
Den direkta orsaken är underdimensionerat underhåll och nya tåg som inte är anpassade för norrländsk vinter. I grunden handlar det om att järnvägen har blivit en nyliberal experimentverkstad där mängder av bolag ingriper för att tjäna pengar, men där ingen tar ett helhetsansvar.
Resultatet är inställda tåg, stängda järnvägsstationer, försenade ersättningsbussar och strandsatta resenärer. Hur mycket det har kostat är oklart.
– Det är olika ansvarsägare. Driftskostnaderna tas av Botniatåg, som sköter vår trafik. Underhållet är delvis vår bit, men fel på tågen är tillverkarens ansvar. Nej, jag har ingen aning, svarar Norrtågs styrelseordförande Thomas Hägg (S) på frågan om vad det hela kommer att kosta.
Som uppräkningen nedan visar är minst tio olika företag och myndigheter inblandade i regionaltågtrafiken mellan Sundsvall, Umeå, Luleå och ändå upp till Kiruna.
Kritiken har varit hård, speciellt av dem som har erfarenhet av hur det fungerat förr.
– Det är klart att det var annorlunda på den tiden. Vi hade ett sammanhållet ansvar för tidtabeller, säkerhet och även fordonen, berättade Hans Fingal, före detta persontrafikansvarig på SJ Övre norrland, i NSD den 3 januari.
Detta gäller fortfarande, dock i privat regi, för LKAB:s malmtransporter. Där rullar 15 malmtåg varje dag utan stopp, oavsett väder.
Att resurserna har skurits ned råder det ingen tvekan om. Innan avregleringen av järnvägen fanns på många ställen skötselhallar och lokstallar för att avisa tågen. I Luleå fanns den stora Notviksverkstaden att tillgå. Norrtåg har bara anlitat en verkstad i Umeå, mer än 60 mil från Kiruna, och den kan bara serva ett tåg i taget.
– På den gamla tiden hölls SJ tätt ihop med dåvarande Banverket. Vi satt till och med i samma fastighet. Då kunde man bara gå in och påtala om det var något som behövde åtgärdas. Jag har ingen uppfattning om kvalitén på Trafikverkets jobb numera, jag vet bara att de verkar anlita fler och fler entreprenörer, sa Hans Fingal (NSD den 5 januari).
Det nära samarbetet för en sammanhållen och fungerande järnvägstrafik har ersatts med profitjakt där ansvaret med hjälp av avtal och jurister ska läggas på någon annan. Det slutar nästan alltid med att skattebetalarna får stå för notan.
RS/Offensiv står för:
- Stoppa upphandlingskaoset. Återförstatliga järnvägen där aktieägarnas inflytande ersätts med fackföreningarnas och resenärernas.
- För en massiv upprustning och utbyggnad av järnvägstrafiken – för att lösa trafikkaoset, skapa nya jobb och möjliggöra en verklig klimatomställning av transporterna.
Fakta: Tio aktörer som får tågtrafiken att stanna
- Alstom: Franskt företag som tillverkat tågen Coradia Nordic X 62.
- Botniatåg: Operatören som kör trafiken åt Norrtåg. Ägs av Arriva/ Deutsche bahn och SJ.
- Jernhusen: Äger tågstationerna och har fått kritik för ostädade stationer och låsta stationer.
- Kollektivtrafikmyndigheten: Inrättades länsvis 1/1 2012. Har ansvar för den regionala kollektivtrafiken. Äger länstrafikbolagen.
- Landstingen i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrland äger länstrafikbolagen via kollektivtrafikmyndigheterna och är de som finansierar Norrtågs verksamhet.
- Länstrafiken: Länstrafikbolagen i de fyra nordligaste länen är formella ägare till Norrtåg. Länstrafiken i Norrbotten ägs av den regionala kollektivtrafikmyndigheten.
- Mantena: Sköter underhållet av Norrtågs tåg vid sin verkstad i Umeå.
- Norrtåg: Ägs av länstrafikbolagen i de fyra nordligaste länen. Har tillstånd att bedriva regional dagtågtrafik till 2016.
- Transito: Bolaget som har köpt in tågen av Alstom. Transito ägs av de regionala kollektivtrafikmyndigheterna i Sverige och hyr ut tågen till Norrtåg.
- Trafikverket: Ansvarig för infrastrukturen, materialservice, säkerhet och trafikledning på och vid järnvägen.