De globala matpriserna steg i januari för sjunde månaden i rad till nya rekord, enligt FN:s jordbruksorgan (FAO). I januari låg matpriserna i världen på sin högsta nivå sedan FAO började sina mätningar 1990."De nya siffrorna visar tydligt att den pågående stegringen av världens livsmedelspriser inte kommer att avta. Höga livsmedelspriser är av stor betydelse särskilt för de låginkomstländer där det råder brist på mat. De kan få problem med att finansiera importen av livsmedel och de höga priserna kan skapa stor oro för fattiga hushåll som lägger en stor del av sin inkomst på mat.”, sa FAO:s ekonom och spannmålsexpert Abdolreza Abbassian den 3 februari. Dagen efter (på en presskonferens) varnade FAO-chefen Jacques Diouf för hungerrevolter på grund av stigande matpriser och växande protester mot regeringarna, samtidigt som han passade på att påminna om att en regering – Tunisiens – redan hade fallit.
Stigande matpriser är en, men långt ifrån den enda orsaken, till massrörelserna i Nordafrika, Mellanöstern och de generalstrejker som fått Bangladesh att stanna i år.
Redan i fjol höst skakades Moçambique av stora demonstrationer mot att maten blivit allt dyrare.
”Det är nu en vecka sedan det bröt ut våldsamma demonstrationer mot höjda matpriser i ett av världens fattigaste länder – Moçambique. Arga unga män gick ut på gatorna i huvudstaden Maputo och brände bildäck och kastade sten mot polisen, i protest mot att mat, vatten och el blivit för dyrt för vanliga människor”, rapporterade radions Ekot den 8 september 2010.
För drygt tre år sedan – 2008 – följdes rekordhöga matpriser av revolter och massdemonstrationer i en rad länder, bland annat Haiti där regeringen fälldes, i Bolivia, Kamerun, Burkina Faso, Egypten, Vietnam o s v. Sedan dess har världen fått uppleva minst 60 ”hungerkravaller”, enligt det amerikanska utrikesdepartementet. En siffra som sannolikt är i underkant.
I Egypten – världens största importör av vete – genomfördes omfattande demonstrationer och strejker mot stigande brödpriser våren 2008. Textilarbetarna i Mahalla, som stått i spetsen för de växande arbetarprotesterna sedan 2004, hade manat till strejk den 6 april 2008 för att förmå företagsledningen att infria de löften som getts efter tidigare strejker 2006 och 2007. Andra arbetargrupper följde sedan efter och manade till generalstrejk den dagen.
Myndigheterna svarade med att ockupera Mahalla. Men den 6 april gick ändå tusentals arbetare och unga ut på Mahallas gator och krävde lägre brödpriser. Man brände också ned det styrande NDP:s högkvarter i staden. Protesterna fortsatte dagen efter och än fler slöt upp, demonstranterna slet sönder en jätteaffisch på Mubarak och säkerhetsstyrkorna svarade med brutalt våld. Hundratals arresterades, minst nio blev allvarligt skadade och minst en, 15-årige Ahmad Ali Mubarak sköts till döds, enligt Le Monde Diplomatique i en artikel rubricerad ”Egypten: Bröduppror och tekostrejker” den 12 maj 2008. Det var dock inte bara en som dog, utan minst tre personer dödades.
Det blev ingen generalstrejk den 6 april, som följd av regimens våld och massarresteringar samt brist på organisation och förberedelse, men minnet av den 6 april 2008 lever kvar i dagens protester. Den facebook-grupp – 6-aprilrörelsen – som startades av unga för att stödja Mahallaarbetarnas strejk 2008 spelar en viktig roll i dagens massprotester, som fått ny kraft efter de senaste dagarnas växande strejkrörelse (se ny artikel om Egypten).
Genom historien finns många exempel på revolutioner som inletts med protester mot stigande matpriser och bristen på bröd; den franska revolutionen 1789, ryska revolutionen 1917, den svenska revolutionen 1917-18 för att nämna några exempel. ”Ett hungrigt folk äter sina ledare”, var en av parollerna i den mäktiga arbetarrevolten mot den styrande stalinistiska byråkratin i Polen 1980-81,
”Om inte regeringen förmår att ge oss bröd, då måste den gå”, sa demonstranterna i Haitis huvudstad Port-au-Prince våren 2008 ungefär samtidigt som arbetarna och de fattiga i Burkina Faso genomförde en två dagar lång generalstrejk för sänkta matpriser och högre lön.
Även i de historiska massprotester som ägt rum i år har de ökade matpriserna och den tilltagande hungern varit en ingrediens.
Varför ökar matpriser igen? Skälen är flera: den globala uppvärmningen och klimatkrisen som gett upphov till jorderosion, torka och översvämningskatastrofer; den ökade efterfrågan på främst kött- och mejeriprodukter; att skördar och grödor används till produktion av biobränsle och den spekulation som äger rum.
