I söndags (den 13 januari) sändes det första avsnittet av SVT:s dramaserie En pilgrims död, som handlar om mordet på statsminister och Socialdemokraternas partiledare Olof Palme 1986.Dramaserien bygger på Leif GW Perssons högklassiska romantrilogi om Välfärdsstatens fall. Mordet på Olof Palme, som var ett politiskt attentat, ägde rum sent den 28 februari i korsningen Sveavägen-Tunnelgatan mitt i centrala Stockholm. Mordet är fortfarande olöst.
En pilgrims död anger i vilken samhällsmiljö man kan finna förövaren.
Mordet på Olof Palme skakade Sverige. I den sorg och förstämning som följde fanns även en stark oro över att dödsskottet ändade en epok av framsteg. Det var en ny och mörkare tid som nalkades.
Oavsett vem som höll i revolvern den gråkalla kvällen den 28 februari 1986, var det ett politiskt mord, en följd av den tidens motsättningar.
Leif GW Perssons utgångspunkt är också att mordet var politiskt och att det ska ses mot bakgrund av det Palmehat som fanns inom exempelvis säkerhetspolisen, militären och inom överklassen. ”Att Palme var rysk spion. Det visste väl alla. Det antydde man ju till och med mer eller mindre öppet i tidningarna”, säger en ljusskygg person i Leif GW Perssons Faller fritt som i en dröm, den sista boken i trilogin och den bok som uteslutande handlar om mordet på statsministern.
På hemliga träffar drog poliser och militärer upp kupplaner för att störta regeringen Palme. I dessa kretsar kan mycket väl mördaren finnas, om denne fortfarande lever.
Den förre överbefälhavaren (ÖB) Bengt Gustafsson hävdade nyligen att det är omöjligt eftersom ”att mörda statsministern passar inte in i vår nordeuropeiska kulturkrets” (newsmill.se den 13 januari).
Som om högerextremister och nazister skulle sätta en gräns vid statsministermord. Massmördaren Breivik ville mörda hela den norska regeringen.
”Ett politiskt mord kräver en politisk analys av vilka motiv som kan ligga bakom, eller vilka personer, eller vilken grupp som skulle anse sig ha något att vinna. Det är en uppgift som inte kan överlämnas till Säpo [säkerhetspolisen] eller polischefer, om än med partibok”, skrev Offensiv i en ledare ett år efter mordet (Offensiv nr 149, den 10 februari 1987).
Då hade redan Sveriges största polisutredning, ledd av den förre Säpochefen och Stockholms dåvarande polismästare Hans Holmér (S), blivit ett misslyckande. Holmérs huvudspår, det så kallade kurdspåret och att PKK skulle ligga bakom mordet, visade sig vara helt felaktigt.
Efter att det blev ”den ensamme galningen” den skandalomsusade polisutredningens huvudspår.
– En ensam galning som av en ren slump springer på en helt obevakad statsminister, mitt i natten, och dessutom råkar ha en revolver stor som en spädgris i fickan. Det är ju vad de flesta tycks tro och även flertalet av våra kollegor. En stillsam undran för en man i stadgad medelålder. Hur pass vanligt är sådant?
Det säger Lars Martin Johansson, rikskriminalens chef, i Leif GW Persson bok Faller fritt som i en dröm och orden upprepas nästan ordagrant i dramaseriens första avsnitt.
Lars Magnus Johansson, som i SVT:s dramaserie gestaltas av Rolf Lassgård, samlar ihop en liten grupp poliser som ska se över Palmemordet på nytt. Snabbt kan man slå fast att Christer Petterson, som fälldes för mordet av en oenig Stockholms tingsrätt 1989 men friades i hovrätten, inte kan vara mördaren.
Christer Pettersson, från samhällets bakgård, hade av Olof Palmes hustru Lisbeth, med på mordnatten, pekats ut som mördaren i en ökänd vittneskonfrontation. Men varför skulle han mörda Olof Palme?
Redan tidigt fick utredningen tips och uppslag på andra spår, som pekade i riktning mot högerextrema kretsar inom polis och militär. Poliser är dock aldrig särskilt intresserade av att utreda ”kollegor”. Än idag återstår att fullt utreda det som sammantaget kallas ”polisspåret”.
Leif GW Persson tror inte att det var våldsbenägna poliser på yttersta högerkanten som utförde mordet. Enligt honom är det mer troligt att mördaren har en bakgrund i Säpo.
– Jag tycker exempelvis att man inte tittat tillräckligt på folk som sysslar med säkerhetsverksamhet. Det kan vara säkerhetspoliser, eller personer verksamma inom den militära verksamheten. Det var känt i Palmes närhet att de skulle gå på bio. Det var känt inom säkerhetspolisen åtminstone tolv timmar innan mordet inträffade. Det fanns anledning att utreda hur pass spridd den kännedomen var inom och utanför organisationen, säger han till Aftonbladet, den 6 januari.
I sina böcker går han betydligt längre än så. Om dramaserien gör detsamma återstår att se.
I vilket fall ger första avsnittet mersmak, så missa inte SVT1, söndagar kl 21.00. Det är ett oerhört spännande drama som skildras, med en hel del sanning och ypperliga skådespelarinsatser.
Per Olsson
