Mordet på Sveriges Radios korrespondent Nils Horner i Afghanistans huvudstad Kabul är ännu en djupt tragisk följd av det tilltagande våld som kommit att prägla landet efter decennier av krig och drygt tolv år av USA-ledd ockupation. Mordet var en regelrätt avrättning och skedde på öppen gata när han var på väg att intervjua en av de som överlevt det fasansfulla terrordådet mot en libanesisk restaurang, som dödade 21 människor, tidigare i år.
Under senare år har våldet i Afghanistan skördat allt fler offer. Enligt en färsk FN-rapport ökade antalet civila offer i Afghanistan med 14 procent till 8 615 i fjol – varav 2 959 döda och 5 656 skadade. Hundratusentals afghaner har direkt eller indirekt förlorat sina liv sedan 2001. Sedan 2012 har det skett en markant ökning av attacker och övergrepp mot journalister, och Afghanistan är det absolut farligaste landet för biståndsarbetare.
Kriget i Afghanistan är det hittills längsta som USA-imperialismen har utkämpat och det har länge stått klart att det är ett misslyckande. När USA med flera nu står i tur att kraftigt minska antalet soldater i landet lämnar man ett Afghanistan och det angränsande Pakistan i kaos och på randen av blodigt sönderfall.
Som svar på terrorattackerna mot USA den 11 september 2001 invaderade USA tillsammans med allierade. Efter ett kort tag tog man över landet och installerade en marionettregering med säte i huvudstaden Kabul. Talibanerna som tidigare styrt Afghanistan och som låtit terrorledaren bin Laden och al Qaida (ansvariga för terrordåden mot USA) få en hemstad retirerade för att omgruppera sina kvarvarande styrkor i gränstrakterna mot Pakistan och i Pakistan.
Talibanerna har sina rötter i de reaktionära Mujaheddingrupper som bland annat USA, Saudiarabien och Pakistan (särskilt dess underrättelsetjänst ISI) finansierade för att bedriva krig mot den sovjetiska ockupationen av Afghanstan under 1980-talet. USA med flera gav minst 40 miljarder dollar i stöd och vapen till Mujaheddin. Efter att Sovjet dragit sig ur Afghanistan 1989 splittrades Mujaheddin och landet kastades in ett blodigt inbördeskrig som slutade med att talibanerna, som främst baserades på pashtunerna, landets största folkgrupp som främst finns i landets västra och södra delar, kunde etablera sin terrorregim 1996-97.
Den USA-ledda krigsmakten lovade efter invasionen och talibanregeringens fall i slutet av 2001 att ”befria Afghanistan” och ”vinna kriget mot terrorismen”.
Afghanistankriget, följt av USA-krig mot och ockupationen av Irak 2003, skulle enligt Washington bli inledningen till en ny stabil världsordning med USA som den ensamt helt dominerande makten. Men det blev precis tvärtom. Den nya världsordning som formats under 2000-talet har varit mer konfliktfylld och kantad av våld och terror. Samtidigt har rivaliteten mellan de imperialistiska makterna ökat efter att USA-imperialismen försvagats av krig och ekonomisk tillbakagång.
USA:s krig mot terrorismen som inleddes i Afghanistan 2001 har följts av en dramatisk ökning av antalet terrordåd. Inte minst i Afghanistan, Pakistan och Irak. Antalet terrorattacker i världen ökade från 7 217 till 18 524 i fjol – en ökning med 150 procent, enligt brittiska Jane’s 2013 Global Terrorism & Insurgency Attack Index.
I Afghanistan skördas dagligen nya offer, civila såväl som militär och polis. Särskilt under senare år har det skett en markant ökning av antalet döda civila. Antalet dödade utländska soldater per år har visserligen minskat sedan Obamas upptrappning 2009-2012, men nä-ra 3 500 utländska soldater, de flesta amerikaner, har förlorat sina liv.
I takt med att de utländska truppernas närvaro minskat har den på papperet nästan 400 000 starka kåren av afghansk militär och polis blivit allt mer en stridande part, med ökat antal offer som följd. Enligt den afghanska regeringen har nästan 14 000 afghanska soldater och militärer dödats sedan den USA-ledda alliansen inledde sitt krig och ockupation. Många av dessa har dödats av ”sina egna”, i det som Väst döpt till grön mot grön-attacker efter färgen på de afghanska uniformerna.
