Framtidsutsikterna för den globala kapitalismen är dystra. Det finns sedan april/maj i år växande indikationer på att en ny nedgång i världsekonomin är i antågande.Det finns flera skäl till att molnen hopar sig över världsekonomin:
Skuldbördan: Den höga offentliga och privata skuldsättningen och försöken att reducera skulderna stramar åt kreditflödet och trycker ned konsumenternas köpkraft och investeringarna.
Regeringarnas budgetunderskott inom OECD-området (Västländerna) låg i genomsnitt på 2,1 procent av BNP under 1999-2008. Under 2009 sköt budgetunderskotten i höjden till 8,1 procent och ligger fortfarande på 5,3 procent.
Den samlade statsskulden för OECD-området har fortsatt att öka och ligger nu på 108,6 procent av BNP.
Massarbetslöshet: Arbetslösheten förblir katastrofalt hög. Detta är en effekt av nedgången, men förstärker den i sin tur genom försvagad konsumentefterfrågan, minskade skatteintäkter och ökade kostnader för arbetslöshetsunderstöd.
Den globala arbetslösheten utgör en förödande förkastelsedom över kapitalismen. Enligt ILO går nu 200 miljoner människor arbetslösa i världen, en ökning från 175 miljoner år 2000. Antalet arbetslösa unga människor uppgår till 75 miljoner, en ökning med fyra miljoner sedan 2007.
Bankkris och fortsatt kreditåtstramning: Bankkrisen fortsätter, med ett brant fall nyligen i bankernas utlåning.
Bankernas utlåning minskar. ”Kreditåtstramningen, i synnerhet runt bankerna själva, är de finansiella institutionernas senaste försök att minska utsattheten inför den globala ekonomiska inbromsningen. Det reser också oroväckande tankar om att bankernas ovilja att låna ut pengar till varandra, kan komma att få effekt på den bredare ekonomin, då företag är oförmögna att erhålla nyfinansiering”, skrev International Herald Tribune den 5 juni.
Storföretagen lägger pengar på hög: Medan en del företag (särskilt små och medelstora) drabbas av kreditåtstramningen lägger de internationella storföretagen hellre pengar på hög än investerar dem i ny produktionskapacitet.
Världshandeln: Efter en återhämtning från ett brant fall under 2009, föreföll världshandeln vara på banan igen 2010.
Den återhämtade sig till en tillväxt på 12,8 procent under 2010, men tillväxttakten föll till 6 procent under 2011 och förväntas bara växa med omkring 4 procent i år.
USA:s återhämtning vacklar: USA är en av de få stora ekonomierna som har passerat sin höjdpunkt 2008. Återhämtningen har emellertid varit väldigt svag och ojämn, i synnherhet i fråga om arbetslösheten. Efter en tillväxt på 3 procent under 2010 sjönk tillväxttakten till 1,7 procent under 2011 och den visar tecken på att plana ut under detta år.
Till det ska läggas Kinas inbromsning.
Europeisk stagnation/kris: Den europeiska kapitalismens kris har blivit en dominerande faktor i trenden mot en global nedgång i år.
EU-länderna kommer sannolikt att få nolltillväxt i år, medan eurozonen kommer att uppleva negativ tillväxt som för närvarande av FN förutspås hamna på minst -0,3 procent, men troligen blir djupare. Samtidigt kvarstår hotet om att ett eller flera euroländer tvingas till statsbankrutt.
Den kapitalistiska världsekonomin glider, utan att helt ha återhämtat sig från nedgången 2007-09, ner mot en ny nedgång.
Dagens stagnation är symptomatisk för en depression, om än inte lika djup som 1930-talets, men som inte desto mindre utgör en period av svaga investeringar, svag tillväxt, massarbetslöshet och ökade spänningar mellan kapitalistiska rivaler.
Enligt Financial Times Martin Wolf befinner sig världsekonomin i en ”återhållen depression”.
”Vad värre är”, skriver han, ”är att krafter som verkar i riktning mot ytterligare en sväng neråt håller på att byggas upp, framförallt inom eurozonen… Innan dagens läge stod framför mig kunde jag inte på allvar förstå hur 1930-talets kris kunde uppstå. Nu gör jag det”.
Lynn Walsh
