Håkan Juholts och Tommy Waidelichs utkast till den socialdemokratiska alternativbudget som ska presenteras denna vecka, fick ett stormigt mottagande inom den socialdemokratiska riksdagsgruppen. ”Vi har en budgetmotion som inte håller måttet vare sig till form eller innehåll”, skrev gruppledaren Carina Moberg i ett internt mejl som läckte ut till medierna.S-budgeten har nu delvis omarbetats och Offensiv avvaktar med det slutliga omdömet tills vi har sett den.
Klart tycks vara att till och med flera i den högervridna S-riksdagsgruppen reagerade hårt mot att det som nu kallas ”arbetspapperet” inte ens innehöll någon höjning av a-kasseersättningen eller mer än nålpengar för att stärka sjukförsäkringen. Utkastet ville samtidigt bara bidra med en ynka 50-lapp i sänkt skatt till pensionärernas tidigare utlovade likabehandling med löntagare – samtidigt som högerfalangen har fått igenom att Rut- och Rotavdragens skattesubvention av höginkomsttagarnas städning och villareparationer m m skulle vara kvar.
För trovärdigheten till Håkan Juholt och den ”vänsterretorik” denne ibland har använt i kritiken av högeralliasen, var detta extremt avslöjande. Mörknande moln på den kapitalistiska konjunkturens himmel var nog för att Juholt skulle låta högerfalangen ta taktpinnen. Faktum är att Juholt öppnade dörren för detta redan när han som första åtgärd som ny partiledare ville stryka den medhårs genom att utse Waidelich till ekonomisk-politisk talesperson.
Efter revolten i riksdagsgruppen, har budgeten förstärkts på de mest omstridda punkterna. Hur mycket återstår att se. Vissa infrastruktursatsningar tillsammans med mer pengar till gymnasieskolan och jakt på den organiserade kriminaliteten lär också komma att betonas, liksom ett nej till den sänkta restaurangmomsen. Rut och Rot ska däremot finnas kvar, om än i bantad form.
Återstår också att se om Håkan Juholt tänker leva upp till sitt påstående i Svt:s Gomorronstudio på måndagen, om ett stopp för att skattepengar till vård och utbildning ska kunna gå till skatteparadis. Att Camerons brittiska högerregering i dagarna presenterat en ”svensk” modell för privata friskolor, men som inte än i alla fall får gå med vinst, är såklart en pinsam påminnelse om hur långt till höger hela det svenska politiska etablissemanget har drivit. Det är ändå osannolikt att det socialdemokratiska alternativet inom samma extremt låga budgetutrymme som har dikterats av Anders Borg, räcker för att övertyga fler än några S-bloggare och de närmast sörjande inom S, om att det finns någon sanning bakom Juholts tal om ”en röd tråd” i budgeten. Waidelich försäkrar för sin del att han inte har fått på nosen. Mer sannolikt är att bilden etsas fast av att S idag leds av en kanske välmenande men obeslutsam och lättrubbad partiledare omgiven av högersocialdemokrater som än slinker hit, än dit och alltför ofta ner i diket. Håkan Juholt & Co ur riksdagsgruppens tidigare bakre bänkrader, är vare sig beredda eller kapabla att stå upp mot den kapitalistiska lobbyapparaten, som inte minst med hjälp av lejda åsiktskonsulter ur S tidigare ledarskikt – t ex Jan Nygren & Co – kommer att försvara sina nyliberala systemskiften till sista blodsdroppen.
Att inte ens slopa skattesubventionen av de rikas städhjälp – i ett läge när den kommunala äldreomsorgen dignar under nedskurna och alltmer förskingrade resurser – utan kvalitetskontroll till privata vårdbolag, visar hur lite Håkan Juholt kommer att vända på steken.
Återstår också att se i vilken utsträckning S-budgeten alls kommer knysta om nödvändigheten att: Riva upp pensionsreformen. Ändra de raserade sjukförsäkrings- och a-kassesystemen, genom att låta läkarna avgöra vilka som behöver sjukskrivas. Samt ersätta den svällande Fas 3-eländet – som slutstation i den s k arbetslinjen – med avlönade jobb och utbildning eller rehabilitering. Säkert är att Juholt inget har att säga om nödvändigheten av en socialistisk utväg ur kapitalismens finanskris.
