Förhandlingarna för fackförbundet ST är i full gång. ST organiserar tjänstemän inom staten, alltså Försäkringskassan, högskolor och universitet, Skatteverket m fl. Än så länge har det handlat om förhandlingar på central nivå mellan ST och Arbetsgivarverket (AV).I AV:s yrkanden känns en del igen, annat är nytt. Något man gått ut med i tidigare förhandlingar, och som nu återkommer med ännu större tryck, är detta med ”verksamhetsanpassningen”.
Löner, arbetstider och anställningsvillkor vill man i ännu högre grad än idag ska bestämmas lokalt istället för mellan parterna på central nivå.
Dessutom vill man ha ”lönesättande samtal” istället för lokala förhandlingar mellan arbetsgivarna på myndigheterna och de fackliga organisationerna. Detta skulle innebära att en anställd har ett direkt ”samtal” med sin närmaste lönesättande chef, där lönen bestäms.
Det sägs också att man vill ha ett ”sifferlöst” avtal, vilket då ska betyda att det inte ska finnas några procentsatser eller krontal, och givetvis inga garanterade löneökningar. Sådana avtal har man träffat med SACO under några år, och lönesättande samtal tillämpas inom flera områden.
Sämre sjukpension
Man är förstås också inne på andra delar än lönerna. Till exempel vill man försämra sjukpensionen för att minska andelen långtidssjukskrivna. I yrkandet hävdar man att statsanställda långtidssjukskrivna har mindre sannolikhet för att komma tillbaka till arbete, och skälet till det skulle vara att statsanställdas villkor vid långvarig sjukdom helt enkelt är för bra.Som om detta inte räcker vill man också försämra villkoren i Trygghetsavtalet som bl a reglerar vilket stöd man som anställd har efter uppsägning. Hittills har statsanställda som blivit av med jobbet haft ett jämförelsevis bra avtal med ersättningar och andra åtgärder, och det har förstås bekostats med avsättningar ur löneutrymmet. Detta sägs vara ett bekymmer för att det skulle ge sämre ”kontroll över avvecklingskostnaderna”.
Detta är Arbetsgivarverkets linje i ett läge där vi haft individuell lönesättning sedan någon gång i slutet av 1980-talet. Det har lämnat de lokala fackliga organisationerna i ett läge där man lokalt förhandlat om både löner och annat, men utan att man haft någon lokal konflikträtt.
I avtalen de senaste omgångarna har det också funnits skrivningar om vikten av tydlighet i lönesättandet, men det har vi förstås inte sett mycket av. När det gäller påståendena om sjukskrivningarna ter de sig som tämligen grundlösa.
ST måste stå emot
Hittills har ST:s ledning uppenbarligen haft förhoppningar om förhandlingarna med Arbetsgivarverket. Intrycket är dock att både centrala och lokala arbetsgivarparter de senaste åren har byggt upp en betydligt mer militant och ideologiskt färgad linje. Yrkandena på ”verksamhetsanpassning”, ”enskilda överenskommelser” och ”lönesättande samtal” är ytterligare steg i den riktningen.Givetvis måste ST gå emot dessa krav med kraft. Det kommer dock knappast att hända mycket utan att medlemmarna mobiliseras.
Robert Lundqvist
