Arbetarklassen och fattiga kvinnor i hela världen ställs inför otaliga hinder och begränsningar i sina liv. En bra utbildning, ekonomiskt oberoende, riktiga jobb och heltäckande barnomsorg har oftast bara överklassen råd med. Fattigdomen är utbredd bland kvinnor. 70 procent av världens fattiga är kvinnor. Två tredjedelar av de barn som inte får utbildning är flickor. I det ”utvecklade” Tyskland är 90 procent av arbetarna inom låglönesektorn kvinnor.Valmöjligheterna för de flesta kvinnor är extremt begränsade ifråga om utbildning och vilken slags utbildning, ifråga om att ha en relation och med vem, ifråga om att använda preventivmedel och vilka slags preventivmedel, ifråga om att stanna hemma med barnen eller gå till jobbet och ifråga om vilken slags, om någon, barnomsorg.
Besluten tas inte fritt av kvinnorna själva utan bestäms av kostnaderna för uppfyllandet av deras önskemål. Även frågan om huruvida en kvinna vill ha barn eller inte beror inte på hennes egen fria vilja utan på de sociala omständigheter hon lever under.
Försvara rätten till abort
”Inte kyrkan, inte staten; utan kvinnorna måste avgöra sina egna öden!”Denna paroll har länge varit stridsropet för aborträttsdemonstrationerna i Storbritannien och annorstädes. Det ropades nyligen ut mot deltagarna på ett abortmotståndarmöte i Westminster, London. Det är 40 år sedan abort legaliserades i Storbritannien. Nu tas debatter i landets parlament på frågan om att göra abortlagstiftningen mer restriktiv.
Under andra halvan av 1900-talet genomfördes viktiga förändringar i fråga om rätten till abort i många länder, där abort ofta legaliserades för första gången någonsin. I en del länder gjordes abortlagarna senare mer restriktiva igen och i de flesta av dem tillåts inte fri abort på kvinnors egen begäran.
Femtionio procent av världens befolkning lever i länder där abort är olagligt och bara tillåts under speciella omständigheter som då det föreligger risk för moderns liv på grund av graviditeten eller i fall av våldtäkt och incest. I dessa länder är dödligheten bland kvinnor uppenbart mycket högre än genomsnittet på grund av illegala och därför oftast oskickligt genomförda aborter. De utbildade läkare som borde genomföra ingreppen är rädda för att bli bestraffade för det. Även om kvinnor som gör abort också är rädda för straff så söker de fortfarande efter en lösning genom att själva försöka genomföra aborterna eller genom att söka upp tvivelaktiga ”experter”. De löper stor risk för att ådra sig allvarliga skador eller till och med dö på grund av klumpiga och farliga abortprocedurer.
Revolutionär förändring
De viktiga förändringarna av aborträtten kom emellertid inte till enbart på grund av ”upplysning”! De uppnåddes till följd av stora massrörelser under perioder av skärpt världsomfattande klasskamp.Kvinnors proteströrelser i slutet på 1960- och början av 1970-talet krävde att abort skulle legaliseras. Kvinnor i till exempel Frankrike genomförde en omfattande kampanj; dussintals kända skådelspelerskor, intellektuella och artister talade öppet med pressen om att de avbrutit graviditeter.
Den första gången i historien som kvinnor fick rätt till fri abort på egen begäran var efter ryska revolutionen 1917. Detta ägde rum på grund av oktoberrevolutionen, varigenom historiens första arbetarstat grundades och gav den första indikationen på hur ett samhälle där arbetarna har makten skulle kunna se ut.
Med introduktionen av offentlig och kostnadsfri barnomsorg för alla och matbespisningar som 80 procent av befolkningen använde för att äta lunch, togs ett stort steg mot av få oavlönat hushållsarbete gjort i kollektiv och avlönad regi. Men fattigdomen och den svaga och sargade ekonomin i Ryssland utgjorde emellertid ett stort hinder i vägen för strävandena efter jämlikhet och förbättringar av kvinnors liv.
I den informativa boken Abortion – A Worldwide Perspective, citerar författarna Colin Francome och Marcel Vekemans en rapport gjord 1929 i Ryssland om dödligheten bland kvinnor som gjort abort och som visade att den var ”mindre än en tiondel av 1 procent”. Detta jämfördes med dödlighetssiffran fyra procent i Tyskland vid samma tidpunkt:
”Sovjeterna publicerade sina resultat och skickade 1929 en delegat till den första kongressen för Världsförbundet för sexualreformer i London … Brittiska läkare visade stort intresse och besökte vid ett antal tillfällen landet för att observera procedurerna. En sådan läkare var L Haden Guest, som rapporterade i Lancet (den 5 december 1931) om att i en rysk serie på 40 000 aborter hade endast två dödsfall inträffat.”
