Barnexperimentet

2013-04-24 16:18:54




Under 1990-talet lovade politikerna att den svenska skolan skulle bli ”Europas bästa” Men sedan dess har landets skola rasat på internationella rankinglistor. Istället för en skola för alla har vi fått marknadskaos och segregering samt sämre resultat.
Vad var det som gick snett? Svaret på den frågan hittas i Per Kornhalls utomordentliga bok Barnexperimentet – svensk skola i fritt fall (Leopard förlag, 2013). Det är en bok som förtjänar högsta betyg.


Per Kornhalls Barnexperimentet ger en bakgrund och förklaringar till dagens ojämlika skola. Slutsatsen är att staten omedelbart måste ta ett ­samlat grepp om skolan med målet att ­skapa en likvärdig skola. Det vill säga ett omedelbart uppbrott från en skolpolitik präglad av ”kommunal besparingsiver och friskolevinstmaxi­mering”.
”De senaste decennierna utmärks helt enkelt skolan av dåligt utredda och dåligt förberedda fullskaleexperiment med barn” skriver Kornhall och menar helt riktigt att de dåliga resultaten inte är lärarnas fel utan att det är politikerna som ska skuldbeläggas.
Den likvärdiga skolan finns inte mer. Skolan är inte längre en bra skola för alla, utan en någorlunda bra skola för de som kommer från välbärgade hem. I boken ges många skrämmande exempel, bland annat att nästan var fjärde 15-årige pojke inte förstår sammanhanget i en dagstidningstext, det vill säga saknar funk­tionell läsförståelse och att var ­femte 15-åring ”inte lärt sig räkna efter att ha tillbringat nio år i grundskolan”.
En av åtta elever är idag inte behö­rig att börja på ett nationellt ­program på gymnasiet. En av fyra elever slutför inte gymnasiet inom fyra år.

Sedan kommunaliseringen av skolan år 1990 har skolan blivit föremål för ständiga experiment och det sven-ska utbildningsväsendet har blivit extremt avreglerat. Kommunaliseringen, som den dåvarande skolministern sedermera statsministern Göran Persson (S) genomdrev mot lärarnas vilja följdes av en rad så kallade reformer: friskolereform och ­privata bolags rätt att driva skola med vinst, skolpeng och ”fritt val”, ”förändring av lärarrollen, förändrade avtal och reallönesänkning för lärarna” och så vidare.
Det var inte barnens och skolpersonalens bästa som beslutsfattarna värnade. Kommunaliseringen, som Vänsterpartiet skamligt nog stödde, var en följd av att: ”Politikerna såg framför sig behovet av stora nedskärningar och tänkte att dessa svåra beslut skulle bli bättre om de fattades i skolans närhet.”
Vid tidpunkten för kommunalise­ringen stod sig den svenska skolan väl i internationell jämförelse. Med gillande citerar Kornhall den slutsats som säger att ”de svenska grundskol-eleverna sannolikt aldrig presterat så bra som vid 1990-talets mitt. Alltså innan konsekvenserna av decentrali­seringsreformerna gett sig till känna”. Men sedan dess har utvecklingen generellt gått bakåt.

Det är egentligen bara på ett område som den svenska skolan utmärker sig och det är vad gäller marknadsanpassning. ”Upplösningen av enhetsskolan har skett med hänvisning till marknadsekonomiska idéer”.
I Sverige har det skapats en ­extrem form av skolmarknad ”där elever och deras skattefinansierade skolpeng blivit varor på en marknad”.
En enhetlig skola för alla kan ­aldrig bli verklighet om inte denna skolmarknad avskaffas. Konkurrens, vinstjakt i kombination med nedskärningar och försämrade arbetsvillkor för lärarna motverkar varje föresats att skapa en mer jämlik skola.
Boken ger en mängd bra och slagkraftiga argument mot dagens skolmarknad. Friskolesystemet och skolvalet har varken gett bättre resultat, pedagogisk nydaning eller likvärdighet, utan det motsatta. ”Skolval leder till segregration utan att förbättra resultaten”, skriver Kornhall och hänvisar till OECD.

En uppvärdering av läraryrket är ett måste för att nå en bättre skola, skriver Kornhall och passar på att kritisera lärarfackens ledning för att man ”inte skyddat sina medlemmars intressen”.
Förtjänstfullt argumenterar ­boken också mot prestationslöner och indi­viduell lönesättning. Skolan ­behöver minst av allt mer av tävling och konkurrens, utan enhetlighet samt inte minst ett samarbete och utbyte skolor och lärare emellan.
Högerpolitikernas, inkluderat Socialdemokraternas, barnexperiment har fått förödande konsekvenser.
Per Kornhalls bok är både en gedigen och tankeväckande ­genomgång av allt som gått fel sedan 1990, men den stannar inte med det utan skisserar ett program för hur utveckling­en kan vändas: Återförstatligande, avskaffa vinsterna och det fria skolvalet, tydliga regler vad gäller tidsför­delning, klasstorlek, arbetstider och så vidare, uppvärdering av läraryrket, ökade resurser till stödundervisning och återinförande av läromedelskon­troll.
Det går inte att instämma i allt som skrivs. Men det påverkar inte på något sätt slutomdömet: Barnexperimentet är en rakt igenom lysande bok som förtjänas att läsas av alla som kämpar för en skola för alla.
Per Olsson