OS i Peking har inte blivit den succé som den kinesiska regimen och de multinationella storföretagen hoppats på. Den dyrbara skrytsatsningen på OS står i skarp kontrast mot villkoren för arbetare och fattiga i Kina, vilket kan öka missnöjet och protesterna mot regimen efter OS.OS-året har har blottat nya stora problem för regimen i Peking, tvärtemot kalkylerna. Protesterna i Tibet och Xinjiang har understrukit det nationella förtrycket och de ökade klyftorna i Kina. Regimens ideologiska vapen, kinesisk nationalism, kan också slå tillbaka mot Peking, som inte vill äventyra sina ekonomiska band med storföretag och regeringar i Väst.
Nu märks även en tydlig uppbromsning av rekordtillväxten i ekonomin och särskilt exporten. Inne i Kina förmörkas ekonomin av de extrema prisökningarna på mat och bränsle, samt kollapsen för aktiebörsen, dit många småsparare sökt sig.
Satsningen på OS till en kostnad av flera hundra miljarder kronor kan jämföras med den hittills betydligt blygsammare ekonomiska insatsen efter jordbävningen i Sichuan. Av 4,45 miljoner hemlösa har 1,5 miljoner fått nya hem. Resten har istället fått 800-2 000 kronor i kontant stöd per familj. Till Sichuan skickades 150 000 soldater, medan 200 000 man ingår i säkerhetsstyrkorna under OS.
Hyckleriet från Västmakterna och dess företag har sällan varit större än under OS. Invigningen bevistades av tre generationer Bush med USA:s president George W i spetsen, förutom en rad andra presidenter och ministrar. Dalai Lama, som tidigare i år hyllades i Väst, får nu inte ens träffa den franske presidenten, Sarkozy.
Allt tal om att OS skulle leda till minskat förtryck har som väntat kommit på skam. OS-myndigheterna meddelade i juli att protester skulle kunna genomföras i tre parker i Peking. Efter 10 dagars OS har 77 ansökningar om protester lämnats in – bland annat om arbetskonflikter, sjukvård och andra brister välfärd – men ingen har tillåtits. 74 ansökningar sägs ha dragits tillbaka och två ansökare har griptis.
Människorättsorganisationen Human Rights Watch (HRW) kritiserar helt korrekt huvudsponsorerna – som betalat över fem miljarder kronor för denna status – för att strunta i demokratiska rättigheter. Bara fem av de tolv bolagen brydde sig om att träffa HRW. Istället gläds Coca-Cola åt att man knappar in på Pepsis ledning på den kinesiska marknaden och Adidas över att man haft 15 000 kunder på en dag i Peking. Andra företag flockas runt ”100 miljoner dollarsmannen” Michael Phelps, som kallas så för sitt uppskattade värde på reklammarknaden.
Istället för ökade demokratiska rättigheter har förtrycket och övervakningen av möjliga protester skärpts under OS. De migrantarbetare som med låga löner och utan rättigheter byggt OS-arenorna har fördrivits från Peking.
I Offensivs specialnummer om OS (se bilden) förutses en stormig framtid i Kina. Den globala ekonomiska krisen kommer att slå hårt mot landet. Politiker i Väst, särskilt i USA, kommer att resa krav på handelshinder mot Kina. Jakten på råvaror kommer också att öka motsättningarna till andra imperialistiska makter.
Samtidigt håller den kinesiska arbetarklassen på att vakna. Nya massprotester kan utlösas av många frågor: miljöhot som i Xiamen ifjol och Shanghai i år; myndigheters inblandning i skandaler som i Weng’an i juli i år; obetalda löner, konfiskerad jord mm.
OS-äventyret har igen visat att arbetare och fattiga i Kina inte, lika lite som i resten av världen, kan lita på de styrande i Peking eller i Väst. Kamp mot förtrycket är en kamp mot kapitalism, för internationell demokratisk socialism.
Offensivs ståndpunkt
(Offensiv 21 augusti)
Läs även artiklarna
• Kinas migrantarbetare byggde OS-arenorna (19 augusti)
• Diktaturen och storföretagen allierade bakom OS i Kina (18 augusti)
