
Den ekonomiska krisen drabbar ungdomar mycket hårt. Unga har i regel jobbat kortast tid på arbetsplatsen och är de första att drabbas av varsel och uppsägningar. Man har också ofta tidsbegränsade anställningar och vikariat. Enligt LO hade hälften av alla 16-24-åringar tidsbegränsade anställningar under 2008. Dessa avslutas istället för att förlängas när arbetsgivaren drar ned på personal och syns inte ens i varselstatistiken.
Särskilt drabbade är de timanställda, som ofta är extraknäckande studenter.
Ungdomsarbetslösheten var hög redan innan den ekonomiska krisen slog till på allvar. Och den har varit hög i stort sett sedan den ekonomiska kris som var i början av 1990-talet. Då försvann runt 300 000 jobb för ungdomar, som aldrig kommit tillbaka sedan dess.
Denna permanenta massarbetslöshet bland ungdomar har lett bland annat till de alarmerande stora problemen med ångest, oro och depressioner hos framförallt unga tjejer.
Den skenande ungdomsarbetslösheten är ett hot mot en hel generation. Ungas drömmar och framtidsförhoppningar riskerar att krossas av kris och arbetslöshet.
Jobben måste försvaras! Det kommer att kräva kamp – demonstrationer, strejker, ockupationer. Men ska nya jobb kunna skapas krävs också en omfördelning av resurserna i samhället.
Har kapitalismen råd med aktieutdelningar och bonusar men inte att skapa jobb åt ungdomar – då har inte vi råd med kapitalismen!
Davis Kaza