Mobiliseringen av den franska arbetarklassen har nått ett avgörande stadium.Det som började som en häftig opposition mot pensionsreformen har nu fått en mycket bredare, djupare och radikalare karaktär.
Det är den ackumulerade frustrationen över försämrade arbetsvillkor, löner, den ökande arbetslösheten, Sarkozys och hans superrika klicks arrogans, den växande fattigdomen som är kopplad till alla miljarder som ges bort till de rika som nu bubblar upp till ytan över hela landet.
Cecile Romboud, medlem i Gauche Revolutionnaire (CWI i Frankrike) sa till engelska The Observer: ”För oss är detta inte bara en protest mot pensionsreformen, utan också mot regeringens bredare politik – en politik som gynnar de som redan gynnas av samhället”.
Ännu har dock Sarkozy inte heller beslutat sig för att ge upp. Följderna av en regeringsreträtt skulle bli för omfattande. En sådan reträtt skulle ge arbetarna större självförtroende och kunna initiera en ny och mer massiv kampvåg som skulle kunna få följdverkningar bortom Frankrikes gränser.
Ungdomarnas insteg i kamprörelsen, särskilt skolungdomarnas, har givit den en ny karaktär och sänkt regeringens hopp om att ett slut på mobiliseringen skulle kunna vara i antågande. För inte så länge sedan, under år 2006, gick ungdomar i Frankrike ut på gatorna i kamp mot CPE-lagen, som skulle göra det möjligt att avskeda arbetarna under 26 års ålder utan anledning eller varning under deras första 24 anställningsmånader hos vilken arbetsgivare som helst. Kampen stoppade lagen.
En fransk kommentator sa under CPE-striden att: ”Franska skolungdomar är som tandkräm; då de går ut på gatorna är de omöjliga att få bort”.
De universitetsstuderande, som hittills mestadels har befunnit sig i startgroparna, visar också växande tecken på att vilja ansluta sig till kampen.
Enligt en nyligen gjord undersökning vill en fjärdedel av Frankrikes ungdomar ”ha en radikal om- vandling av samhället genom revolutionär förändring”.
Enligt en nyligen genomförd opinionsundersökning uppgav 54 procent att de vill ha en ”generalstrejk som 1995”. Detta refererar till masstrejkrörelsen som stoppade Juppéplanen, ett omfattande program för välfärdsnedskärningar, 1995.
Den rådande situationen i Frankrike har utan tvekan en del förrevolutionära inslag. Den politiska förstå- elsen ligger dock inte på samma nivå som den låg på i maj 1968, då många arbetare och ungdomar såg socialismen som ett alternativ till kapitalismen. Under de kommande dagarna kommer vi att få se nya händelseutvecklingar, nya aktioner och möjligheter att ta upp behovet av en socia- listisk samhällsförändring.
Cedric Gerome
CWI
Alex Rouillard
Gauche Révolutionnaire
(CWI i Frankrike)
