauffin
Foto: Kim Lillo & Ruben Derkert
Detta har hänt:
Måndagen den 13 maj sköts en 69-årig man ihjäl av polis i Stockholmsförorten Husby. Dödskjutningen väckte många frågor om polisens agerande, då vittnen hörde fler skott än vad som kan tyckas vara rimligt då mannen endast var beväpnad med kniv. Enligt den lokalt förankrade organisationen Megafonen försöker polisen mörklägga det som kan vara en av polisen utförd avrättning av mannen, inne i hans egen lägenhet.Händelsen har skapat vrede bland många, framförallt unga, boende i Husby. Natten till söndagen den 19 maj vandaliserades delar av orten av ungdomar, vilket polisen reagerade på med dels brutalt övervåld riktat mot många som överhuvudtaget inte var inblandade och dels rasistiska och kränkande utrop som ”råttor”, ”apor” och ”negrer”.
Ett 50-tal bilar ska ha satts i brand och en fåtal butiker fått sina fönster krossade under den första natten av upploppet.
Natten efter fortsatte upploppet, men i mindre skala. Polisen ska återigen ha ropat kränkande efter husbybor. Rättvisepartiet Socialisterna fördömer polisens övervåld och militäriska ingripande i Husby under de senaste dagarna och menar också på att vandaliseringen är helt missriktad, destruktiv och splittrande.
