På måndagen den 9 januari, marscherade tiotusentals nigerianer genom gatorna i Lagos i en demonstration mot den nigerianska regeringens avlägsnande av bränslesubventionerna. Som ett resultat av denna politik har bensinpriset tredubblats. Kostnaden för livsmedel, transporter och grundläggande tjänster har skjutit i höjden med flera procentenheter då marknaden reagerar.Samtidigt förblir lönerna fixerade trots stigande inflation, medan den nationella minimilönen är obetald i många delstater. Med detta som bakgrund är det förståeligt med detta enorma utbrott av ilska från den arbetande och fattiga massan så här tidigt på det nya året.
Denna aggressiva antifattigapolitik har utlöst massprotester (några spontana) över hela landet sedan den 2 januari. I Kano och Abuja har försök gjorts för att ockupera offentliga plaster inspirerat av den "arabiska våren" och massprotesterna mot åtstramningar i Europa och USA. Många av dessa modiga aktioner av de förargade massorna av arbetare, fattiga och ungdomar har mötts med brutala repressioner från polisen exempelvis i Ilorin i Kwara där det första dödandet av någon från rörelsen spelades in.
Redan kl fem på morgonen kunde tiotals människor ses samlade kring busshållplatser i Lagos och i hela landet. Brinnande bål och barrikader meddelade människor i samhället att massrevolten hade börjat.
Det var den största och mest utbredda rörelsen i Nigeria och i synnerhet Lagos sedan återgången till ett civilt styre. I Lagos, marscherade tiotusentals från Nigeria Labour Congress (NLC) kansli i Yaba. De som inte kunde delta på den centrala protesten organiserade aktioner i sina bostadsområden och stadsdelar.
Element från både arbetarklassen och medelklassen deltog aktivt i protestmarschen. Sammanslutningar av läkare och advokater var ordentligt representerade. Läkare bistod med en ambulans samtidigt som musikerna kom till Gani Fawehinmi park ("slutstationen" för rörelsen) för att underhålla demonstranterna.
Överallt var alla stora vägar och även vägar till bostadsområden öde. Butiker, marknader och kontor var stängda. Den ständigt närvarande “Danfo Bussar” var på semester, liksom de Bus Rapid Transport (BRT) som försökte att bryta Join Action Front (JAF) protesten den 3 januari. På de flesta vägarna inne i bostadsområdena, kunde ungdomar ses spela fotboll.
Till skillnad från andra massprotester där fackliga företrädare och aktivister utövar försök till barrikader för att genomdriva strejkens direktiv, har i detta fall massorna kommit ut på egen hand till korsningar och barrikader. På busshållplatsen Agbotikuyo till exempel där medlemmar från DSM (RS systerorganisation i Nigeria) spelat en betydande roll, blev polisens försök att bryta barrikaden kraftigt motverkade, då massor av människor kom ut på gatorna. Omkring 1 000 marscherade från busshållplatsen, nära DSM:s nationella sekretariat, till andra områden i Agege. När demonstrationen kommit till Iyana-Ipaja längs Lagos-Abeokuta:s motorväg hade antalet demonstranter vuxit till 3 000.
Så snart medlemmar och ledare från Joint Action Front kom fram till busshållplatsen i Ijaye-området Lagos, började även protesterna där. Lanre Arogundade, en medlem från Democratic Socialist Movement (DSM), talade till folkmassan vid hållplatsen. Han förklarade de ekonomiska konsekvenserna av den fattigfientliga politiken och uppmanade åskådare att ansluta sig till demonstrationen. Detta följdes av talkörer mot regeringen, utdelning av flygblad och plakat visades upp med olika budskap.
De plakat som hölls av demonstranterna bar meddelanden som "nigerianska massorna säger nej till att bränslesubventioner tas bort", "Ta itu med hovet, inte massorna", "N65 (valuta) i bränslepris är inte förhandlingsbart", "Jonathan måste gå", "För ett massarbetarparti" o s v. De som inte kunde gå med i demonstrationen uttryckte sitt stöd för den landsomfattande strejken och massaktionerna och uppmanade president Goodluck Jonathan omedelbart att backa angående avskaffandet av bränslesubventioner till förmån för de redan fattiga nigerianerna. Åskådare deltog också i talkörerna mot regeringen. I själva verket blev en viss talkör för protesterna, "Jonathan ole PDP ole", vilket på Yoruba betyder “Jonathan en tjuv, är PDP en tjuv”. En medelålders kvinna uttryckte sin besvikelse över Jonathans presidentämbete och krävde få tillbaka sin röst. Med hennes ord "Jonathan har gjort mig besviken, jag röstade för honom i det senaste presidentvalet och jag vill ha min röst tillbaka".
Broschyren som producerades av Democratic Socialist Movement (DSM) fördömer det nuvarande ekonomiska systemet och begär att den ersätts med ett alternativt socialistiskt system som bygger på nationalisering av de stora delarna av ekonomin så att den demokratiska kontrollen och planeringen av landets resurser sker till förmån för majoriteten.
