Det råder idag ett jäsande missnöje över löneutvecklingen bland sjuksköterskor och lärare. Orsaken är ett präktigt fiasko för de så kallat nydanande avtal som skulle förnya och uppvärdera dessa yrken genom lokala och individuella förhandlingar.Vårdförbundet sa den 1 november upp sitt avtal med Sveriges Kommuner och Landsting för 80 000 sjuksköterskor, barnmorskor och röntgensköterskor m fl. För de statsanställda lärarna på universitet och högskolor har förhandlingarna strandat, sedan arbetsgivarsidan bara velat erbjuda 8,4 procent på tre år.
Även bland de kommunalt anställda i Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund är frustrationen så stark att facken gemensamt varnat för att det kan bli strejk.
– Det finns ett kompakt missnöje med det gamla skitavtalet, HÖK-05, säger Hasse Nilsson, ordförande för Lärarförbundet i Spånga-Tensta, som har skickat två motioner till Lärarförbundets kongress – med krav på medlemsomröstning om avtalen och en översyn av den individuella lönesättningen.
Fiaskot är också totalt för Vårdförbundets tillsvidareavtal, som aningslösa fackledare har kallat arbetsmarknadens modernaste. Den lönebildning som sedan år 2000 enbart sker lokalt och individuellt har de senaste tre åren bara gett 2 procent om året.
Allt fler sjuksköterskor, som har sett läkarna dra ifrån, har också efter Kommunals senaste treårsavtal som garanterar genomsnittliga lönelyft på totalt 13,3 procent sökt medlemskap där i stället. Ändå finns det inga planer hos Vårdförbundets ledning på att åter centralisera lönebildningen. Trots att det helt saknas stöd för teorin om att större löneskillnader ger en högre takt i löneutvecklingen, fortsätter också förbundet att yrka på ökade löneskillnader.
Mindre under 9 av 11 år
Lärarna utlovades år 1996 10 procent högre lönelyft än andra i utbyte mot att facken gav upp de gamla tarifflönerna och den reglerade undervisningsskyldigheten. Enligt Lärarförbundet har lärarna i stället fått mindre än andra under nio av de senaste elva åren.Bland lärarna är missnöjet kompakt och växande över årets lokala förhandlingar, som i de flesta fall bara har gett nätt och jämnt över de 2 procent som är garanterade. Bara hälften av landets kommuner är klara med årets förhandlingar.
– Årets lokala avtal ger skolorna i Stockholm höjda lärarlöner med 2-2,5 procent. Att då lägga ner en massa tid på att förhandla om någon tiondel för olika individer är en parodi, förutom att det skapar motsättningar mellan lärare, säger Hasse Nilsson.
Otydliga krav
Samtidigt svävar medlemmarna i okunnighet om vad lärarfacken egentligen kräver, annat än minst 10,2 procent och en lösning av tvisterna kring lärarnas arbetstider, inte minst på sommarlovet.– Om vi skulle gå ut och informera under förhandlingarnas gång skulle många bli besvikna senare, om läget ändras, säger Lärarförbundets förhandlingschef Mathias Åström.
Nisse Nilsson från Partille, som är ombud på Lärarförbundets kongress denna vecka, köper inte detta resonemang och tänker yrka på att kravet på avtalet ut på omröstning ska skrivas in i det lönepolitiska programmet.
– Vår chefsförhandlare lovar att kämpa för tydliga löneökningar och bra arbetsförhållanden. Men om man bara kräver minst 10,2 procent och erbjuds detta, lär det bli omöjligt att få ut mer, säger han.
Arne Johansson
