– Vi kräver att varslen i industrin dras tillbaka, stopp för alla avsked i kommuner och landsting. Ungdomar och alla arbetslösa måste få riktiga jobb med en lön att leva på, säger Johannes Lundberg, som är ansvarig för Elevkampanjens mobilisering till demonstrationen den 15 september.Sammanlagt 300 000 jobb kommer att försvinna under krisen, tror riksbanken i en prognos.
Offensiv träffade några arbetslösa utanför arbetsförmedlingen i Farsta i södra Stockholm.
– Jag har nu varit utan jobb i två år. Tidigare har jag haft flera olika jobb, arbetat i butik och den sista perioden 9,5 år som lokalvårdare. Vi var femton som städade på Försäkringskassans huvudkontor som blev uppsagda, berättar Sheila Clarén.
– Jag har värk av städningen, så när jag provade på ett jobb som hotellstäderska gick det inte. Nu går jag på ST:s a-kassa och den fungerar bra, säger Sheila Clarén.
En annan kvinna som kommer ut för att röka säger att hon köat i över en timme, men blir övertrumfad av en som fick vänta i 2,5 timmar.
Ungdomsarbetslösheten är närmare 30 procent, så många som går på arbetsförmedlingen är ungdomar.
– Jag gick ut barn- och fritidsprogrammet på gymnasiet i våras. Nu har jag sökt jobb i en månad, då jag också skrev in mig på arbetsförmedlingen. Deras första tid för ett samtal var efter tre veckor. Jag kunde inte gå då för jag sökte jobb och får nu vänta en vecka till, säger Paulina Lindberg.
– Jag är inte med i någon a-kassa. Men jag får inte heller socialbidrag eftersom jag inte har någon bostad – och ingen hjälp med att skaffa en lägenhet när jag inte har något jobb. Just nu bor jag och min kille hos en kompis till honom.
– Imorgon ska jag på anställningsintervju – jag måste ha det jobbet, säger Paulina Lindberg.
Per-Åke Westerlund
