Efter förra vinterns chockhöjningar av elpriset utlovade elbolag och näringsminister Maud Olofsson att det skulle bli bättre denna vinter, men när elräkningarna för vintermånaderna nu dimper ned i brevlådan står det klart att det snarare har blivit värre.Under förra året betalade de svenska hushållen 40 miljarder kronor för elen. Det var en ökning med 24 procent jämfört med året innan, enligt Svenska Dagbladet. Februari och december 2010 var de månader med högst elpris någonsin, med ett pris på elbörsen runt 90 öre per kilowattimme. I slutet av 1990-talet, när elpriser var som lägst, låg det strax över 10 öre per kilowattimme.
Två kalla vintrar är långt ifrån hela, eller ens den viktigaste förklaringen. Den svenska kärnkraften har fungerat uselt. År 2009 nådde de svenska kärnkraftverken bara upp till 63 procent av sin produktionskapaci- tet. Det var sämst i Europa.
Trots goda förutsättningar har investeringarna i ny förnybar energiproduktion släpat efter. Trots goda förutsättningar för vindkraftsproduktion låg Sverige så sent som 2008 bara på 12:e plats i Europa när det gäller produktion av vindkraftsel.
Det är några få stora bolag – Eon, Vattenfall och Fortum – som dominerar den svenska elmarknaden och det är deras jakt på extremt höga vinster som har präglat den svenska elmarknaden.
Ett exempel är de s k tillsvidarepriserna. Det vill säga att de elkunder som inte tecknar ett avtal med elbolaget automatiskt får betala ett mycket högre elpris. En kartläggning som Villaägarna har gjort visar att tills- vidarepriset dessutom kan variera kraftigt. När undersökningen gjordes fanns tillsvidarepriser på 112-165 öre per kilowattimme. Detta är ett ovanligt fräckt sätt från elbolagens sida att sko sig på att alla konsumenter inte har full koll på djungeln av priser och bolag.
I början av februari avslöjade Svenska Dagbladet att många elbolag har bytt beräkningsmetod för det rörliga elpriset. Den nya beräkningsmetoden gör att pristopparna får större genomslag på priset. När det är riktigt kallt eller vid produktionsstörningar kan den nya beräknings- metoden höja elpriset med sex öre.
Samtidigt har elbolagen varit ointresserade av att införa timmätning på el, vilket skulle vara det enda sättet för hushållen att styra användningen av elförbrukande maskiner som tvätt- och diskmaskiner till tider på dygnet när elen är billig.
De flesta tänker nog bara på priset för den el man faktiskt använder – men en ganska stor del av elräkningen utgörs av nätpriset, d v s priset för att skicka elen genom ledningsnätet.
Nätpriserna har ökat kraftigt (7,2 procent 2009, 8,5 procent 2010). Reglerna säger att elbola-gen bara ska få ta ut en begränsad vinst från elnäten, men i praktiken har detta visat sig vara svårt att kontrollera. En undersökning från Villaägarna visade att det kan skilja 4 000 kronor i kostnad mellan priserna i elnät med likartade förutsättningar.
Egentligen borde elpriset börja sjunka. Trots allt har utbyggnaden av ny elproduktion tagit fart och rimligen kommer elproduktionen i Sverige inom några år vara betydligt större än förbrukningen. De som har betalt för utbyggnaden är elkunderna som subventionerar elbolagen via det s k elcertifikatsystemet. Överskottet borde göra att priserna börjar sjunka, men de stora elbolagen har visat på en fantastisk förmåga att hålla elpriser och därmed sina vinster uppe.
Det satsas exempelvis stort på att bygga ut högspänningsledningarna från Skandinavien till Mellaneuropa. Det ökar möjligheter att sälja på export till områden där elpriset är ännu högre än i Sverige.
Så länge som marknaden styr finns det inget hopp om lägre och mer stabila elpriser.
Hans Larsson