Minskad global efterfrågan till följd av den djupa kapitalistiska krisen 2008-2009 medförde att matpriserna tillfälligt sjönk. Men i takt med att världsekonomin vänt uppåt igen, vilket fått priserna att gå upp jämsides med att världens skördar stagnerat och lagren minskar. Men samtidigt gäller att det finns fler hungriga i världen som helt enkelt inte har råd att köpa den mat som finns i butikernas hyllor eller säljs på torgmarknader.
”Niger genomlider för närvarande en av landets värsta livsmedelskriser, men det saknas inte mat. Det finns massor av cereals [sädesslag] på marknaderna – men säden är helt enkelt för dyr” (brittiska Guardian den 13 augusti i fjol).
Fjolårets torka och rekordvärmen i Ryssland och andra före detta Sovjetstater, översvämningskatastroferna i Australien och extrema väderförhållanden i Latinamerika, Kina o s v har varit en starkt bidragande orsak till att matpriserna ökat så snabbt de senaste sju månaderna. Sommarens rekordvärme och torka i Ryssland fick till följd att landets veteskörd blev 40 procent mindre 2010 än året innan.
Utöver detta minskar lagren snabbt. I exempelvis USA är lagren för majs och soja de lägsta på 15 respektive 35 år.
Produktion av biobränsle slukar också allt större skördar och marker. I fjol skördade USA totalt 400 miljoner ton spannmål, ca 120 miljoner ton av den skörden beräknas gå till produktion av biodrivmedel, enligt den amerikanske klimatforskaren Lester R. Brown. (Enligt en artikel i Financial Times den 10 februari kommer hela 39,8 procent av USA:s majsskörd 2010-11 att användas till framställning av etanol).
Parallellt med denna utveckling har privata bolag och länder som Kina lagt beslag på jordbruksmark i de fattiga länderna, dels för att producera mat till den egna befolkningen och dels för producera biodrivmedel. Den totala areal som blivit föremål för denna form an nykolonialt landövertagande (”land grab”) motsvarar en femtedel av all jordbruksmark inom EU.
I rädsla för att bli den nästa att falla efter Tunisien har många regeringar behållit livsmedelssubventionerna och genomfört andra åtgärder – som avskaffande av vissa tullar och importavgifter – samt börjat lagra livsmedel, vilket leder till ökade priser samtidigt som Ryssland stoppat all veteexport fram till årets skörd.
Allt detta tillsammans med att spekulanterna världen över nu satsar friskt på stigande matpriser gör att livsmedel blir dyrare och fler människor kommer att dö till följd av hunger och hungerrelaterade sjukdomar.
”För två år sedan träffade jag en av de som jobbade med en av de många [Londonbaserade] hedgefonderna. Jag frågade honom vad kommer du att göra pengar på härnäst, efter fastigheter och guld. Han svarade ’mat’”, skrev en kolumnist i London Evening Standard den 9 februari.
Eftersom det inte råder brist på billiga pengar i världen, efter att regeringarna och centralbankerna sänkt räntan och pumpat in likvida medel i finanssystemet, inte minst i USA, kan spekulanterna till låga kostnader göra stora vinster på att ”investera” i prisökningarna.
– Skördarna har blivit mindre än förväntat. Det skapar motiv för flera finansiella aktörer att gå in och spekulera i att priserna ska stiga och det driver i sin tur upp priserna. Det blir en ond cirkel, sa Jörgen Kennemar, råvaruanalytiker på Swedbank till radions Ekot den 18 januari.
Självklart är det de fattigaste, som måste lägga ut 70-80 procent av sin inkomst på mat, som drabbas hårdast av denna kapitalistiska svindel.
Enligt World Development Movement, en brittisk kampanjorganisation mot världsfattigdomen, har det sedan 2008 strömmat totalt 200 miljarder dollar från hedgefonder, investmentbanker och pensionsfonder världen över till livsmedelsmarknaderna – pengar som använts för att spekulera i ökade matpriser.
Det handlar om en slags avancerad vadslagning om hur priset ska vara imorgon.
Spekulationen leder till matkris och ökad inflation – stigande priser i allmänhet.
Ökade priser på mat och energi tillsammans med fortsatt hög arbetslöshet, växande klyftor och fattigdom tillsammans med revolutionär jäsning i fler länder skapar ny instabilitet samt tenderar försvaga världsekonomins uppgång.
Bristen på mat och att den mat som finns är för dyr för de hungriga är ett av de mest brutala och skandalösa uttrycken för den globala kapitalismens oförmåga. Även FN-organet FAO måste erkänna att: ”I dag produceras tillräckligt mycket mat för att mätta alla människor. Det är inte brist på mat som orsakar hunger och undernäring, utan fattigdom och brist på demokrati och rättvisa.”
För att lösa den hotande katastrofen krävs att de stora monopolföretag som kontrollerar produktion och distribution av spannmål och andra grödor, kött- och mejeriprodukter o s v förstatligas, en genomgripande jordreform och nationalisering av jorden, offentliga investeringar, billiga lån till småbönder, stöd och uppmuntran till bildande av kollektiv jordbruk och enorma satsningar för uthållig utveckling. Det kan inte göras med mindre än att kapitalismen avskaffas och ger plats för en demokratisk planerad ekonomi där utgångspunkten är att tillgodose människors och miljöns behov.
Per Olsson
