foto: Katarzyna Pierzchała
Kampen för rätten till abort har förändrat Polen.
Protesterna mot en ytterligare skärpning av Polens antiabortlagstiftning blev till ett uppvaknande för de som tidigare hyst uppfattningen att aborträtten är en ickefråga.
Människor som annars inte skulle ha lämnat sina hem för att befatta sig med något så avskytt som politik har gått ut på gatorna.
Protestaktionerna inleddes i september och snabbt kom parollen ”Låt oss ge dem en Svart måndag”, som först rests i en demonstration i Wroclaw, att anammas av hela proteströrelsen. Under rörelsens hashtag #czarnyponiedziałek (svart måndag) och #czarnyprotest (svart protest) växte protesterna lavinartat.
Den utlösande faktorn till denna ilska var lagförslaget “Stoppa aborterna”. Lagförslaget föreslog också åtal och fängelsestraff för kvinnor som söker abort eller om de drabbas av missfall. Parlamentet röstade för att debattera detta extrema lagförslag i en kommission. Samma dag avslogs ytterligare ett lagförslag som förberetts av aborträttskommittén ”Rädda kvinnorna”, vilket avsåg att liberalisera abortlagarna och introducera sexualupplysning inom utbildningen.
En omfattade strejkvåg drog fram över 140 städer runt om i landet den 3 oktober i år. Trots skyfall demonstrerade fler än 50 000 personer i Warszawa, 30 000 i Wroclaw och 25 000 i Krakow. Ytterligare tiotusentals demonstrerade på många andra platser runt om i landet, i stora såväl som små städer. I Poznan blev det sammanstötningar med polisen. Demonstrationer och solidaritetsaktioner genomfördes också i flera städer i Europa och i andra delar av världen.
Det var de största protesterna till försvar för aborträtten sedan demonstrationerna 1993, då den nuvarande antiabortlagstiftningen antogs.
Många gick inte till jobbet den dagen. Affärer, kontor, restauranger och andra serviceställen stängde till stöd för strejken. Folk som inte kunde strejka uttryckte stöd genom att klä sig i svart. Otaliga universitetslärare ställde in sina föredrag som stödåtgärd och studenter och skolelever anslöt sig.
Paraplyer – som många hade med sig vid varje demonstration och som även påmint om suffragetternas kamp – har blivit symbolen för kampen för kvinnors rättigheter.
Regeringen drog till följd av protestvågen tillbaka det skandalösa lagförslaget. En månad senare introducerades lagen “För livet”, som snabbt döptes om till ”För små kistor”. Föräldrar till svårt missbildade nyfödda barn kommer enligt denna lag att få en engångssumma på omkring 9 000 kronor. Detta som ett sätt att övertyga kvinnor om att inte göra en abort.
En ny protestvåg följde. Rörelsen ”Allpolska kvinnostrejken” genomförde en demonstration den 23 oktober framför parlamentet. Krav ställdes bland annat på att kvinnors rättigheter ska tas i beaktande i utformandet av politiska förslag, på anslag till preventivmedel samt på tillgänglighet till receptfria akutpreventivmedel. Rörelsen krävde också effektiv lagföring av förövare av sexualbrott och våld mot kvinnor.
Att parlamentet inte accepterade det abortfientliga lagförslaget hyllades av en del organisationer som en framgång. Men detta är tyvärr bara ett litet steg framåt där kvinnor och en del män i Polen insett att kvinnors grundläggande mänskliga rättigheter har kränkts under 23 års tid. De insåg att regeringen tänker fortsätta med den katolska kyrkans dagordning och inte kommer att skygga för att förolämpa och utsätta kvinnor för fara.
Ett annat lagförslag på agendan är krav på recept för “dagen efter-piller”. Till detta ska läggas att möjligheten till framtida protester kan komma att påverkas av ett förslag att inskränka demonstrationsrätten.
De flesta av sjukhusen har för närvarande gett upp inför det politiska trycket och uppgett att de inte kommer att genomföra ens de sällsynta lagliga aborterna – i fall av våldtäkt, allvarliga missbildningar på fostret eller vid fara för kvinnors liv.
Den 27 november planeras en marsch kallad ”Kvinnors makt – vi kommer ut för våra rättigheter”. Datumet är årsdagen för polska kvinnors rösträtt. Marschen är en protest mot kränkningarna av kvinnors rättigheter och för att visa kvinnors styrka i Polen.
Proteströrelsen har sedan den inleddes i april blivit väldigt stor. Det bildades många nya organisationer och informella grupper, verksamma i stora och små städer och även byar – en process som inte kan stoppas.
Jag kan bara hoppas på att dispyterna mellan de olika demonstrerande grupperna kommer att trigga en diskussion som kan leda till att vänsterkrafterna förenas i kampen för kvinnors rättigheter i Polen. ■
