foto: Flickr CC / Pieter Morlion
Sverige glider allt mer isär. Idag är det tre gånger fler som lever i relativ fattigdom än för tio år sedan, enligt SVT.
Precis som i andra länder lägger den rikaste tiondelen och hundradelen av befolkningen beslag på en allt större del av inkomsterna.
– Topprocenten, den rikaste hundradelen, tjänar ungefär en tiondel av alla inkomster som tjänas av den vuxna befolkningen, säger Daniel Waldenström, professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet till SVT med anledning av nya färska siffror från Statistiska centralbyrån (SCB).
Skillnaderna och klyftorna är särskilt skriande i landets storstäder.
Medelinkomsten i rikemansområdet Långedrag, Göteborg har ökat med 314 000 kronor mellan 1992 och 2011, medan den minskat med 10 000 kronor i Bergsjön i Göteborg under samma period, enligt kommunens egen rapport ”Skillnader i livsvillkor och hälsa i Göteborg” som publicerades i april.
Samma rapport konstaterade också att medellivslängden i välmående områden har ökat med 1,8 år för kvinnor och 1,5 år för män mellan 2002 och 2012. I områdena med den kortaste medellivslängden är utvecklingen nästan den motsatta.
”De rikare blir allt rikare och de fattiga fattigare. I Malmö ökar fattigdomen i både absolut- och i relativ mening. Det betyder att allt fler människor inte klarar av att försörja sig själva, och allt fler tjänar mindre än 60 procent av medianlönen”, löd SVT:s sammanfattning av Malmö 2013.
I Stockholm är klasskillnaderna som störst. Medelinkomsten i överklassområdena är uppemot fem gånger så stor som i exempelvis Rinkeby. Och skillnaden i förväntad livslängd mellan en lågutbildad i Vårby och en högutbildad i Danderyd är idag 18 år.
Den ökade relativa fattigdomen sker samtidigt som landet som helhet bara blir rikare. Om man delar värdet på allt som produceras med antalet invånare i Sverige – BNP per capita – skulle var och en av oss ha fått 378 600 kronor i fjol, jämfört med 342 700 kronor (fasta priser) för tio år sedan.
Det må låta absurt, men faktum är attt det aldrig saknats så mycket pengar inom en rad samhällsområden och hushåll samtidigt som det aldrig funnits så mycket pengar hos rika, storbolag och banker.
Lågt räknat får landets aktieägare dela på i runda tal 170 miljarder kronor. Det motsvarar ett lönelyft på tio procent till Sveriges alla miljoner anställda. Årets aktieutdelning är betydligt större än vad grund- och gymnasieskolan årligen kostar.
Det skulle kosta ungefär 15 miljarder kronor att eliminera barnfattigdomen i Sverige, vilket är ungefär lika mycket som storbanken Nordea delat ut till sina aktieägare i år. Så visst finns det pengar.
Hur samhällets resurser ska fördelas är ytterst en kampfråga. Det är i avsaknad av en levande, kämpande och socialistisk arbetarrörelse som de rika kunnat dra ifrån och kapitalisterna kunnat öka vinsterna på bekostnad av löner och välfärd.
En annan fördelning kräver att kampen för omedelbar förbättring av livsvillkoren kopplas till kampen för socialism och en demokratisk planerad ekonomi. ■
