foto: Natalia Medina
Demonstrerar för ett fritt Palestina.
På tisdag eftermiddag den 15 juli hade 188 palestinier, varav 30 barn, dödats av de israeliska bombattackerna mot Gaza. Över 1400 människor var skadade. Israels premiärminister Netanyahu hotar i det läget med en upptrappning av kriget.
Gaza har ockuperats och satts i blockad av Israel i snart 50 år. De som nu utsätts för bombregnet från de israeliska attackplanen har inget skydd. På några dagar har 17000 personer flytt från norra Gaza.
Politiker världen över uttalar sig pliktskyldigt för eldupphör, men står stabilt på Israels sida.
Samtidigt växer opinionen världen över för ett stopp på Israels krig. Socialdemokraternas ordförande Stefan Löfven mötte därför massiv kritik för sitt uttalande att Israel “har självfallet rätt att försvara sig”. Som om bombkriget mot Gaza skulle vara “försvar”.
“Det är bra att Stefan Löfven får kritik för sin ängsliga hållning inför det pågående israeliska militära angreppet”, skrev Dror Feiler och Ann Inghe, i Ship to Gaza, i ett debattinlägg. De poleminserade också mot de som påstår att Israel inte alls upprätthåller en blockad mot Gaza:
“Blockadpolitien berövar Gazaborna rent vatten, försörjningsmöjligheter, sjukvårdsresurser, omvärldskontakter och framtidshopp.”
I Israel finns en stark opinion mot kriget från både palestinier och judar, som genomfört flera demonstrationer. Samtidigt utnyttjar krigshökar, som utrikesminister Avigdor Lieberman, oron i Israel för att driva på för en markinvasion av Gaza.
Situationen står och väger och kan förvärras ytterligare. Arbetare och gräsrötter kan bara lita på sin egen kamp och organisering. De palestinska massorna behöver bygga egna gräsrotsorganisationer, som demokratiskt kan organisera försvar och ta offensiva initiativ till masskamp – exempelvis mot blockaden och markbeslag.
I Israel, som såg massprotester med 100 000-tals människor år 2011, behövs ett nytt arbetarparti för att stödja rörelsens krav på bostäder, service, löner etc.
Genom att bygga nya massarbetarpartier och rörelser i regionen kan storföretagens och militärens dagordning, som drivs av de kapitalistiska partierna, utmanas och kastas ut, och socialistiska idéer kan börja få fäste. Det kommer att vara vägen till att bygga ett socialistiskt Palestina och ett socialistiskt Israel som en del av en socialistisk konfederation i Mellanöstern, vilket lägger grunden för en framtid utan krig, terror och fattigdom. ■
Protester mot kriget
- Den 2 juli deltog cirka 1 000 personer i en demonstration i centrala Jerusalem
- Nästa dag samlades över 1 000 demonstranter i Habima Square i Tel Aviv, som också protesterade emot regeringens hets och ockupationen.
- Den 5 juli demonstrerade 300 judar och araber i centrala Haifa, som svar på en demonstration två dagar innan med 30 högerextrema demonstranter som bar på en skylt med texten ”död åt araberna”. En av talarna, Shay Galy från Socialist Struggle Movement, menade att regeringen under de misslyckade så kallade fredssamtalen ”på mindre än nio månader har godkänt byggandet av 13 000 nya bostäder i bosättningarna, förstört över 500 [palestinska] bostäder på Västbanken och i östra Jerusalem, dödat 61 palestinier och såradat 1 100”. Han fortsatte med att lyfta kraven: ”Nej till militära attacker i Gaza och nej till det fortsatta förtrycket på Västbanken och i östra Jerusalem. Ja till verklig och likvärdig säkerhet för palestinier och israeler.”
- En av de tre dödade israeliska tonåringarnas familj fördömde offentligt mordet på unga palestinska Abu-Khdeir och kontaktade hans familj för att ge sina kondoleanser. Samtidigt gick palestinier från Hebronområdet till samma religiösa judiska familjs hus (som inte är i en bosättning) för att beklaga sorgen.
- Den 10 juli stoppade israelisk polis en fredsdemonstration med palestinier och israeler, i Jerusalem.
