Den 5 mars hade Lars Hamberger, professor i kvinnosjukdomar, Kerstin Hedberg, universitetslektor i pediatrisk omvårdnad och Alf Svensson, f d partiledare för kristdemokraterna en debattartikel i Svenska Dagbladet. Rubriken var ”Foster som ler aborteras”.
Med moralens hjälp försöker skribenterna att förespråka
en inskränkning av aborträtten.
I Sverige kan man göra abort fram till vecka 18 utan att behöva
uppge några skäl. Efter det kan man göra abort till vecka
22, om man efter en utredning befunnits ha skäl till det.
Men Alf Svensson med flera vill att det endast ska vara möjligt
med abort fram till vecka 18. Man hänvisar till att: ”Då neonatalvården
gjort ytterligare framsteg sedan dess – också ifråga
om barnets ’livsduglighet’ utanför livmodern – finns
det anledning att på nytt pröva om en sänkning av den
absoluta övre gränsen behövs; förslagsvis till vecka
18.” Skribenterna fortsätter: ”Låt oss inte i
ivern att ha en liberal inställning till legala aborter komma i
tidsmässig konflikt med fostrets överlevnadsmöjligheter”.
Man försöker alltså profilera abortmotståndare
som de som vill rädda liv.
Om Alf Svensson och de två andra får råda kommer ett
stopp för aborter efter vecka 18 att följas av ytterligare
inskränkningar i aborträtten. Men att inskränka de legala
möjligheterna till abort kommer inte att förhindra aborter
i sig.
I USA har man beräknat att det, innan aborträtten infördes
1973, gjordes runt en miljon illegala aborter per år. Detta resulterade
i att 5 000 till 10 000 kvinnor dog varje år.
I dagens samhälle, där alla inte har möjlighet till arbete,
utbildning eller förskoleplats, kommer det alltid att förekomma
aborter. Samtidigt som det är viktigt att vi försvarar aborträtten
och kvinnans rätt till sin egen kropp, är det också viktigt
att vi kräver mer resurser till offentliga sektorn så att
man har möjlighet att fullfölja graviditeten om man vill.
Lina Thörnblom
