Spänningen inom facket stiger inför vårens avtalsrörelse. På ena sidan finns starka metallarbetarfacket och på andra sidan låglöneförbund som Transport. Många gräsrötter vill också ha del av företagens rekordvinster medan fackledningarna håller emot. LO:s förbundsstyrelse enades i oktober om elva gemensamma krav inför den omfattande avtalsrörelsen 2007. IF Metalls representant, Stefan Löfven, reserverade sig mot beslutet. Löfven är kritisk mot två av kraven. Dels handlar det om inriktningen av att höja lönerna i kvinnodominerade yrken. I tidigare avtalsrörelser har man försökt höja kvinnors löner genom enbart låglönesatsningar, vilket inte givit tillräckligt resultat.
Nu menar LO-ledningen att en jämställdhetspott ska minska löneskillnaden. Jämställdhetspotten delas ut efter andelen kvinnor inom ett avtalsområde. Ett exempel: Om ett avtalsområde består av 80 procent kvinnor som tjänar under 20 000 kronor, blir det extra avtalskravet 80 procent av 205 kronor, det vill säga 164 kronor per heltidsanställd i avtalsområdet.
Denna jämställdhetspott läggs till det allmänna lönekravet.
”Vi tycker att det är bättre att försöka öka lägstalönerna med minst 1 400 kronor i månaden. Då når vi våra lågavlönade medlemmar”, säger Löfven till Dagens Arbete.
Sympatiåtgärder?
– För att bekämpa lönediskrimineringen av kvinnor kommer det att krävas kamp, menar Tomas Westerström, undersköterska och aktiv inom Kommunal i Umeå.– Risken är stor att både LO och Löfven hellre kommer att skriva på ett dåligt avtal än att ta ut kampvilliga medlemmar i strejk. När vi kommunalare strejkade 2003 valde LO tystnaden hellre än att stödja 500 000 lågavlönade LO-medlemmar.
Löfven vill heller inte utlova sympatiåtgärder till stöd för andra LO-förbund inför avtalsrörelsen. Något som utlöst vrede från andra fackförbundsordföranden.
”Vår kamp handlar om kampen mot kapitalet, och det ska de ställa upp på nu”, säger Per Winberg, ordförande för Transport, till Ekot.”Allt annat är bara fjäsk för kapitalet.”
”Det systemet vi har byggt upp innebär ju att vi ska ställa upp för varandra, så jag kan inte förstå att man i sista stund kommer och säger att man inte ställer upp”, hävdar Gunnar Ericson, från Byggnads.
Helt klart är att Metalls ledning försöker fjärma sig från förbund med lägre genomsnittslöner och där inte heller företagen gjort lika stora vinster som inom industrin. Detta kan försvaga löntagarkollektivet som helhet.
1 200 mer i månaden
Samtidigt finns också ett stort missnöje med avtalskraven inom IF Metall. Tvärtemot vad många tror, tjänar var fjärde metallare under 18 000 kronor i månaden. Varannan metallkvinna är lågavlönad.Från SSAB i Luleå säger man att löneökningskravet 840 kronor borde höjas till 1 200 kronor.
”Jag undrar vem som är nöjd med det här? Är det medlemmarna eller förbundsledningen?” säger Bert Johansson, klubbordförande på SSAB i Luleå, till Dagens Arbete.
Enligt Bosse Boström, IF Metalls klubbordförande på Sandvik AB, finns det ett hårt tryck från medlemmar, som har svårt att förstå att det inte går att kräva mer i lön, när företaget gör så pass stora vinster (Dagens Arbete).
Striden mellan LO-topparna sker mot bakgrund av rekordvinster för industrin och många år av låga lönelyft och ökade klassklyftor. Om facken tar kamp finns chansen för löntagarna att få del av de vinster man arbetat ihop.
Evelina Rydeker
Patrik Brännberg