När vi förflyttade oss genom gatorna i Lagos, hade några gator förvandlats till fotbollsplaner. Vägar, marknader och arbetsplatser var öde. Några av dem som samlades på tidningsstånden för att läsa dagstidningarna gick så småningom med i protesttåget. Officerarna av den nigerianska polisen skötte sig och störde inte protesterna, i själva verket gav en del öppet sitt stöd för de landsomfattande strejkerna och demonstrationerna.
Men en ung man, som identifierats som Aderinola Ademola, sköts ihjäl av en skjutglad polis och tre andra skadades, som nu återhämtar sig på ett privat sjukhus. Enligt ögonvittnesuppgifter, var den som sköt Segun Fabunmi samtidigt som de som sköts spelade fotboll lugnt på vägen. Men rikspolischefen hävdar att den ansvariga har gripits och fängslats, dock kan detta inte riktigt verifieras.
Det finns ett behov av att starta en kampanj mot denna brutalitet mot demonstranter. Det blir allt viktigare med tanke på den hänsynslösa polisbrutalitet på andra platser som Kano, där minst en demonstrant också har skjutits ihjäl i dag. Det finns rapporter om andra döda runt om i landet. I Enugu utfärdade guvernören, Chime, ett dekret som förbjuder alla offentliga protester.
I Lagos, samlades protesttåget senare på Gani Fawehinmi Park, Ojota, där flera fackliga ledare, människorättsaktivister, underhållare och präster talade till demonstranterna i följd.
Rapporter från andra delstater visar i huvudsak samma avstängning på grund av strejken. Över 2 000 marscherade i Benin, Edo där 214 exemplar av SD ("Socialist Democracy", DSM:s tidning) såldes. I staten Osun där ca 3 000 personer marscherade, sålde DSM-medlemmar över 468 exemplar av SD. Över 600 exemplar av SD såldes i Lagos. I Lagos i området Agege hade aktionskommitté, som initierades av DSM-medlemmar, möte på söndagen där över 70 deltog. I Ajegunledistriktet i Lagos såldes 55 exemplar av SD inför generalstrejken vid ett offentligt möte som organiserades av bland annat DSM-medlemmar. I många områden, har aktionskomittéer initierats av olika delar och medarbetare i Joint Action Front (JAF) är möten, mobiliseringar och aktioner genomförda oberoende av någon central plan. Allt detta visar djupet av ilska i samhället.
I vårt material uppmanar DSM till uppbyggandet av demokratiska kommittéer, där massaktioner i bostadsområden, arbetsplatser och campus ska fungera som plattform för att engagera fler människor i kampen. Vi efterlyser också en konsekvent kamp mot denna attack och andra fattigfientliga åtgärder. Även om vi håller med i riktigheten av efterfrågan för omedelbar tillbakadragande av det nya bränslepriset, hävdar vi att även detta är inte tillräckligt.
Medan den 1 januari inneburit borttagning av bränslesubventionen har denna dag även fungerat som en gnista, och den verkliga grunden för människors ilska är de antifattiga och nyliberala attackerna under det senaste decenniet och tidigare. Ungdomsarbetslösheten är en skrämmande siffra på 42% (över 28 miljoner). Utbildning och hälsa är kommersialiserad, vägnät och offentlig el har praktiskt taget kollapsat. För många, särskilt ungdomar, är framtiden dyster under våldsamt antifattig politik av kapitalismen.
Det är därför socialister uppmanar till kamp inte bara mot avlägsnandet av bränslesubventionen utan också mot all arbetarfientlig politik. Vår slogan är "Ned med Jonathans arbetarfientliga och fattigfientliga regering, för en regering av arbetare och fattiga människor".
Vi tror att för att kunna säkerställa total frigörelse från detta eländiga liv där bara 1% förbrukar över 80% av samhällets resurser, finns det behov av en revolution för att jaga ut de kapitalistiska regeringarnas plundrare och sätta i deras ställe en arbetar- och fattigregering som kan styra samhället till gagn för miljoner och inte miljonärerna. En del av denna kamp är att bygga ett massarbetarparti, beväpnat med ett socialistiskt program och som driver för ett offentligt ägande av oljesektorn och ekonomin under demokratisk kontroll och hantering av de arbetande massorna.
Jonathan och co. hoppas kunna rida ut stormen, i hopp om att fattigdomen, brist på mat med mera kommer att bryta strejken. Det är därför det är viktigt att arbetarrörelsen fortsätter att gå på offensiven. Det kapitalistiska samhället kommer inte någonstans, det befinner sig i en återvändsgränd, arbetarrörelsen måste använda detta tillfälle att bygga ett eget alternativ som kan sopa bort de tjuvaktiga gäng som plundrar landet och det kapitalistiska system som har visat sig oförmöget att utveckla nationen. Sådan är kraften i den pågående strejken att det är möjligt att regeringen kan erbjuda eftergifter, men vi har sett tidigare tillfälliga eftergifter som används av den härskande klassen för att köpa tid för sig själva genom att dämpa ner kampen. Istället för att låta den härskande klassen fortsätta att styra och utnyttja, måste arbetarklassen utnyttja denna massrörelse, inte bara för att vända prisändringen på bränsle men som en språngbräda för att skapa en arbetar- och fattigregering som kan börja en verklig revolution genom att bryta med kapitalismen.
Democratic Socialist Movement (CWI i Nigeria)
