BOK: Mannen som slutade ljuga

2014-01-06 14:04:00




Thomas Quick var landets mest berömda seriemördare, närmast hyllad som en hjälte för sin insats att sätta dit sig själv. Idag är han frikänd för de åtta mord han tidigare dömts för.

Genom att sätta dit en spektakulär mördare ville läkarna på Säters sjukhus liksom polis och ­åklagare uppnå en triumf och förbättra sina skamfilade rykten.
Dan Josefsson visar i boken Mannen som slutade ljuga – Berät­telsen som Sture Bergwall och kvinnan som skapade Thomas Quick (Bokförlaget Lind&Co, 2013) på ett övertygande sätt hur psykoterapeuten Margit Norells teorier om förträngda minnen blev det perfekta redskapet i det som blev landets största rättskandal.
Läkarna och terapeuterna på Säter sjukhus, polisens utredare, åklagaren Christer van der Kwast, minnesprofessorn – de var alla skolade i Norells teorier, gick i handledning hos henne eller in-gick i hennes inre grupp. Hon var den självklara auktoriteten.
När Sture Bergwall var på väg att bli utskriven från Säter 1992 hittade han en artikel i Expressen om ouppklarade mord. Senare åkte han till Stockholms stadsbibli­otek och läste på om ett av morden. Efter ”erkännanden” av två av morden blev han kvar på Säter, fick exklusiv terapi och blev en priviligierad patient med närmast fri tillgång till droger.

Sture Bergwall saknade förmåga att ta sig ur nätet av lögner. Han blev Thomas Quick och erkände mellan 1992 och 2001 ­hela 39 mord.
Josefssons genomgång av förhören med Quick är den hemskas­te läsning. Quick beskrivningar av ”morden” är värre än Hannibal Lector.
Polis och åklagare struntar i att inga fakta stämmer. Han säger sig ha cyklat 16 mil fram och tillbaka vid ett av morden. Han har kört bil långt innan han hade körtkort. Han knivdödade ett strypoffer och har ständigt fel om dag, väder och tid. Senare visade det sig att påstådda medbrottslingar hade ­alibi. Han vet helt enkelt ingenting om de senare morden, men ­fabulerade skickligt, inte minst med hjälp av drogerna.
Läkarna och polisen trodde honom och hjälpte honom på traven. De ansåg att hans mord var en slags repetition av övergrepp han utsatts för i barndomen och senare förträngt. Att de många vilsna vallningarna på brottsplatserna aldrig ledde till något enda fynd fick några poliser att tvivla, men inte topparna.
Minnesexperten Sven Å Christianson hade ytterligare skäl. Han bildade bolaget Memokonsult och gav senare sin bild av Thomas Quick i en bok som blev en storsäljare och kurslitteratur.

Dan Josefsson beskriver hur vård och polisutredningar blev en symbios, hur de ledande bildade en sekt, det vill säga en instängd grupp där ingen kunde eller våga­de säga att kejsaren var naken.
Samtidigt är det svårt att hålla med om att Sture Bergwall nu hart slutat ljuga. Som ”seriemördare” blev Sture Bergwall en hjälte. Han intervjuades i tidningarna och skrev till och med inlägg på DN Debatt där han försvarade metoderna på Säter. Han fick personlig uppmuntran från Margit Norell och kretsen runt henne, som var helt besatta av Quick/Bergwall.
Men det går inte att komma ifrån att han på sistone uppnått en liknande roll och intervjuas i tv och media som expert på sig själv. Han är hjälte igen.
Jag tycker att de som agerar för att avslöja rättsskandalen tonar ner Sture Bergwalls ansvar och roll i tidigare brott. Dan ­Josefsson skriver t ex att Bergwall inte kan ha gjort ett mordförsök 1970 eftersom det var Bergwall själv som kallade på polis. Men det är väl inte så ovanligt att en förövare ringer polisen?
Sture Bergwall dömdes 1970 för ofredande och otukt med barn i fyra fall. I ett av fallen trodde han själv att den unge mannen dött (”mordförsöket”).
Fyra år senare överföll han en man med stekpanna och kniv. Efter ett lugnare decennium försökte han i slutet av 80-talet sig på ett bankrån där han tog bankdirektö­rens familj som gisslan.

Styrkan i den här något för långa boken (varför skriver författare numera så mycket om sig själva?) är beskrivningen av hur en relativt liten grupp kunde få så stort inflytande; hur polis, terapeuter och läkare låste sig själva till att tro på teorier som saknade vetenskapligt grund; hur media och de flesta runt omkring under många år svalde historien om Thomas Quick.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!