Att måla musikens hjärta på en filmduk

2013-08-06 10:31:07




Den här recensionen skrivs av ett stort Håkan Hellström-fan och riskerar att vara lite (läs mycket) partisk, MEN, filmen Känn ingen sorg är lysande, mycket tack vare skådespelarinsatsen.

Allt började någon gång år 2000 när morsan fick ett recensionsexemplar av albumet ”Känn ingen sorg för mig Göteborg”. Efter det var jag såld. Trots stockholmaren i mig. Ni kan ju tänka er lyckan när jag insåg att en film baserad på Håkans musik var på gång.
Pål (Håkans alterego) gestaltas av Adam Lundgren som vi har sett som Benjamin i Torka aldrig tårar utan handskar. Återigen gör han en makalös skådespelarinsats. Den spattiga nördigheten leder ömsom till skratt och ömsom till att man vill sjunka djupt genom biografstolen av skam å hans vägnar.
 – Du föddes med musiken, det sa min pappa till mig. Det är nånting som sjunger i mig hela, hela tiden. Det enda som är konstigt är bara att så fort jag öppnar munnen så kommer det aldrig ut nån sång… utan bara en massa jävla skit!, säger Pål. Det enda som gör att han över huvud taget kan sätta foten framför en publik är en ögonbindel. Men i takt med livet, i takt med sorgen, besvikelsen och kärleken så växer sånger fram. Poesin.
Lena är kär i Pål som är bästa polare, nej,  lillebror till Evas hjärtas låga Johnny. Eva i sin tur krossar Påls hjärta. Alla sitter i smeten, alla blir svikna, alla älskar. Och vi älskar dem!
Visst, filmen ger troligen ingen Oscarsnominering, men skådespelarna, Adam Lundgren, Disa Östrand (Eva), Josefin Neldén (Lena), Jonathan Andersson (Johnny) och Tomas von Brömssen (Rolle) gör det som krävs för att även icke-Håkanfans ska snyfta och skratta. Till exempel min bio-kamrat.

Det är inte alla skådespelare som får både träning i sång och i kampsporten MMA inför sin filminsats. Manusförfattare är Cilla Jackert som med Känn ingen sorg gör långfilmsdebut. 
Tidigare har hon skrivit manus till bland annat TV-serier som Molanders och Tre Kronor. Det är inte som man skulle kunna föreställa sig, att orginalmusiken hörs i bakgrunden till storyn. 
Istället är karaktärerna baserade på låttexterna vilka också vävs in i replikerna eller till och med sveper förbi som klotter på väggarna.
Det finns de som kritiserar Håkan Hellström. Påstår att han är tondöv, att han inte kan sjunga. Han är visserligen ingen Pavarotti (är det verkligen meningen?) men dessa personer har troligen inte hört EP:n ”Luften bor i mina steg” som är covers på andras visor, till exempel ”Jag ger dig min morgon”. Förhoppningsvis får även dessa personer en viss förståelse för texterna och även musiken, och kanske för oss som är kära i musiken.

Att ta någons musik och göra den till film, utan att använda låtarna rakt av och få det att fungera är imponerande. Vi som kan texterna utan och innan får se låtarna röra sig i bilder genom filmen. Man skulle kort kunna säga att den är bra och den är definitivt sevärd vare sig man älskar Håkan Hellström eller ”står ut” med hans ”skrän” eller om man helt enkelt bara vill se en schysst rulle.
”Känn ingen sorg” var från början bara tillåten från 15 år med motiveringen att filmen har inslag av "tortyrliknande misshandel ". Men det överklagades till Kammarrätten som ändrade gränsen.
– Visserligen innehåller filmen en del våldsamma scener och hotfulla händelseförlopp, men i begränsad omfattning. Våldet är kortvarigt och inte så närgånget skildrat. Vi bedömer därför inte att det är av skada för publik mellan elva och femton år, säger en av domarna, Fredrik Freis till Göteborgsposten.

Jag har varit med från början. Någon sommar såg jag tre Håkan-konserter. Jag får en sorts lyckokänsla som bara kan jämföras med att vara nykär när jag hör hans musik. Och det är inte alla artister som har den talangen och glädjen på scenen, och som får med sig 15 000 fans att sjunga allsång.
Och det var så vi i filmpubliken mötte eftertexterna, vi sjöng med i slutet, med den sång där allt började, känn ingen sorg för mig Göteborg… 

Lina Rigney Thörnblom