Året började med ännu ett massivt kinesiskt börsras, vilket har skakat världsekonomin.
Sätter Kinas stora börsras i början av januari tonen för världsekonomin under 2016? Kapitalisten George Soros hör till dem som nu förutser en ny finanskris liknande den år 2008.
Kina är världens näst största ekonomi och den största handelsnationen. Den kraftiga uppbromsning som har inletts i den kinesiska ekonomin har redan fört med sig djupa kriser i flera länder som är beroende av råvaruhandel med Kina. Det är tydligt i Brasilien, som skakas av den djupaste nedgången sedan 1930-talet.
Ekonomernas och kapitalisternas ökade oro över Kina handlar också om raset för valutan, renminbin, som kan utlösa ett valutakrig, och om de enorma kinesiska skulderna.
Aktiebörsen i Shanghai föll med över sju procent två gånger den första börsveckan, vilket utlöste en mekanism som stängde aktiehandeln. Den andra nedgången, torsdag den 7 januari, tog bara 29 minuter, ”innan kaffet hade kallnat”, som en börshandlare sade. Stängningsregeln avskaffades efter dessa båda stopp.
Raset fortsatte i måndags med över 5 procent. Större delen inträffade under den sista timmens handel. Den här gången gick inte statliga handlare in för att försöka hålla uppe kurserna.
I sommarens rekordras föll aktierna med 45 procent. Den kinesiska regimen, som på våren 2015 hyllade börsuppgången och sagt sig ha kontroll, var maktlösa. Och de åtgärder som de vidtog, som ett säljstopp för vissa aktier, slår nu tillbaka. Oroliga chefer och ägare har till varje pris velat bli av med sina aktier, vilket förebådat de nya rasen. Myndigheterna har nu förlängt säljstoppet.
Om den kinesiska börsen faller med ytterligare tre procent hamnar den lägre än vid den lägsta punkten i augusti. De kinesiska börserna har följts av resten av världen. Till i måndags lunch hade Stockholmsbörsen fallit 6,7 procent i år och Dow Jones-index i USA med 6,2 procent.
Aktierna är dock bara en indikator för osäkerheten för Kina och världsekonomin som helhet.
VALUTAKRIG?
Kinas valuta, renminbin, föll med 1 procent på samma torsdag förmiddag som börsraset och med 2 procent hittills i år. Detta sker i ett läge när renminbin i höstas utsågs till officiell reservvaluta av Internationella Valutafonden (IMF) och president Xi Jinping högtidligt hade deklarerat att valutans värde skulle ligga fast. Regimen har också satsat hårt på att försvara valutan.
I december inträffade det största utflödet från Kinas valutareserv någonsin, dubbelt mer än tidigare, motsvarande 130-140 miljarder dollar (1 100-1 190 miljarder kronor). En stor del var centralbankens försvar av valutan, resten en enorm kapitalflykt ut ur landet. Valutareserven har krympt från 4 000 miljarder dollar till 3 300, och närmar sig därför den gräns som IMF har pekat ut – 2 600 miljarder dollar – som landet behöver.
Ett fortsatt fall kommer oundvikligen att följas av devalveringar i andra länder, särskilt i Asien. Valutor kommer att skrivas ner för att inte tappa konkurrenskraft gentemot Kina. Men svagare valutor kommer att öka skulderna.
SKULDBERGET
Den kinesiska regimen fick beröm även av ekonomer i väst för att ha lindrat krisen i världsekonomin åren 2008-09 med massiva offentliga satsningar. Det höga priset är tydligt idag – med enorm överkapacitet och i synnerhet de stora skulderna. Officiella beräkningar säger att de samlade skulderna ökade från 160 procent av BNP 2008 till 250 procent ifjol.
En motsvarande skuldökning har ägt rum i de flesta ”tillväxtländer”. En viktig faktor är de ”kvantitativa lättnader” som USA:s centralbank, Federal Reserve, och andra centralbanker – i Japan, Storbritannien, EU – har genomfört. En del av de tusentals miljarder dollar som centralbankerna har delat ut har hamnat som skulder i Sydkorea, Indonesien, Indien och så vidare. Det finns beräkningar som visar att bolag, städer och provinser i Kina, Brasilien, Mexiko och andra länder via obligationer har tagit på sig skulder som är lika stora som statsskulderna.
När Fed nu i december höjde räntan för första gången på nio år innebär det att flödet vänder tillbaka mot USA. Det har stor effekt på både valutor och skulder, vilket är varför Fed inte har gjort det tidigare. Den här gången har den begränsade höjningen redan fått negativa konsekvenser.
RÅVARUPRISRASET
Den kinesiska ekonomins lägre tillväxt har drastiskt sänkt råvarupriserna. Av de 46 råvaror som mäts av Världsbanken är priset på 42 av dem det lägsta sedan 1980-talets början. Oljepriset fortsätter att falla och låg i början av veckan på 32 dollar per fat (272 kronor per fat).
Kinas tillväxt bedöms av allt fler ekonomer bli omkring fyra procent, snarare än de 6,5 procent som Xi Jinping har sagt behövs fram till år 2020. Li Wei, ordförande för kinesiska regeringens Forskarråd för Utveckling, sade i ett tal i helgen att han tror att 6,5 procent kommer att bli svårt att uppnå.
En artikel från den officiella nyhetsbyrån Xinhua beskriver i en analys om 2016 året som ”ett mycket svårt år” med ”oundviklig smärta”. Artikeln förordar ”marknadslösningar”, som skattesänkningar och rationaliseringar. Den smärta som det hänvisas till är att låta fler bolag gå under, med miljontals fler arbetslösa som resultat.
Xinhua säger att återhämtningen efter nedgången snarare kommer att likna formen av ett L än ett V, det vill säga ingen verklig uppgång. Men ännu är raset neråt långt ifrån avslutat.
Även om det är för tidigt att säga om Soros förutsägelse om en finanskris kommer att inträffa, har riskerna utan tvekan ökat än mer under den första veckan år 2016. Politiker och kapitalister har inga svar på kapitalismens kriser och till de svarslösa hör utan tvekan även diktaturen i Peking. ■
