Folket längtar efter frihet och ett slut på den brutala diktaturen, berättar socialisten Ali Omar.
Den 21 september tog styrkor lierade med Houthi-rebellerna över Jemens huvudstad Sana’a. Tre år efter att den arabiska våren även nådde Jemen hotar en brutal diktatur med starka religiösa förtecken.
–Det är ett väldigt spänt läge just nu. Idag är det Houthi-rebeller som styr och ställer på gatorna i Sana’a. Efter Libyen och Syrien riskerar Jemen nu att bli den tredje revolutionen där sekteristiskt våld och förtryck tar över, rapporterar den jemenitiska socialisten Ali Omar.
När USA nu vill ha en ”koalitionsregering” i Irak har Obama gett Jemen som exempel på en framgångsrik sådan. Efter revolutionen som störtade diktatorn Ali Abdullah Saleh 2011 tog en koalition av Salehs parti och de största oppositionspartierna över. Det är en variant av denna regering som nu ser ut att störtas av Houthi-rebellerna, en shiitisk milis som har sin bas i norra Jemen bland den zaydiska befolkningen.
– Den regering som kom till makten 2011 var en bunt tjuvar som stått för en massiv korruption där de roffat åt sig allt de kunnat, samtidigt som folket har börjat svälta. Även Saleh har skaffat sig en privat förmögenhet på 32 miljarder USA-dollar (231 miljarder kronor) medan befolkningen i Jemen svälter. Mycket av hans regim finns kvar, till exempel är hela parlamentet samma som under Salehs regim. Arbetslösheten är gigantisk hos den väldigt unga befolkningen. 80 procent är mellan 15 och 30 år, berättar Ali Omar.
– Det som till slut var strået som bröt kamelens rygg var när regeringen avskaffade subventionerna av bränsle och priset för 20 liter bensin steg från 2 500 (84 kronor) till 4 000 rial (134 kronor), samtidigt som regeringens ministrar åkte på semester jorden runt. Folk som förlorat alla sina besparingar gick ut i protester tillsammans med Houthis. I den desperata situationen är många beredda att stödja vem som helst som står för förändring. Man kan säga att Houthi-milisen använde folkets behov för att själva ta makten.
Vad händer nu?
– Idag är det Houthi-rebeller som styr och ställer på gatorna i Sana’a. De har tagit över armébyggnader och för nu massor av både lätta och tunga vapen norrut till deras huvudfäste i Saada. Förmodligen rånar de centralbanken också. Det pågår även en passionerad hämnd på Islah-partiet som dominerat regeringen. En del av deras medlemmar har dödats och deras hus plundrats. På många sätt liknar det fascism – med islam som täckmantel.
Hur skiljer sig Houthis från al-Qaida på den arabiska halvön (som framförallt kontrollerar delar av landsbygden i södra Jemen)?
– Det är inte så stor skillnad mellan dem även om de är fiender till varandra. När Ansar Allah, som Houthi-milisen även kallar sig för, intog Amran, där vänstern har varit stark, förbjöd de musik. De tog över skolor och barnen får nu lära sig att varje dag ropa ”Död åt USA, död åt Israel, förbanna judarna, seger för islam”. Flickor får bara gå i skolan till årskurs sex.
Hur mäktiga är Houthis, kan de behålla makten?
– Redan när Amran intogs för ett par månader sedan började de ett samarbete med grupper allierade till den förra diktatorn Saleh – mot Islah-partiet och den mäktige generalen Ali Mohsen al-Ahmar. Det är tillsammans med dem de har kunnat ta kontroll över Sana’a. Även om de nu skrivit under ett av FN framförhandlat ”fredsavtal” som innebär att makten ska delas, tror jag inte de kommer att lämna de positioner de har intagit. Stora delar av den tidigare så mäktiga al-Ahmar-familjen har till exempel flytt landet.
Finns det risk att landet bryts sönder i inbördeskrig mellan olika grupper?
– Redan idag pågår hårda strider mellan Houthis och al-Qaida i till exempel Rada’a, där al-Qaida för stunden verkar ha övertaget. Houthis har också hotat med fullskaligt krig mot al-Qaida. Dessutom finns den fredliga självständighetsrörelsen i söder, som inte har gett upp hoppet om att bryta sig loss från dominansen av grupper i norra Jemen.
– Efter revolutionen längtar folk fortfarande efter frihet. Fortfarande sker små demonstrationer, men det är riskfyllt. Vad som behövs är någon som erbjuder ett alternativ till feodalherrars och milisers styre och imperialismens inblandning, avslutar Ali Omar. ■
