foto: woodleywonderworks / flickr CC
Vänsterpartiets topp fortsätter högerut inför valet i hopp om att få sitta i en S-ledd regering. I början på året meddelade partiledaren Jonas Sjöstedt att Vänsterpartiet inte är mot privata vinster på apoteken. Under Almedalsveckan i början på juli betonade Sjöstedt att målet med att ta bort vinster i välfärden inte alls är att återta i offentlig regi. Istället vill de uppmuntra personal att bilda kooperativ.
–På det sättet så får vi en möjlighet att ta till vara all skaparkraft och yrkesstolthet som finns hos personalen, utan att få den negativa delen med vinstjakten. Vi kan ha valmöjligheter och inflytande för brukaren, utan att ha några riskkapitalbolag, och det är också målet med det här, säger partiledaren Sjöstedt till Sveriges Radio.
Vänsterpartiets plan för välfärden ser ut så här: De privata företagens möjlighet att ta ut vinster ska kraftigt begränsas. Detta kommer enligt Vänsterpartiet göra det ointressant för många riskkapitalister att bedriva vård, skola och omsorg. Då är frågan vem som ska ta över?
Vänsterpartiets linje är att avsätta en miljard kronor för att uppmuntra personalen att ta över i kooperativ regi, det vill säga personalstyrt men enskilt istället för offentligt ägt.
Kooperativ är inte dåligt per automatik, det beror på situationen. När personal kämpar mot nedläggning av sina arbetsplatser och det sista alternativet för att rädda verksamhet och jobb blir att personalen själva tar över, är det en sak. Men när Vänsterpartiet säger att all privatiserad välfärd ska tas över av personal – utan offentligt ägande – är det en annan sak.
Det är inte trovärdigt att kooperativ ska ersätta verksamhet som idag bedrivs av stora koncerner vilka omsätter en femtedel av alla pengar som går till välfärden idag. Det enda trovärdiga förslaget mot privata vinster i välfärden är att återta i offentig regi.
Men det vågar inte Vänsterpartiet stå för, då siktet helt är inställt på att bli accepterade av Socialdemokraterna som regeringspartner.
Ett kooperativ som måste konkurrera privat och enskilt kommer bli ett hinder för den skaparkraft och yrkesstolthet Sjöstedt hänvisar till. Demokratisk kontroll och styre av de anställda fungerar som bäst när ägandet är offentligt och ingen behöver oroa sig över att bli utkonkurrerade av andra kooperativa eller enskilda enheter.
Faktum är att Vänsterpartiets lösning för välfärden snubblar redan på steg ett: begränsningen av vinstuttag (istället för förbud). Detta vill de genomföra genom att ge riskkapitalisterna en chans att ombilda sig till SVB-bolag, då dessa företag maximalt får ta ut en vinst motsvarande statslåneräntan plus en procent.
Enligt Vänsterpartiet ska detta få stora riskkapitalister att lämna verksamhet till förmån för personalkooperativ.
Men det är inte säkert. I dagsläget motsvarar Vänsterpartiets förslag en möjlighet att göra privata vinstuttag på 3 procent.
Resten av vinsten kan inhämtas via kryphål; företag kan köpa varor och licenser till medvetet högre priser av ägarbolaget för att vinsterna ska bli mindre på pappret; en koncern kan driva ett SVB-bolag som driftsbolag, men låta ett bemanningsföretag hyra ut personal mot en högre vinstnivå; och dagens mångmiljarvinster genom skatteplanering och så kallade ”räntesnurror” kan fortsätta även med Vänsterpartiets system.
Rättvisepartiet Socialisterna (RS) står för att all privatiserad verksamhet ska återtas i offentlig regi. I det kravet är demokratisk kontroll centralt – att personal och brukare styr och utvecklar verksamheten. Och det är inte en fråga om att lägga fram förslag i hopp om stöd från andra riksdagspartier (vars politiker själva är riskkapitaister inom välfärden) från ett rent tekniskt perpektiv – det är en fråga om att bygga kamp och rörelser för verklig förändring. ■
