”Tanja var ett av närmare tjugotalet mycket svårt sjuka, apatiska barn som bars ut ur sina sjuksängar åren 2003-2005, för att sedan dumpas på flygplatser världen runt. Frågan är om något demokratiskt land i modern tid på så kort tid avvisat så många så svårt sjuka barn”, skrev Gellert Tamas, på DN Debatt den 17 december 2010.Med sin bok De apatiska mosade Gellert Tamas 2009 alla lögner om att barnen skulle simulera sitt apatiska tillstånd. Han avslöjade i den också de socialdemokratiska ministrarnas vilja till en hårdare asylpolitik samt karriärklättrare inom psykiatrin som hakade på maktens röst. Nu hade avvisningarna av apatiska flyktingbarn så gott som upphört 2010. Ändå uppmanade Tamas oss då att inte glömma de apatiska barnen.
Idag, inför Asylrörelsens protestdag den 6 juni,är den uppmaningen ytterst aktuell. Sedan 2011 har vi sett en ökning av antalet flyktingbarn som uppvisar uppgivenhetssyndrom och blir apatiska.
Antalet apatiska barn i Sverigerör sig idag kring cirka 50. År 2005 kunde de räknas till ungefär det dubbla. Mörkertalet är högre då de gömda barnen inte redovisas. Idag har också avvisningarna av apatiska flyktingbarn återigen tagit fart.
Migrationsverket säger idag en sa, men handlar annorlunda. Myndighetens officiella besked är att apatiska flyktingbarn i regel får uppehållstillstånd. Undantagen är barn som bedöms kunna få en riktig vård i sitt hemland.
Men en enkel googling på sökorden ”apatiska utvisas” visar på en annan sanning. En lång rad exempel rullas upp, där olika apatiska barn runt om i landet har avvisats eller hotas av avvisning.
Människorättsorganisationen Etikkommissionen redovisade förra året att 30 barn som lider av uppgivenhetssyndrom väntar på utvisning.
Sveriges radios Dalanytt har bevakat ett av dessa barn, en fjortonårig romsk flicka från Kosovo. Romerna i Serbien och Kosovo har fått utstå ett exempellöst förtryck under och efter kriget på Balkan. Pappan berättar om att hon inte har kunnat gå en dag i skola av rädsla för våldet mot romska barn. Mamman berättar om att det värsta var när dottern blev våldtagen av militärer mitt framför ögonen på henne. Just kombinationen av att barnen har upplevt ett svårt trauma i hemlandet och sedan efter flera avslag förstår att pappa och mamma är hjälplösa och att de obevekligen kommer att tvingas tillbaka till fasorna de flytt från är det som tar barnen in i ett apatiskt tillstånd.
Flickan hade varit apatiskt i över ett halvår då polisen på uppdrag av Migrationsverket i början av april i år hämtade henne och hennes familj. Med sondslang i näsan rullades hon in i ett specialchartrat flygplan med destination Kosovo.
Detta trots Migrationsverkets officiella försäkringar om att svårt apatiska barn som inte kan tala eller äta får stanna i Sverige. Föräldrarna försökte förgäves få Migrationsverket och polisen att förstå att det var fara för dotterns liv då hon var chanslös i Kosovo när sondvällingen var slut. Lyckligtvis gjorde flygplatspersonalen i Kosovo samma bedömning. De vägrade att ta emot en så sjuk flicka och planet fick återvända med familjen till Sverige.
Migrationsverket metod verkar vara att inte göra det lätt för apatiska flyktingbarn.
– Vi måste få bra medicinska underlag på att barnet har ett fullt utvecklat apatiskt tillstånd, säger Anette Bäcklund, verksamhetschef på Migrationsverket, i Sveriges radio den 7 mars.
Eva Wilks, aktiv i Etikkommissionen, vittnar i samma radiodebatt om att de hela tiden får höra att läkarintygen är för gamla och att de ständigt måste skaffa nya. Hon säger att de apatiska barnen får vänta orimligt länge på uppehållstillstånd. Hon känner till en flicka som har legat apatisk i fyra år. Samtidigt visar all erfarenheten att det är just beskedet om uppehållstillstånd som får de apatiska att börja tillfriskna, även om det oftast tar flera månader innan de vaknar och ytterligare tid innan de kan börja tala och äta normalt igen.
• Stoppa utvisningarna av apatiska flyktingbarn!
Stefan Lundqvist
