När Lina Westerlund,
Jonas Brännberg och undertecknad, de tre RS-medlemmar som flög
till Frankrike för att delta i den massmobilisering som ägde
rum inför förra tisdagen, åkte genom Rouens trånga
gator natten till den 4 april rådde fullständigt lugn. Det
var bara den franska kamraten Olafs rapporter om protesterna som avslöjade
att detta var en stad som kokade av upprorets energi. Vi åkte direkt
till en kamrats lägenhet, högkvarter för den ena av Gauche
révolutionnaires (CWI i Frankrike) två partiföreningar.
Virginie, ordförande i Rouen, tog sig tid att diskutera det politiska
läget med oss som rest ända från Sverige, innan hon övergick
till sitt nattliga arbete med att göra ett aktuellt flygblad.Efter att ha brutit en bit färskt mörkt bröd i bilen tidigt på morgonen, kom vi fram till Lyce Pascal, ett naturvetenskapligt gymnasium. Där hade eleverna byggt en barrikad framför skolan i protest mot den nya CPE-lagen. Elevprotesterna var initierade av Gauche Révolutionnaire i Rouen, och de flygblad vi hade med oss hade en rykande åtgång. Det berättades att 3 000 ungdomar hade demonstrerat i Gauche révolutionnaires avdelning den 28 mars.
På stadens största gata smällde vi upp två rangliga
bord fyllda med politiskt material som manade till “Grevé general” – generalstrejk.
Tusen och åter tusen elever, studenter, arbetare, arbetslösa,
pensionärer och förortsungdomar samlades. Demonstrationerna
pryddes av färgglada fanor, ballonger, plakat och banderoller – och
av de hatade men flitigt parafraserade bokstäverna CPE, som målats
och kryssats över på demonstranternas kinder.
Närmare 50 000, 10 000 fler än veckan innan, demonstrerade
i Rouen. Den 4 april demonstrerade totalt 3 200 000 människor
på hundratals
platser runtom i Frankrike. Många arbetargrupper strejkade dessutom.
Aktionsdagen var som en kraftfull knytnäve i premärminister
de Villepins mage. Aktionsdagen bekräftade att arbetare och ungdomar
förenats i kamp mot högerregeringens försök att försämra
villkoren på arbetsmarknaden med början för de under
26 år.
Trots fackföreningarnas och de andra partiernas totala brist på strategi
för hur kampen ska vinnas, fick vi bra gensvar på våra
talkörer med krav på obegränsad generalstrejk. Och Jonas
Brännberg, en av två RS:are i Luleå kommunalfullmäktige,
talade inför tusentals fackliga aktivister och fick stora applåder.
Demonstationen i Rouen omvandlades efter två timmars marscherande
till något som liknade en gatufestival med jonglörer, allsång
och korvgrillning.
Trots att demonstrationstillståndet sträckte sig till klockan
fem på eftermidddagen, manade fackledarna arbetarna att gå hem
redan vid fyratiden. Tio minuter efter att fackföreningarna lämnat
demonstrationen, anlände tusentals kravallpoliser. Kravallpolisen
CRS, som är ökänd för sin brutalitet, såg i
sin utrustning ut som en blandning av medeltida riddare och robotar.
Av de flera tusen ungdomar som blev inringade tappade till slut några
hundra tålamodet, och kastade några stenar mot CRS-polisen,
vilket besvarades med en stormning och ett hav av batongslag. Därefter
jagades demonstranterna in i gränder och smågator, där
de angreps av BAC-polisen, en icke-uniformerad polisstyrka.
Demonstrationerna den 4 april var ändå en väldig styrkeuppvisning,
som gav mersmak. Det var kampen som tvingade högerregeringen att
backa.
Nikolaj Cyon, som tillsammans med två andra RS:are var i Frankrike den historiska kampdagen 4 april.
