Chokladkungen Petro Porosjenko vann valet i Ukraina, vilket inte kommer innebära någon lättnad för de miljontals som lider.
Ukrainas presidentval har landat i en på papperet överväldigande seger för den 48-årige chokladkungen Petro Porosjenko från Odessa. Detta efter ett val som påstås ha haft ett relativt högt valdeltagande även i delar av östra Ukraina, med undantag för Krim och den tiondel av väljarkåren som varken kunnat eller kanske velat rösta i utbrytarregionerna Donetsk och Luhansk.
Innan valet ännu är färdigräknat tippas Porosjenko få drygt 54 procent av rösterna och därmed slippa en andra valomgång. Hans främsta konkurrenter, som den bortjagade förre presidenten Janukovitjs gamla huvudrival Julia Tymosjenkos och det så kallade Radikala partiets Oleh Lyasjko kom långt på efterkälken, med ungefär 13 respektive 8 procent av rösterna.
Porosjenko är minst av allt något nytt och fräscht namn. Han har tvärtom länge setts som en slags kungamakare som gått ut och in hos de makthavare ur alla läger i Kiev som för tillfället styrt. Den blivande presidenten är samtidigt en av landets rikaste oligarker, som också äger en tv-station och företag i flera andra branscher, som varvsindustri, jordbruk och fordonsindustri. Att en sådan man kunnat vinna, samtidigt som hans närmast allierade, den före detta boxaren Vitalij Klytjko, blir borgmästare i huvudstaden Kiev, tyder på en kriströtthet.
Att högerextrema och fascistiska grupper som Högra sektorns och Svobodas kandidater inte fick mer än drygt 1 respektive 1,5 procent har av till exempel utrikesminister Carl Bildt tagits som tecken på att högerextremismens inflytande har varit grovt överdrivet, inte minst av makthavarna i Moskva och av de separatister som mer eller mindre tagit kontrollen i Donbass- och Luhansk-regionerna.
Förhoppningarna om något slags förhandlingslösning med Ryssland har också ökat ett snäpp av att såväl Putin som Rysslands utrikesminister Lavrov upprepat sin vilja att respektera valresultatet i Ukraina. Även den landsflyktige förre presidenten Viktor Janukovitj har från sin exil uttalat sitt stöd för valresultatet.
Den rysktalande Porosjenko, som satsade stora pengar på att stödja upproret på Majdan-torget och sopa igen spåren av sitt tidigare stöd för Janukovitj, har å ena sidan bedrivit en populistisk kampanj som lovat en ”ny livsstil” med nära band till EU och kamp mot korruptionen. Han har samtidigt med detta också gått in för att lugna Moskva med en försiktigare hållning till NATO och löften om både en normalisering av relationerna till Ryssland och en dialog med landets östliga regioner.
Porosjenko, som nu har deklarerat att han ska sälja alla sina tillgångar utom tv-stationen, har också sedan länge egna affärsintressen i Ryssland och goda förbindelser med ryska oligarker.
Men trots valresultatet och Porosjenkos löfte att så snart valet var över bege sig till östra Ukraina, har våldet i den så kallade Folkrepubliken Donbass snarast exploderat sedan separatiska rebeller försökt utnyttja den relativa vapenvilan under presidentvalet till att ta kontrollen över Donetsk internationella flygplats. De har också försökt gripa Ukrainas rikaste oligark, kol- och stålmiljardären Rinat Akhmenov, och ”nationalisera” dennes egendomar inom industrin, inklusive gruvor i regionen med
300 000 anställda. Akhmenov uppges dock ha flytt och satt sig i säkerhet.
Det spektakulära försöket att ta över flygplatsen har besvarats av Ukrainas militär med den hittills våldsammaste motattacken, med stridsflyg, helikoptrar och specialförband. Detta uppges också ha spillt över i strider i närliggande bostadsområden. När detta skrivs, under fortsatta strider, uppges mer än 50 separatistiska rebeller ha dödats.
Porosjenko som lovat förhandla med östra Ukraina, säger sig nu vägra förhandla med terrorister, banditer och pirater och satsa på att effektivisera armén. Han har också, kanske i ett anfall av hybris som han snart får äta upp, sagt att ”ATO (anti-terroroperationen) kan och kommer inte att pågå i två eller tre månader. Den måste och kommer bara att pågå i timmar”.
Sorgen och vreden över de fallna martyrerna kan tvärtom ge nytt bränsle till ett alltmer upptrappat inbördeskrig på båda sidor. Varken detta eller de nya anklagelserna från Kiev om att Gazprom är skyldigt Ukraina 1 miljard dollar, som stulits med annekteringen av Krim, lär heller underlätta förhandlingarna med Putin.
Och som han själv medger närs det separatistiska upproret av hög arbetslöshet och rädsla för den ekonomiska åtstramning som väntar. Något som snabbt kommer att diskvalificera Porosjenkos löfte att skapa villkor för människor att återgå i arbete.
Frågan är också vilken vilja och förmåga som Porosjenko har att kontrollera den regering och det parlament, som styrs av oligarkerna med stöd av det nyfascistiska partiet Svoboda, och i all synnerhet de väpnade styrkor där de högerextrema har en viktig roll, och är lika starka som innan valet.
De första signalerna tyder också på att den nyvalde presidenten inte tänker genomföra någon regeringsombildning innan ett nytt parlamentsval, vilket också försvårats av att parlamentet reducerat presidentens maktbefogenheter.
Carl Bildt och svenska media har också glömt att berätta om Oleh Lyasjko, trean i valet, som den senaste tiden gjort sig känd för att ha bildat en paramilitär styrka, som han kallar ”Lyasjkos Ukraina-bataljon”, och som fysisk bekämpar politiska motståndare till Majdan-upproret och inte drar sig för att skryta om det i videoklipp.
Lyasjko har också nyligen hyllat den av västliga media mörkade uteslutningen av Ukrainas kommunistparti på grund av ”stöd till separatister” ur parlamentet för en historisk händelse, som bör följas upp av det fullständiga förbud som förberetts av det Svobodakontrollerade Riksåklagarämbetet. Något som nynazistiska grupper redan har genomfört i praktiken genom att ockupera kommunistpartiets lokaler och driva ut partiet från en lång rad områden.
Bara två dagar innan presidentvalet stormade också en grupp maskerade män ur Lyasjkos ”Ukraina-bataljon” stadshuset i Torez i Donetsk-regionen och sköt ned två proryska män, varav den ene dog och den andre blev allvarligt sårad.
Valet av Porosjenko kan möjligen ge ett visst andrum, i synnerhet om Putin nu väljer att försöka förhandla.
Putin lär trots allt in i det längsta försöka undvika att slippa dras in i ett ukrainskt inbördeskrig, om det visar sig möjligt att ändå blockera Ukrainas väg till EU och framförallt till NATO. Kanske kan ett federalt Ukraina med stort regionalt självstyre för de östliga regionerna visa sig möjligt.
Alternativet är ett blodbad eller att Ukraina tvingas godta nya de facto-utbrytarstater där Donbass och Luhansk sällar sig till pro-ryska regioner som Transdenistra i Moldavien eller Sydossetien i Georgien.
Ett tredje alternativ är att Ukrainas arbetare och ungdomar i både landets västra och östra regioner så småningom inser behovet av ett oberoende demokratiskt och socialistiskt alternativ till både det nyliberala stålbad som väntar med ett närmande till EU och NATO och ett auktoritärt kapitalistiskt Ryssland. ■
