
– Vi väntar nu på ett svar från regeringsrätten om 4C-lagen. Efter att vi har fått svar ska vi göra vad vi kan, sa Nuri Yilmaz, tredje ordförande för fackföreningen Tekgida-Is.
Den fackliga byråkratin har med alla medel försökt dämpa arbetarnas kampvilja. Fackföreningarna centralt använder rättegången som en bromskloss i Tekelarbetarnas kamp och säger att ”vi måste vänta på domen och inte mobilisera till demonstrationer”.
När regeringsrätten tog upp fallet Tekel var det första den gjorde att ta bort tidsbegränsningen som regeringen satt upp. Det var ett sätt att låtsas vara på Tekelarbetarnas sida, men i den första omröstningen i rege-ringsrätten röstade en klar majoritet för 4C-lagen.
Domen är dock ännu inte i någon slutfas och det kommer att dröja en tid innan regeringsrätten kan ge ett svar till arbetarna.
Att som fackledningen sätta hela sitt hopp till den borgerliga statens domstol måste vara en varningsignal för medlemmarna. Det enda som kan ge en seger för Tekelarbetarna är att de utnyttjar sin styrka som klass mot attackerna. Något arbetarna är väl medvetna om: Till sina fackföreningar har Tekelarbetarna nu lagt fram ett förslag på fortsatta protester. Förslaget innehöll tre dagars protester i juni, fyra dagars protester i juli och – om arbetarna fortfarande inte fått besked från regeringsrätten – hela augusti.
Redan från början satte sig regeringen, med statsminister Erdogan i spetsen, på tvären och kallade arbetarnas kamp för ”lyxprotester”. Den vägrar fortfarande att förhandla med både arbetarna och fackföreningarna. Statens hårda kärna – polisen – har attackerat med tårgas, vattenkanoner och batonger mot de demonstrationer och manifestationer som ägt rum.
Den första april samlades återigen Tekelarbetare i huvudstaden Ankara, för att visa att deras kamp fortsätter och för att hjälpa protesterande arbetare att upprätta sitt tältläger. Samma dag mobiliserade de till en demonstration för att visa sin kampvilja, men attackerades av polisen med vattenkanoner och batonger, med motiveringen att demonstration var olag- lig.
Dagen därpå, den 2 april, fortsatte Tekelarbetarna att demonstrera och protesterade nu även mot polisens agerande, vilka gick till attack igen.
Tekelarbetarnas beslutsamma kamp har fått ett stort stöd hos breda befolkningslager i hela Turkiet. När fackföreningarna försökte passivisera och bryta ner kampviljan svarade arbetarna med att ta över manifestationen som fackbyråkrater organiserat och ändra dagordningen från att alla skulle lämna platsen till att en gene-ralstrejk utlystes. Medan Erdogan sa att ”Vi har stöd överallt i Turkiet” demonstrerade samma vecka arbetare i alla provinser i Turkiet mot 4C-lagen och för solidaritet med Tekelarbetarna.
Polisens attacker mot Tekelarbetarna väckte stor ilska som fick ännu fler arbetare, elever och studenter att gå ut i stödprotester. Fackföreningarna Kesk och Disk har även mobiliserat sina medlemmar till solidaritets- aktioner och strejker, olika vänsterorganisationer och föreningar har delta-git och givit ett aktiv stöd till Tekelar- betarnas kamp.
Tekelarbetarnas kamp och statens attacker mot arbetarna har väckt en stor uppmärksamhet och solidaritet både inom Turkiet och internationellt.
EU-parlamentarikern Joe Higgins, invald för CWI:s irländska sektion Socialist Party, har skrivit ett stöduttalande och tagit upp om Tekelarbetarnas kamp i EU-parlamentet. I sitt brev uppmanade Joe Higgins arbetarna att inte ge upp och att fortsätta kämpa för sina rättigheter.
Kaan Özsan