Under de här senaste åren har RS aktivt deltagit i flera avtalsrörelser, inklusive ett stort stödarbete i sjukskö- terskestrejken 2008, och har kampanjat mot en lång rad nedskärningar inom vård, skola och omsorg, såsom helgtilläggsstriden i Luleå. Tillsammans med Elevkampanjen har vi givit ut den fjärde upplagan av Vägra Kallas Hora-handboken och har drivit fortsatta kampanjer mot sexuella trakasserier och våld mot kvinnor.
Offensiv har löpande publicerat artiklar på genustemat, t ex nu senast kring den 8 mars, med bred internationell spridning. Inte en enda gång har någon anmärkning kommit från avhopparna om att innehållet eller orienteringen i dessa kampanjer och programförklaringar skulle ha brister. Har man haft kritik så har man inte lyckats formulera den.
På det torgmöte som avhopparna hade på Rådhustorget i Umeå den 20 mars användes megafonen för att redogöra för deras syn i kvinnofrågan. Förbipasserande umeåbor fick höra att ”Det finns ett kvinnoförtryck, men det är inte huvudsaken. Det finns ingen oförsonlig motsättning mellan män och kvinnor”. Är det inte viktigare att prata om att kvinnor lönediskrimineras, att hälften av LO:s kvinnliga medlemmar arbetar deltid, varav 66 procent ofrivilligt, eller att Sverige toppar Europaligan över flest anmälda våldtäkter, men ligger i botten på den vad gäller andelen som går till åtal?
Avhopparnas dokument (”brev II”) påstår att VU:ts kongressmaterial 2005, Mäns våld mot kvinnor, ”förnekade att sociala faktorer kunde ha någon betydelse alls när det gällde våld i nära relationer”.
De som påstår detta förutsätter att läsarna inte ens kommer att ta en titt på det kongressmaterialet man refere-rar till (Vi lägger nu upp alla material på nätet tillgängliga för läsning). Sociala faktorers betydelse erkänns så klart i materialet.
Avhopparnas syn gör däremot gällande, som det sas på torget, att den främsta orsaken till våldet mot kvinnor är psykisk sjukdom och alkoholism, d v s några misslyckade män. Könsmaktsordningen finns inte med i deras förklaringsmodell.
Avhopparna skriver att att män och kvinnor inom arbetarklassen ska bekämpa varandra är den ”glasklart logiska slutsatsen av könsmaktsteorin och av det dokument som Verkställande Utskottet lade fram inför kongressen 2005”… ”ett könskrig – kvinnor mot män”.
Återigen måste man fråga sig, när har RS praktiserat något sådant? Om vi står för ett könskrig, varför skulle vi i så fall tjata oss fördärvade om behovet av ett nytt socialistiskt arbetarparti och demokratiska kämpande fackföreningar? ”Arbetarkampen är den kraft som kan störta klassamhället”, slår kongressmaterialet fast.
Trots att RS i Umeå tidigare har kämpat för mer pengar till den lokala kvinnojouren, använder sig avhopparna okritiskt av argument från det vinklade TV-programmet Könskriget som direkt satte igång ett drev mot kvinnojourerna. Begreppet kvinnokamp används inte av avhopparna.
Motståndare till HBT-socialisterna
- Under 2008/2009 tog arbetet med HBT-socialisterna fart. Avhopparnas förnekande av det sexuella förtrycket har fått följden att de inte deltagit i det här verksamhetsfältet.
- Orsaken till att avhopparna röstade emot den HBT-resolution som antogs på RS kongress 2009 var att de inte anser att detta verksamhetsfält är viktigt. De anser att HBT-kamp utgör ett avsteg från orienteringen till arbetarklassen.