foto: Seko Stockholm
Den skadade växeln. Foto: Seko Stockholm
UPPDATERING: Ny urspårning i Stockholm
För andra gången på drygt en månad har ännu ett tåg spårat ur i Stockholmsområdet. Den första ägde rum i november när ett godståg spårade ur mellan Stockholm Central och Stockholms Södra, Sveriges mest trafikerade järnvägslinjen och den andra natten mot måndag den 6 januari när ett posttåg spårade ut i Stuvsta, Huddinge.
Långt innan tågurspårningarna hade fackförbundet Seko varnat för att de bristande underhållet och de dåliga rälsen på de hårt trafikerade järnvägslinjerna i Stockholmsområdet utgjorde en allvarlig fara.
– Nu var det brev och paket på tåget men nästa gång är det människor som ligger på bangården. Det är skandal att tåg spårar ur på grund av bristande underhåll samtidigt som man sparkar 700 järnvägsarbetare i Sverige. Det är bara tur att ingen kom till skada, säger Johnny Naderus, vice ordförande för Seko Stockholm och anställd på Infranord som sköter underhållet på den sträcka där posttåget spårade ut natten mot måndag till sekotidningen.se den 7 januari.
Det fanns kända fel i form av sprickbildningar och rostskador på rälsen där posttåget spårade ur. Vid 43 tillfällen sedan 2008 har växeln där tåget spårade ur haft problem. Seko Stockholms egna undersökningar visar “att hela spårväxeln är trasig och att tungan som rör sig i växeln är borta. Allt det där bygger på att det har varit brister under en lång tid”.
Tidigare har SVT avslöjat att 23 urspårningar sedan 2008 orsakats av fel som Trafikverket känt till, men inte åtgärdat. Den siffran kan vara i underkant.
Kombinationen av avregleringar och lång tid av bristande underhåll och reinvesteringar i järnvägsnätet resulterar oundvikligen i fler och allvarligare olyckstillbud.
– Det handlar om utslitna spår, lösa bultar och så vidare. Vi ser brister och fel som inte åtgärdas inom rimlig tid. Läget är akut och vi står inför en infarkt på tågspåren skulle man kunna säga. Lyckligtvis har urspårningarna skett med godståg de senaste gångerna, men frågan är när det händer med ett passagerartåg, säger Rebecca Forsberg, som forskar kring tågsäkerhet på Umeå universitet, till Dagens Arena.
Avregleringarna har kostat staten, landets invånare, flera miljarder kronor. Ingen kan säga hur stor prislappen är. Men enligt Riksrevisionens chef Claes Norgren handlar det om stora belopp. Han sammanfattar avregleringarna av el- och telemarknaden, järnvägen och apoteken som ett ”dyrt lärande” för staten som har gett tågkaos, brist på läkemedel och tenderat att ge högre priser.
Riksrevisionen (RIR), som i en rad rapporter har granskat avregleringarnas pris, är dock onödigt försiktig i sin kritik. Regeringen kritiseras för brist på styrning och riskanalyser samt för att ensidigt hävda att de kvarvarande statliga verksamheter måste redovisa en hög avkastning (vinst).
Men med avregleringarna och marknadsanpassning blir det oundvikligen mindre av statlig styrning och färre regleringar och mer av vinstmaximering och påföljande marknadskaos.
I Riksrevisionens rapport om varför tågen är försenade (Tågförseningar – orsaker, ansvar och åtgärder RIR 2013:18) påpekas till exempel att trots bristen på depåer och uppställningsspår redan innan avregleringen valde regeringen att ”enbart styra Jernhuset [det statliga bolag som bland annat ska ansvara för bygget av underhållsdepåer] utifrån finansiella mål”.
Vad gäller granskning av statens försäljningar av apotek, (RIR 2012: 10) skriver Riksrevisionen att regeringen sålde apoteken till den så kallade marknaden utan att i ”förväg analyserat i vilka avseenden och inom vilka områden det finns risker för att marknaden inte skulle kunna leverera det önskvärda resultatet… Enligt Riksrevisionens granskning av försäljningens underlag har regeringen inte gjort någon sådan riskanalys”.
Statliga Apoteket, som har prisats som världens bästa system för läkemedelsförsörjning, såldes ut av högerregeringen 2009 för att ge kapitalisterna ytterligare en marknad. För konsumenterna har utförsäljningen av Apoteken resulterat i mindre tillgänglighet.
Sveriges största pensionärsorganisation PRO ”får ofta signaler från medlemmar som har problem att hämta ut sina läkemedel eftersom apoteken inte längre lagerhåller läkemedel och att den så kallade 24-timmarsregeln inte följs. Apoteken kan dessutom inte av konkurrensskäl tala om för oss kunder på vilket annat apotek läkemedlen eventuellt skulle kunna finnas”, skrev PRO:s ordförande Curt Persson i Aftonbladet i september 2012.
“Bakom dessa och flera andra problem i apotekssektorn ligger kravet på vinstmarginaler hos de privata ägarna, vittnade Farmaciförbundets ordförande Carina Jansson och vice ordförande Gunilla Andersson på DN Debatt den 5 augusti i fjol.
Enligt Farmaciförbudet, som vid årskiftet gick samman med fackförbundet Unionen, var apotekens vinstmaximering ett hot mot patientsäkerheten. Dessutom har ägarnas krav på vinst gett sämre arbetsvillkor för personalen på landets apotek, enligt fackets arbetsmiljöbarometer 2013.
Däremot blev statens utförsälningar ett klipp för exempelvis Wallenbergs riskkapitalbolag IGC och dess partner Priveq. År 2009 köpte IGC Priveq 24 statliga apotek för 225 miljoner kronor som man tre år senare sålde för 600 miljoner kronor.
Att avregleringarna varken gett bättre eller billigare service har stått klart länge. Elpriset har stadigt stigit betydligt snabbare än övriga priser sedan avregleringen 1996. Så sent som i maj i fjol konstaterade Väg- och transportforskningsinstitutet (VTI) att avregleringen av flyg- och taximarknaderna lett till högre priser.
Avregleringen av järnvägen har resulterat i bristande underhåll, förseningar, inställda tåg och tågurspårningar.
Sverige ligger på en bottenplats i Europa vad gäller drift, underhåll och reinvesteringar i järnvägsstruktur.
Faktum är att dagens järnvägsnät föråldras snabbare än vad underhåll och reinvesteringar klarar av att motverka.
Avregleringarna är både dyra och direkt farliga för samhället och dess invånare.
- Riv upp privatiseringarna och avregleringarna – stoppa marknadskaoset.
Per Olsson
