”Ett spöke går runt i världen – socialismens spöke”. Så skulle inledningen lyda på en uppdaterad version av det Kommunistiska manifest som Karl Marx och Friedrich Engels skrev och som kom ut för första gången i februari 1848. Stort grattis på 166-årsdagen. När den globala makteliten höll sitt senaste årsmöte i schweiziska Davos tidigare i år var det socialismen som spökade. Rädslan för revolter och uppror svävade över mötet. En del skulle nog säga att detta gjorde att överklassens firmafest kom av sig, vilket är glädjande.
Det var också många av talarna om citerade Karl Marx. En av dem var ekonomen Nouriel Roubini, som lyssnar till smeknamnet Dr Doom efter att han tidigt varnade för dagens globala kapitalistiska kris.
På Davosmötet menade Roubini att Karl Marx insikter är lika användbara idag som de var för 100 år sedan och att kapitalismen hamnat i en ond cirkel. ”Vinsterna är för mycket i förhållandena till lönerna och kapitalismen håller på att förgöra sig själv”.
Det ligger mycket i det, även om det är en grov förenkling av vad Marx skrev och sa. Mer sant är väl att kapitalismen håller på att förgöra planeten.
Klimatet är farligt nära den ”tipping point” där klimatförändringar blir självförstärkande och den globala temperaturökningen skenar bortom all kontroll.
Men är det inte ett tecken i tiden att Roubini med flera inför samhällstopparna varnade för att de goda tiderna – för vem kan man fråga? – är förbi och att den groteska ojämlikheten varslar om klasskamp och sociala omvälvningar.
Världen har aldrig varit så ojämlik som den är idag. Mitt under Davosmötet kom en rapport som visade att: ”De rika har blivit allt rikare, vansinnigt mycket rikare under de senaste 30 åren. De fattiga har inte blivit fattigare, men inkomstskillnaderna till de rika har ökat dramatiskt. De 85 rikaste personerna i världen har en samlad förmögenhet som motsvarar den samlade förmögenheten hos 3,5 miljarder av världens fattigaste människor” (svenska.yle.fi den 23 januari).
”Bättre att ha någon omfördelning än en dramatisk kapitalistisk förstörande ombalansering”, föreslog Roubini och hans själsfränder för att råda bot på denna oordning. Men det är som att mana kapitalisterna till att bli lite snällare och inte gå så brutalt fram i jakten på vinster och rikedomar.
Marx själv hyste förstås inga illusioner. En socialistisk revolution var nödvändig för att stoppa kapitalismens utsugning samt plundring, för att befria mänskligheten. Eller som det heter i Manifestet: ”Må de härskande klasserna darra för en kommunistisk revolution. Proletärerna har i den inget annat att förlora än sina bojor. De har en värld att vinna.” ■
