foto: PPICS – banque d’images
Upptrappningen mot en ny generalstrejk mot den arbetarfientliga regeringen i Belgien har påbörjats.
Nya åtstramningar och attacker på levnadsvillkor av den belgiska högerregeringen har lett till ett nytt socialt motstånd. Facken har utlyst nya protester efter att regeringen har sagt att man bland annat ska avskaffa 38-timmars arbetsvecka via en annullering av arbetstiden och försämra pensionerna för offentligt anställda.
Fackens nya aktionsplan bygger upp till en generalstrejk den 7 oktober, på den belgiska högerregeringens tvåårsdag.
Agendan för aktionsplanen är:
• Den 24 maj: Landsomfattande demonstration som stöds av alla fackföreningsfederationer.
• Den 31 maj: Landsomfattande demonstration av offentliganställda.
• Den 25 maj-17 juni: Lokala aktioner och protester på olika teman.
• Den 20-24 juni: Informationskampanj på alla arbetsplatser.
• Den 24 juni: Generalstrejk av den socialistiska FGTB/ABVV-federationen och olika sektioner av den kristna ACV/CSC-federationen. De små liberala fackföreningsfederationerna kommer att besluta om deltagande den 25 maj.
• Den 29 september: Landsomfattande demonstration som stöds av alla fackföreningsfederationer.
• Den 7 oktober: Generalstrejk som stöds av alla fack.
Aktionsplanen erbjuder ett utmärkt tillfälle till att återuppbygga det sociala motståndet. Men det kommer inte att bli lätt.
Delegater och skyddsombud från kämpande fackföreningar kan använda aktionsplanen för att informera, övertyga och mobilisera sina arbetskamrater. Stormöten på arbetsplatser för att diskutera aktionsplanen kan både maximera det aktiva deltagandet och se till att beslut om vad som bör göras fattas demokratiskt.
Vi kan dock inte acceptera att arbetares kamp blott leder till tomma löften om förhandlingar som inte leder till något annat än nya attacker, vilket hände efter den senaste aktionsplanen år 2014. Då blev löftena om en mer ”balanserad” politik med en så kallad ”skatteskiftning” inte uppfyllda. Istället blev ”skatteskiftningen” till nya attacker på våra levnadsvillkor.
Om vi tillåter denna regering att avsluta sin mandatperiod kommer vi bara att bemötas av fler och hårdare åtstramningar. Vårt mål måste vara att sänka regeringen. Vilken ny regering som helst måste ha detta i åtanke. Den kommer att konfronteras av en mer självsäker arbetarklass.
En rörelse för att slå ned regeringen och dess åtstramningspolitik kommer oundvikligen att leda till en diskussion om ett politiskt alternativ. Att besegra denna högerregering skulle vara ett stort språng framåt, men vi kan inte återgå till den tidigare situationen där ledningen för fackföreningarna stödde en så kallad ”center-vänster”-regering vilken också försökte införa nedskärningar som ett svar på den kapitalistiska krisen, om än i ett långsammare tempo än den nuvarande regeringen.
Ambitionen måste vara ett grundläggande uppbrott med den nyliberala åtstramningspolitiken och bygget av ett socialistiskt alternativ.