Afghanistan har blivit en allt farligare plats. Antalet ”säkerhetsincidenter” ökade med 11 procent under maj-oktober i fjol jämfört med samma tid 2012 enligt FN, som också konstaterar att ”krigs- och terrorhandlingarna allt oftare riktas mot det civila samhället och tätbefolkade områden”.
Våldet trappas nu upp inför det stundande presidentvalet i april och talibanernas väntade våroffensiv.
Afghanistankriget har spridits in till Pakistan, som sjunker ner i en allt mer alarmerande våldsspiral. Av de minst 2 200 människor som dödats i drönarattacker i Pakistan det senaste decenniet var minst 400 civila. Ytterligare 200 var troligen icke-stridande, uppger FN:s observatör.
Enligt CWI i Pakistan har 46 000 personer dödats i Pakistan av terrorangrepp och i de strider som rasat mellan å ena sidan talibanerna i Pakistan (Tehrik-i-Taliban Pakistan, TTP) och andra reaktionära islamistgrupper och å den andra sidan regeringsstyrkor. Kriget har dränerat den pakistanska ekonomin, där kostnaderna hittills beräknas till 68 miljarder dollar. Pakistan har fått betala ett ohyggligt mänskligt och ekonomiskt pris för Afghanistankriget.
Talibanerna i Pakistan känner sig nu så starka att man i februari reste kravet på att sharialagar införs i hela Pakistan som villkor för att överhuvudtaget börja förhandla med regeringen om vapenvila.
Med sitt stöd till talibanerna i Afghanistan, dels för att hindra att andra rivaliserade makter i regionen som Indien och Iran och dels av inhemska skäl, har den härskande klassen och dess statsapparat bidragit till att våldsamt destabilisera och splittra det kärnvapenbestyckade Pakistan.
Efter 12 år av krig som inte går att vinna ska de utländska styrkorna till stor del dras bort innan årets slut. Hur många som blir kvar efter 2014 är oklart. Men idag finns cirka dryga 50 000 man i Natos Afghanistanstyrka (Isaf). Som mest fanns 140 000 utländska soldater i Afghanistan, varav över 100 000 var amerikanska soldater.
Ockupationsarmén drar sig bort från ett land som är ett av världens farligaste. ”Hon har gått två år i skolan, blivit bortgift som tonåring och fött sex barn. Om hon inte hinner dö innan av krig, i barnsäng eller av våld i hemmet så blir hon i genomsnitt 49 år gammal. FN och Rädda barnen är överens: Afghanistan är den farligaste platsen på jorden att vara kvinna” (Aftonbladet den 10 december i fjol).
Afghanistan är också ett av de mest korrumperade länderna i världen. USA:s marionetter är en kleptokrati med säte i Kabul, och ute i landet styr krigsherrar och drogbaroner. Landets opiumproduktion blev större än någonsin i fjol. ”Den olagliga ekonomin [opiumproduktion] ökar, medan den legala ekonomin krymper 2014”, enligt FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå (UNODC) i november i fjol. Afghanistans budget finansieras till 90 procent av bistånd och den inhemska armén betalas till 100 procent av utländskt stöd. Och nu väntas biståndet från Väst att minska.
Väst hänvisar ständigt till att åtminstone vad gäller sjuk- och hälsovård samt utbildning har det skett märkbara förbättringar sedan 2001. Och det är sant att fler flickor får börja skolan idag än under talibanernas mörka tid. Men fortfarande attackeras flickor på väg till skolan med syra, allt fler skolor får slå igen och ju hög-re upp i utbildningen, desto färre unga kvinnor. Totalt är det mindre än hälften av Afghanistans flickor som går i skola och var femte flicka är redan bortgift vid 15 års ålder.
”Säkerhetsläget har förvärrats och runt om i landet minskar respekten för mänskliga rättigheter, vilket inte minst speglas av attacker mot kvinnors rättigheter och att fler tvingas fly sina hem”, konstaterar Human Right Watch i sin nya rapport om läget i Afghanistan och nämner bland annat den lagändring som innebär att släktingar till en anklagad förbjuds att vittna mot den personen. Det är en lag som ger straffrihet till män som utövar sexuellt våld i hemmet.
