foto: Donna Lou Morgan / Public Domain
Pete Seeger blev 94 år gammal, men hans musik kommer att fortsätta ge glöd åt alla som kämpar.
Ingen kan väl ha missat sånger som ”Where have all the flowers gone”, ”We shall overcome”, en mängd fackliga kampsånger med mera. Själv är jag inte i huvudsak musikintresserad, utan upptäckte Pete Seeger utifrån mitt intresse för politik och arbetarrörelsens historia.
När jag läst om USA:s fackliga kamp, medborgarrättsrörelsen eller om kampen mot Vietnamkriget har jag noterat att den där Seeger verkade vara med överallt. Så sent som under Occupyrörelsens protester i USA 2011 gick han med och sjöng i de stora demonstrationerna.
Som musikaliskt intresserad och musikaliskt begåvad samt med en pappa som Charles Seeger var det kanske inte otippat att Pete Seeger skulle bli känd som en kampsångernas mästare. Förutom sin pappa var det säkert tiden tillsammans med socialisten och folksångaren Woody Guthrie med flera som gav inspiration till Pete. Tillsammans med bland andra Guthrie bildade han the Almanac Singers, en väns-
terorienterad grupp med sånger mot fascismen, men också med fackliga kampsånger.
Petes pappa, Charles Seeger, var också musiker samt politiskt engagerad och medlem i kommunistpar-
tiet. Faktum var dock att Petes farfar och farmor däremot hade varit högerinriktade och rasister.
Charles Seeger hade skrivit ned tio teser om musik som verkat ha haft inflytande på den unge Pete. Några exempel: Tes 1: Musik, liksom
all konst, är inte ett mål i sig utan ett medel för att nå större mål. Tes 3: Musik som gruppaktivitet är viktigare än individuella prestationer.
Seegers pappa verkade också ha varit mer teoretiskt och ideologiskt intresserad. Till exempel bröt han med kommunistpartiet 1938. Det var efter att han hade läst dokumen-
ten från Moskvarättegångarna mot trotskisterna och genomskådade de påtvingade bekännelserna. Det amerikanska kommunistpartiet till-
hörde de partier som lydigt följde Moskvastalinisternas alla svängar.
Pete Seeger deltog i arbetarkamp genom att skriva fackliga kampsånger och sjunga på möten och demonstrationer.
Han var också med om större kommersiella musikaliska framgångar med gruppen Weavers. De fick hitlåtar som ”Goodnight Irene”, ”Kisses sweater than wine” m fl. Gruppen blev snabbt mycket
populär och sålde miljontals skivor.
”Flera miljoner tonåringar fick hö-
ra begreppet folksånger för första gången”, berättar Pete. Gruppens framgång anses ha haft en stor roll i populariseringen av folkmusiken och har banat väg för senare artister
som växte fram ur den. Hur som helst stoppades gruppen och svart-
listades på grund av vänstersympa-
tier.
1955 ställdes Pete Seeger inför The House of Un-American Activities Committee. Kommunistskräcken var extrem under denna tid. En-
ligt en opinionsundersökning gjord av Harwarduniversitetet ansåg 52 pro-
cent av USA:s befolkning att kommu-
nister skulle sitta i fängelse.
Seeger kom till förhöret med sin banjo. Han lovade att framföra all musik och alla sånger som han sjungit. Däremot vägrade han svara på några frågor om vilken politisk eller religiös övertygelse han hade. Han förklarade att han tyckte att ingen amerikan ska tvingas svara på den här typen av privata frågor under sådana omständigheter. Seeger
dömdes till ett års fängelse och blev under många år svartlistad som artist.
Förutom i medborgarrättrörelsen, i den fackliga kampen och i an-
tikrigskampen var Seeger även med och grundade miljöorganisationen Clearwater Group 1966.
Pete Seeger avled i sitt hem den 27 januari. Han blev 94 år. ■
