När han pensionerades som 60-åring 1979 blev han en av dem som flitigast spred Offensivs idéer.
Han tog hem tio exemplar av varje nummer och sålde i Arvidsjaur. Han delade flygblad och senare valsedlar för Rättvisepartiet Socialisterna. Som 90-åring propagerade han för ArbetarInitiativet nu i juni.
I sista numret av Offensiv inför valet 1982 skrev han artikeln på förstasidan, som började: ”Efter sex år av borgerligt styre i Sverige, ser den vanliga människan utan brevlådeföretag i Schweiz, med förväntan fram mot den dag då ’saffarna’ tvingas lämna regeringstaburetterna” (SAF var ju arbetsgivareföreningen). Han avslutade samtidigt med en varning: ”En kommande socialdemokratisk regering måste föra en politik utan kopplingar till långbänkar och politiska lögnhalsar. Endast en socialistisk politik kan ge arbete, rättvisa och trygghet åt de stora löntagargrupperna, barnfamiljer, handikappade, den arbetslösa ungdomen och pensionärerna samt klara Sverige ut ur den kapita- listiska krisen.”
Framför allt skrev han insändare – upp till en per vecka till Piteå-Tidningen, Norra Västerbotten och Aftonbladet. Inför demonstrationerna mot den dåvarande högerregeringen den 6 oktober 1992 skrev han: ”Vad arbetarrörelsen behöver idag är en ledning som står för en socialistisk politik, inte marknadsanpassad till ett ekonomiskt fåtalsvälde. Jag vill uppmana alla som i kraft av sin övertygelse vill demonstrera sin avsky för kapitalismens ’marknad’, att gå ut med en kraftig protest mot de destruktiva krafter som tagit beslut om att nedrusta välfärden… Säg nej till privatiseringar och nedskärningar inom kommuner och landsting.” På en bild i Norra Västerbotten från denna demonstration i Arvidsjaur höll han ett plakat med texten ”Avgå Bildt ikväll”. Andra insändare har rubriker som ”Tjuvarnas marknad”, ”Bondfångeri”, ”Fablernas värld”, ”Snyft-hycklar Westerberg” och ”Fisförnäma borgarbrackor”.
Antirasism och antinazism var temat i massor av hans insändare. Han varnade för hotet från nazismen med tyngden hos en som var med på 30- och 40-talen. Särskilt kritiserade han polisens beskydd av nazistmarscher och politiker som inte vill agera mot rasism och nazism.
För mig och min bror är förstås förlusten personlig – vår förstående, vakna och roliga pappa är borta. Men jag vill också att dagens RS:are och Offensivläsare ska känna till hans insatser för rättvisa och socialism.
Per-Åke Westerlund