Det svenska etablissemanget, med major Jan Björklund i spetsen, anser att robotvapen på Gotland samt ett närmande till NATO vore en god idé. RS säger självklart nej till både NATO och till svensk militär upprustning.
Krisen i Ukraina och Rysslands militära maktövertagande av Krimhalvön får de flesta av Sveriges riksdagspartier att ropa i höga skyn på svensk militär upprustning och återmilitarisering av Gotland.
Allra längst går Folkpartiet, som också skärper sina krav på en fullbordad svensk anslutning till NATO.
– Det krävs ett doktrinskifte där försvaret av Sveriges gränser och Östersjön ska stå i centrum, säger folkpartiedaren Jan Björklund och betonar att detta kan kräva höjda militära anslag i ”miljardstorlek”.
Enligt Björklunds sätt att se kan det ryska hotet att agera till försvar för den ryska minoriteten i Ukraina också komma att upprepas i Baltikum.
– Den som vill hjälpa Baltikum kommer att behöva Gotland och den som vill stoppa hjälp till Baltikum kommer att vilja sitta på Gotland. Vi behöver förband med sina tunga utgångsmateriel utgångsgrupperad på Gotland och jag bedömer att vi behöver förband som med precision och lång räckvidd kan ingripa mot fienden på Östersjöns yta. Med det menar jag robotvapen, säger Allan Widman, som är Folkpartiets representant i Försvarsberedningen.
Inte långt efter de värsta hökarna ropar även Socialdemokraterna och Kristdemokraterna på upprustning, utan att närmare reflektera över hur detta ska finansieras.
– Det går att rusta upp försvaret av Gotland utan att investera i stora fasta anläggningar, hoppas Försvarsutskottets ordförande Peter Hultqvist (S).
Delar av Alliansen kan hysa förhoppningar om att krisen i Ukraina kan överskugga de sociala frågorna i valet. Moderaterna och Centern, som hittills under Reinfeldts och Borgs tid vid makten har velat spara mer på militära utgifter än både de andra i högeralliansen och Socialdemokraterna, ser också ut att böja sig för hökarna.
Även Fredrik Reinfeldt har trappat upp tonläget, efter att först ha blivit tillrättavisad av Carl Bildt och rejält utskälld för sitt uttalande om att: ”Det är i någon mån förståeligt att Ryssland agerar på en rysk minoritets oro på Krim och i östra Ukraina, men inte på det sätt man agerar”.
Frågan är nu om krisen i Ukraina är tillräckligt dramatisk för att Försvarsberedningen, som nu får några ytterligare veckor på sig, ska ändra den bedömning som innan dessa händelser har fått FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut) att klassa Östersjöområdet som stabilt.
Även Reinfeldt menar nu att Rysslands ”nyckfulla agerande i Ukraina” kommer att påskynda tempot i en förstärkning av de insatsberedda styrkorna.
Även om Vänsterpartiet och Miljöpartiet hittills intar en mer avvaktande vänta och se-attityd, vill inte ens V-ledaren Jonas Sjöstedt utesluta att man kan komma att stödja höjda militära anslag.
– Inte omedelbart, men om utvecklingen fortsätter och blir ännu allvarligare och om det skulle sprida sig, då kan det påverka. Det är självklart något vi måste följa, säger Jonas Sjöstedt till SVT:s Aktuellt och tillägger att det inte är möjligt att skära ner mer på försvaret.
Sveriges militära nedrustning har gått hand i hand med en allt närmare anknytning till NATO, som sedan Sovjetunionens fall har trängt in Ryssland i ett allt snävare hörn med ett nätverk av flygbaser som NATO och USA kan använda i inte mindre än åtta fd sovjetrepubliker: i såväl alla de tre baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen som i Kirgizistan, Tadjikistan, Uzbekistan, Georgien och Azerbajdjan.
Norra Sverige och Östersjön har också inom ramen för partnerskapet med NATO blivit en arena för stora och allt tätare flygstridsövningar. En svensk återmilitarisering av Gotland betyder med all säkerhet att även NATO inbjuds till en ökad användning av svenska flygplatser och vatten.
Medan USA, EU och NATO med stöd av Sverige och svenska politiker som Carl Bildt och Urban Ahlin i dag läxar upp Putin om internationell rätt och principer om andra staters icke-inblandning i andra länders inre konflikter, har de själva utan att blinka satt exemplet genom att flygbomba Serbien, ockupera Afghanistan och Irak, flygbomba Libyen och med ekonomisk, politisk och militär hjälp underblåsa regimförändringar i en lång rad länder. Med stöd av en makalöst ensidig mediabevakning har de också varit villiga att överse med det västukrainska maktövertagandets alla mörkbruna brott mot borgerligt demokratiska och parlamentariska spelregler, som de om det skedde i till exempel Sverige eller något annat EU-land skulle försöka slå ned med all nödvändig statlig repression.
Den upprustning som nu föreslås från alla håll kan bara ske på bekostnad av ytterligare försämrad välfärd. Sveriges närmande till NATO har dessutom, som vi redan sett i Afghanistan och Libyen, ökat risken för att Sverige dras med i militära konlikter som går stick i stäv med arbetares, ungdomars och ”vanligt folks” intressen av fred och välfärd både där och här hemma.
Rättvisepartiet Socialisterna säger självklart nej till både NATO och svensk militär upprustning: Inte en man eller kvinna och inte en krona till militarism och imperialism. Vårt försvar av arbetares intressen i Sverige, liksom i Ryssland, Ukraina och Baltikum, börjar med stöd till kampen för oberoende, demokratiska och socialistiska massrörelser mot kapitalistisk plundring och reaktionär nationalism även i dessa länder. ■