Afghanistan har den tredje högsta spädbarnsdödligheten i världen och den näst högsta mödradödligheten. Ett av sex barn får aldrig uppleva sin femårsdag.
”2014 blir ett avgörande år för Afghanistan: efter 12 år drar sig de internationella militära styrkorna ur landet och i april hålls presidentval. I takt med att trupperna lämnar landet riktas världens blickar åt annat håll. Men 2013 var det mest våldsamma året för civila i Afghanistan sedan 2001, och trots att den dominerande retoriken pekar på framgångar inom sjukvårdssystemet försummas de stora humanitära behoven i landet i stor utsträckning”, skriver Läkare Utan Gränser i februari.
”Efter 12 år av krig, som kostat 4 000 miljarder kronor och ett oräknat antal döda lämnar vi nu ett land i fattigdom och korruption – och där talibanerna finns kvar. Med hjälp av pr-trick [spin] som gränsar till lögner försöker Västledarna dölja hur svårt sargat Afghanistan är idag. 60 procent av barnen är undernärda och bara 27 procent av afghanerna har tillgång till rent vatten. Många av dem överlever endast tack vare de pengar som skickas hem från afghaner som jobbar utomlands eller genom att bli involverade i droghandeln, som värderas till motsvarande 15 procent av ekonomin”, skriver den kände journalisten Patrick Cockburn i brittiska Independent den 12 januari. Han skriver vidare att imperialismens ”afghanska fiasko” har politiska orsaker; USA överdrev det inflytande som talibanerna hade och det avspeglades i hur man sedan agerade. Dessutom försökte man skyla över det faktum att talibanerna retirerade samtidigt som man sökte sina allierade bland samma ”förgiftade krafter” som banade väg för talibanerna 1996-97.
Idag förhandlar regeringen i Kabul med talibanerna och har även försökt få till stånd förhandlingar. Men de har varit fruktlösa.
Talibanerna, som väntar på att den militära balansen ska ändras efter 2014, hoppas kunna lägga en större del av Pakistan under sig innan man är beredd att ge sig in i eventuella förhandlingar med andra krigsherrar om hur Afghanistan ska styras i framtiden. Risken är stor för ett nytt inbördeskrig som kan få spridning till grannländerna.
Det presidentval som ska hållas i april kommer att bli allt annat än demokratiskt. Kandidaterna är alla från den USA-premierade eliten som överösts med pengar och som i skydd av ockupationen kunnat berika sig. Våld och valfusk kommer att omge valet. Den som till sist utropar sig som segrare kommer att sakna legitimitetet.
Från första stund har de svenska regeringarna slutit upp och aktivt deltagit i USA:s och Natos krig i Afghanistan. Det var en enig riksdag, även Vänsterpartiet röstade för, som i juni 2002 beslöt att ge förlängt mandat till den första svenska truppinsatsen till Afghanistan (det handlade om 45 man) som hade skickats dit ett halvår tidigare. Sedan dess har den svenska krigsinsatsen ökat, som en del i närmandet till Nato.
Det afghanska folket måste själva få bestämma sin framtid. Men hand i hand med kampen för ett omedelbart slut på kriget och ockupationen, går arbetet på att avskaffa fattigdomen, jord- och kapitalägarväldet i Afghanistan och i hela regionen.
Särskilt brännande och avgörande är bygget av oberoende massorganisationer som kan förena de fattiga i en gemensam kamp för socialism och en framtid fri från våld och förtryck. ■
RS/Offensiv kämpar för:
- Stoppa kriget och ockupationen av Afghanistan. Ett omedelbart tillbakadragande av alla utländska styrkor.
- Nej till Talibanernas och krigsherarrnas terror och splittring.
- Det afghanska folket måste självt få bestämma sin framtid – allt stöd till varje strävan att bygga en afghansk kamprörelse och försvarsstyrka som kan förena massorna i gemensam kamp mot alla former av förtryck, terror och våld.
- Kamp för en demokratisk och socialistisk federation i Afghanistan, Pakistan och i södra Asiens länder.
