Söndagens kommunalval i Finland illustrerade hur krisen för det politiska systemet i Finland fortsätter att fördjupas. I media är det framförallt högerpopulistiska Sannfinländarnas resultat som diskuteras, trots att ett valdeltagande på endast 58,2 procent gjorde ”soffliggarpartiet” tre gånger så stort som valets största parti, Samlingspartiet.Sannfinländarna gick visserligen starkt framåt jämfört med senaste kommunalvalet 2008, men deras 12,3 procent var betydligt lägre än i opinionsundersökningarna och fjolårets riksdagsval.
De tre stora; Samlingspartiet (motsvarande Moderaterna), Socialdemokraterna och Centern behöll sin dominerande ställning, även om de alla tappade.
Faktum är att om man räknar antalet röster förlorade alla riksdagspartier utom Sannfinländarna röster jämfört med valet 2008.
Socialdemokraterna har återigen gjort sitt sämsta val i historien och förlorade drygt 50 000 röster till. Även Vänsterförbundet (Finlands Vänsterparti) förlorade 25 000 väljare (förutom Vänsterförbundet behöll Finlands kommunistiska parti 9 mandat på riksplanet. Vänsterkoalitionen Fria vänstern, som ställde upp för första gången i Uleåborg, fick 685 röster och var ett par hundra röster från ett mandat).
Trots att kommunvalet måste ses som en besvikelse för Sannfinländarna innebär det helt klart ett ökat rasistiskt hot. För även om de hoppades på mer, fördubblade partiet med råge sina mandat i Finlands 304 kommuner.
Rasister med hög profil som Jussi Halla-aho, kom med 6 026 kryss på tredje plats av alla kandidater i Helsingfors.
Ett exempel på vilka som kandiderar för Sannfinländarna gavs i Yles undersökning. Den visade att en tredjedel av kandidaterna i valet var helt emot att asylsökande som fått uppehållstillstånd skulle bosätta sig i deras kommun, 70 procent var ”delvis emot”. Samtidigt visar resultatet att Sannfinländarna ändå är mer heterogena än t ex Sverigedemokraterna, där säkerligen en överväldigande majoritet helt skulle vilja stoppa nyinvandrade från att bosätta sig i i deras kommun.
Enligt en undersökning av tidningen Suomen Kuvalehti var den sociala välfärden en huvudfråga för väljarna i valet. Det faktum att alla riksdagspartier utom Centern och Sannfinländarna sitter i en regering som skär ned just på välfärden kan förklara väljarnas ovilja att gå till vallokalerna.
Även om Vänsterförbundet, och till viss del också Socialdemokraterna, i ord kritiserar både vinster i välfärden och nya privatiseringar, kan de inte komma ifrån att de sitter med i en regering som skär ned i den offentliga sektorn medan storföretag och kapitalet i princip går skadeslösa.
Dessutom diskuterar regeringen nu en ny social och hälsovårdsreform som kan innebära ytterligare nedskärningar. Åratal av maktdelning mellan de etablerade partierna tillsammans med nedskärningar och ökade klyftor har skapat en djup klyfta mellan det politiska etablissemanget och arbetare, ungdomar, pensionärer, invandrare m fl.
Sannfinländarna kan, i avsaknad av alternativ från vänster, dra nytta av missnöjet och till viss del avleda det i en högerpopulistisk riktning. Att 40 procent inte kunde entusiasmeras till att rösta på något parti, visar ändå att många missnöjda inte är beredda att stödja högerpopulister och rasister.
”[Valdeltagandet] är en besvikelse ur demokratisk synvinkel, men det är också en väckarklocka för partierna. Frågor måste diskuteras på ett språk väljarna förstår”, skriver Helsingin Sanomat i ett ytligt försök att bortförklara väljarnas avståndstagande.
Valdeltagandet beror tvärtom på att allt fler förstår att de etablerade partierna i grunden för samma politik (även om enskilda kandidater skiljer ut sig).
De som verkligen vill se en förändring behöver ta de första stegen mot bygget av ett nytt arbetarparti.
Jonas Brännberg
