Såväl sorgen som vreden är stor efter gruvkatastrofen i Soma, Turkiet.
Torsdag den 13 maj utlöstes en förödande explosion i en kolgruva i Soma, i västra Turkiet. Troligen var det fel på den elektriska utrustningen i gruvan som utlöste explosionen. De senaste uppgifterna tyder på att minst 302 gruvarbetare har mist livet, samtidigt som fler än 100 fortfarande är instängda under jord och otaliga kroppar ligger kvar i gruvgångarna.
Gruvolyckan i Soma är den värsta industriolyckan någonsin i Turkiet. Hoppet om att hitta överlevande minskar timme för timme.
Protester har snabbt spridits runt om i Turkiet efter olyckan. Många arbetare och ungdomar ser AKP-regeringen och dess vänner inom storföretagen som de huvudansvariga för katastrofen. Olyckan inträffade i efterdyningarna på en våg av skandaler kring det styrande partiet och premiärminister Erdoğans familj, vilka har avslöjats under de senaste månaderna. Det har inte heller gått lång tid sedan protesterna mot regeringen förra året på Taksimtorget.
Det som skrämmer den härskande klassen i Turkiet denna gång är det faktum att det är i områden där arbetarklassen är stark som ilskan byggs upp mot den allt mer impopulära Erdoğanregimen. Arbetarklassen har varit en viktig del av AKP:s väljarbas.
När Erdoğan besökte gruvan förra onsdagen möttes han av en våg av burop och kallades mördare och tjuv av lokalbefolkningen och gruvarbetarnas familjer. En video visar hur Erdoğan tvingas gömma sig i ett snabbköp, skyddad av livvakter, för att undkomma de ilskna demonstranterna.
I Istanbul, Ankara och många andra städer har tusentals människor gått ut på gatorna med krav på regeringens avgång. I vissa fall har de mötts av våldsamma ingripanden från polisen. Turkiets fackliga
centralorganisationer utlyste en 24-timmars landsomfattande strejk under torsdagen, som fick en massiv uppslutning. På många håll ägde massdemonstrationer rum. I Izmir, Turkiets tredje största stad, demonstrerade 20 000 människor.
AKP:s och Erdoğans politik har i grunden syftat till att hjälpa de kapitalister som samlats kring partiet. Det visas av det arroganta och föraktfulla svaret på den sorg och växande ilska massakern i Soma har lett till i hela det turkiska samhället. Detta symboliserades av hur premiärministerns rådgivare inför ett stort antal kameror sparkar en släkting till en av de döda gruvarbetarna som hålls fast av säkerhetsvakter.
Erdoğan själv har sagt att katastrofen var en ”normal händelse, som är en naturlig del av verksamheten i denna näringsgren”, och att det inte finns något sådant som ett ”olycksfritt” arbete.
Men som gruvarbetare, arbetarrepresentanter och demonstranter har uttryckt det: Detta är inte en olycka utan en massaker. Ett upprop som har skrivits av SPOT (Solidaritet med Turkiets folk), som kan läsas på socialistworld.net (CWI:s hemsida), säger att ”under de 12 år som AKP varit vid makten har fler än 14 000 människor omkommit på sina arbetsplatser”. Ansvaret för den senaste dödliga arbetsplatsolyckan ligger helt och hållet på axlarna hos den nyliberala AKP-regeringens och deras supporters inom storföretagen.
Den här regeringen privatiserade gruvan i Soma 2005. Det är väl dokumenterat att det inträffar 11 gånger så många dödsolyckor i privata gruvor jämfört med de statliga. Detta visar hur hundratals gruvarbetares liv offrats för att tillfredsställa en handfull privata gamars jakt på vinst. Därför borde ett viktigt krav för rörelsen vara att de privata gruvorna återförstatligas under arbetarnas demokratiska kontroll och styre.
De turkiska myndigheterna har under många år vägrat att skriva under den Internationella arbetsorganisationens (ILO) resolution 176 om säkerhet och hälsa i gruvor. Det innehåller ett antal minimikrav på vad regeringar och gruvägare är skyldiga att göra för att tillgodose de anställdas hälsa och säkerhet, samt åtgärder för att förhindra olyckor.
AKP har också avvisat krav från oppositionen på en undersökning av säkerhets- och arbetsförhållanden i de turkiska gruvorna. Helt uppenbart är detta för att skydda sina kumpaner bland gruvägarna. Det incestuösa förhållandet mellan AKP och kapitalistklassen sträcker sig så långt att hustrun till ägaren av gruvan i Soma är fullmäktigeledamot för AKP.
CWI:s grupp i Turkiet, Sosyalist Alternatif, sprider det upprop skrivet av SPOT med de kämpande arbetarna och ungdomarna i Turkiet. Vi stödjer bygget av en långsiktig massrörelse som kan fälla Erdogans ruttna regim. Dagens strejker måste bli första steget i bygget av en sådan rörelse, som kan avsätta AKP-regeringen och ersätta den med regering för den arbetande befolkningen, som försvarar de demokratiska rättigheterna, bryter kapitalismens grepp och genomför en socialistisk politik.
Sosyalist Alternatif kräver:
- Tillsättandet av en oberoende undersökningskommission bestående av representanter för gruvarbetare, fackföreningar och demokratiska organisationer. En sådan kommission borde arbeta helt öppet och offentliggöra allt den kommer fram till.
- Företagsägarna och regeringen måste hållas ansvariga för det inträffade.
- Gratis sjukvård till de överlevande och deras familjer. En betydande ekonomisk ersättning måste betalas till dem.
- Stopp för förmedling av tillfällig arbetskraft, som öppnar för en nyliberal, avreglerad och osäker anställning. Nej till barnarbete. Betala gruvarbetarna en skälig lön, som gör att de kan försörja sig och sina familjer.
- Avskaffa alla lagliga och praktiska hinder för medlemskap i fackföreningar och uppmuntra till facklig anslutning.
- De regeringsmedlemmar som i första hand är ansvariga för katastrofen, det vill säga energiministern och arbetsmarknadsministern, måste avgå omedelbart.
- Öppna Somas räkenskaper. Gruvägarna har berikat sig på arbetarnas bekostnad under de senaste åren. Dessa vinster borde lämnas tillbaka till arbetarna.
- Soma och alla andra privatiserade företag måste återförstatligas under arbetarnas demokratiska kontroll och styre, utan kompensation till de nuvarande ägarna. ■
Profitjakt och AKP-politik bär ansvaret
Enligt gruvarbetare som överlevde massakern är det åtminstone 500 gruvarbetare som miste livet i gruvkatastrofen. Regeringen och ägarna till gruvan försöker dölja antalet döda genom att hålla kropparna begravda inne i gruvan, vilket visar att borgarklassen inte bryr sig särskilt mycket om människovärde. Deras enda intresse är vinstintresset, att göra en större vinst till vilket pris som helst.
Nästan alla gruvarbetare har dessutom skulder till bankerna, och har hotats med avsked om de inte deltar på de massmöten som AKP organiserat. Nu behövs ett enat motstånd mot AKP:s förtryck.■
AZIZ KUBILAY OVACIKLI
