”Nu är det f-n dags att pengarna börjar komma till arbetarna också”. Det var en av kommentarerna som mötte Gruvtolvans ordförande Harry Rantakyrö när han mötte gruvarbetare efter den vilda strejken på 775 meters nivån i Kiruna-gruvan.Det som utlöste att 150 man satte sig för en ”facklig information” var att gruvbolaget LKAB bara erbjudit 2,7 procent löneökning och därefter strandat de lokala förhandlingarna. De ville bara betala ut miniminivån i det centrala avtalet, trots LKAB:s rekordvinst 2005 på 6,5 miljarder kronor, det vill säga 1,8 miljoner kronor per anställd!
Facket kräver 5,7 procent i lönelyft och säger själva att det är ett ytterst modest krav.
Alla anställda blir dock inte lika illa behandlade som gruvarbetarna. Fem direktörer har i utbyte mot avskaffad bonus fått löneförhöjningar på 37 procent, eller 500 000 kr per år och direktör.
– Nu får direktörerna bonus oavsett om det går bra eller dåligt, var Harry Rantakyrös kommentar i SVT:s Nordnytt.
Bingo för direktörerna
Bara löneökningarna för de fem direktörerna skulle räcka för att bekosta löneökningarna, i enlighet med fackets krav, för 160 arbetare. Med gruvarbetarnas lönekrav på 5,7 procent skulle det fortfarande ta 216 år innan förra årets vinst skulle vara ”uppäten”. Med LKAB:s skambud tar det 457 år!!!”Nu är det fan dags att pengarna börjar komma till arbetarna också” var en spontan reaktion bland de gruvarbetare som satte sig i protest förra torsdagen.
Skiftlaget i Kirunas gräsrotsaktion har tvingat LKAB tillbaka till förhandlingsbordet denna vecka, men de har också visat den ilska som finns över direktörernas rofferi och vad en riktig ”fight back”-rörelse kan åstadkomma om gräsrötterna är beredda att ta strid.
”Det är vår tur nu” måste vara beskedet till storkapital och politiker, men också till fackledningar som hittills låtit hundratals miljarder gå till de rika utan någon strid om fördelningen.
Dags för rejäla lönekrav
Med ett val i ankommande, avtalsrörelse under nästa år och rekordvinster är det svårt att hitta ett bättre läge för rejäla lönekrav, som sedan måste följas upp av en kampvilja underifrån.Utan hot om demonstrationer, strejker och andra aktioner samt en beredskap att göra hoten till verklighet, kommer direktörerna aldrig dela med sig en krona, oavsett hög- eller lågkonjunktur.
Jonas Brännberg