Stalin vred klockan tillbaka
År 1936 avskaffades emellertid under stalinismens växande inflytande den generösa abortlagstiftningen. Istället blev abort straffbart med fängelse; kvinnorna tvingades tillbaka till familjefållan och gavs incitament för att skaffa fram nya arbetare. De fick speciella priser för varje extra barn de födde från och med det sjunde barnet! År 1956 legaliserades återigen abort, men bara fram till 12:e graviditetsveckan. Därefter blev olyckligtvis, på grund av att ordentliga preventivmedel inte fanns tillgängliga, abort den vanligaste familjeplaneringsmetoden.AIDS och behovet av tillgång till gratis preventivmedel spelar en avgörande roll i denna diskussion om abort och kyrkans rätt att bestämma huruvida någon har rätt att leva. Afrika har världens högsta dödstal bland kvinnor på grund av osäkra aborter.
Abort används ofta som ett alternativt preventivmedel därför att preventivmedel inte finns tillgängliga eller på grund av avsaknaden av sexualundervisning som förklarar hur preventivmedel ska användas på rätt sätt.
Under år 2000 beräknar FN att 42 miljoner osäkra aborter ägde rum, där 30 000 ledde till kvinnans död. Av det krympande antalet aborter som görs i världen idag, utförs knappt hälften – 20 miljoner – illegalt och därför under osäkra former och av personer med dålig eller ingen medicinsk utbildning, enligt Världshälsoorganisationen (WHO). 40 procent av dem leder till allvarliga medicinska problem.
I de minst industrialiserade delarna av världen gör 16 per tusen kvinnor osäkra aborter. I de industrialiserade staterna är siffran två per tusen kvinnor. 20 till 40 procent drabbas av infektioner eller oreparerbara skador. Under år 2000 dog sammanlagt 67 700 kvinnor i de fattiga länderna och 300 i industriländerna efter misslyckade aborter.
Dödligheten bland fertila kvinnor, inte bara av aborter utan av könssjukdomar, skulle kunna minskas drastiskt om preventivmedel som p-piller och kondomer fanns kostnadsfritt tillgängliga för alla.
Huvudskälet till att abort åter för närvarande är ett debattämne, är att arbetarklassens och arbetarrörelsens kamp under en längre tid har pressats tillbaka.
Kampens möjligheter
Efter stalinismens kollaps argumenterade kapitalisterna för att det inte fanns något alternativ till kapitalismen och att den kan lösa alla problem genom marknaden och genom att arbetarna tar individuellt ansvar för sina levnadsöden.Historien visar att det i varje revolution där arbetarna tagit strid för att övervinna det ruttna styrande systemet för att bygga upp socialismen alltid har varit sammanlänkat med kampen för kvinnors frigörelse.
Som vi sett med den ryska revolutionen 1917, var arbetarna kapabla att bygga ett samhälle med verklig demokrati och försökte skapa lika rättigheter för män och kvinnor, eliminera orättvisor mot alla förtryckta nationaliteter och minoriteter i samhället, inklusive homosexuella.
I Tyskland fick kvinnor efter novemberrevolutionen 1918 rösträtt för första gången. När de första stegen togs 1936, under den spanska revolutionen, i Katalonien att föra in fabriker och företag under arbetarnas demokratiska kontroll, tilläts abort under de tre första graviditetsmånaderna. Detta innebar att det efter Ryssland var ett av de första länderna i världen att få en liberaliserad abortlagstiftning. Som socialister följer vi arbetarrörelsens tradition och traditionen efter ryska revolutionen, som var den första lyckosamma arbetarrevolutionen i historien.
CWI:s mål
CWI har som mål ett samhälle där män och kvinnor verkligen är jämlika – inte bara på papperet. Med offentligt ägande av industrier under demokratisk kontroll av valda kommittéer av män och kvinnor, massiva investeringar i arbetskraftsbesparande åtgärder, inklusive på hemarbetets område, skulle livet för arbetarkvinnor omedelbart kunna omvandlas. I en demokratiskt planerad ekonomi och ett demokratiskt planerat samhälle skulle kvinnor på allvar kunna välja hur de vill leva.Det obetalda hemarbete och den barnomsorg som idag huvudsakligen vilar på kvinnors skuldror kommer att genomföras kollektivt genom offentliga och kostnadsfria tjänster. Antalet aborter kommer också att kunna minskas genom fritt tillgängliga preventivmedel till överkomliga priser och fullständig sexualupplysning i alla åldrar.
Så länge som samhällets rikedomar ligger i händerna på chefer och aktieägare kommer män och kvinnor inte att ha lika rättigheter. Kapitalisterna behöver kvinnor för produktionen av nya arbetare, för tillhandahållandet av sin egen barnomsorg och för utförandet av hemarbete och också som arbetskraft med lägre löner än män, för lågbetalt och okvalificerat arbete.
Vi måste för alltid få slut på dessa levnadsvillkor för kvinnor över hela världen genom kamp för att bygga nya revolutionära massarbetarpartier och ett socialistiskt samhälle.
Anne Engelhardt, CWI
