Vi fördömer de mordiska terrordåden och IS reaktionära roll. Samtidigt är vi motståndare till de militärer och politiker vars kapitalistiska system ytterst är ansvariga för krisen i Mellanöstern.
När Frankrikes president François Hollande förklarar att landet är i krig låter det som ett eko av USA:s dåvarande president George Bush efter den 11 september år 2001. Men de krig som USA har fört sedan dess är den enskilt största faktorn bakom IS rekrytering och vapenkraft.
Här är frågor och svar om krig och terror.
Vilka drabbas av terrordåd?
Den fruktansvärda terrorattacken i Paris, med över 130 döda, är den senaste i en lång rad terrordåd. Dagen före, torsdagen den 12 november, dödades minst 43 personer i Beirut. Samma dag som Paris dödades 26 och skadades 41 i Bagdad. Över 200 dog av det som verkar ha varit en bomb på ett ryskt flygplan över Sinai. Tidigare i år har terrordåd dödat och skadat hundratals i Nigeria, Kenya, Pakistan, Jemen och Tunisien. Över 100 dödades den 10 oktober i Ankara.
”Statistik från Global Terrorism Index (GTI) visar att över 80 procent av den civila terrordöden drabbar fem länder: Irak, Afghanistan, Pakistan, Nigeria och Syrien”, skrev Dagens Nyheter den 14 november. År 2014 dog över 32 000 personer i terrorattacker, varav hälften i Irak och fem procent i utvecklade kapitalistiska OECD-länder, där även Turkiet ingår.
Det gemensamma i de flesta stora terrordåd är att de dödade är civila och att målet har varit att döda så många som möjligt.
Vilka är terroristerna?
Terrorgruppen IS, som kontrollerar cirka en tredjedel av Irak och Syrien samt har grupper i ett antal länder, som Afghanistan, Algeriet och Jemen, har tagit på sig ansvaret för attackerna i Paris och Beirut samt mot det ryska planet.
Terrordåd utförs också av rasister och nazister, som Anders Behring Breiviks massmord i juli 2011 och Timothy McVeigh, som 1995 dödade 168 personer i ett bombdåd i Oklahoma City, det största terrordådet i USA innan den 11 september.
Förutom terrormetoderna har dessa terrorister gemensamt att de är högerextrema, att de hatar demokratiska rättigheter, i synnerhet feminism, socialism och fackföreningar.
Vad vill terroristerna uppnå?
Den senaste upptrappningen från IS sker efter flera bakslag i dess ”kalifat” i Syrien-Irak. Kurdiska trupper kunde utan strider återta den viktiga staden Sinjar. Ryssland, USA och Frankrike har trappat upp bombkriget och bland annat tvingat IS att överge belägringen av flygplatsen utanför Aleppo.
IS söker konfrontation för att vinna fler anhängare. De har sett hur talibanerna i Afghanistan tappade makten under USA:s bombkrig med stöd av norra alliansens marktrupper 2001, men sedan dess har de återhämtat sig och på nytt utmanar de regimen i Kabul. IS vill, precis som de som hetsar om ”krig mot islam”, skapa en skyttegrav mellan muslimer och resten.
Varifrån kommer de högerextrema islamisterna?
IS, al-Qaida, talibanerna och Boko Haram i Nigeria är produkter av världsutvecklingen. De tre förstnämnda har alla sina rötter i Afghanistan, där dess föregångare bedrev väpnat motstånd mot Sovjetunionens militär 1980-88. Detta motstånd understöddes ekonomiskt och med vapen från USA, Pakistan och Saudiarabien, och hämtade sin ideologi från den saudiska wahabismen.
Den pakistanska staten stod sedan gudfader till talibanerna när dessa tog makten. Både Pakistan, som i omgångar har styrts av militärdiktaturer, och Saudiarabien, med en kung som enväldig härskare, är sedan länge nära allierade med USA.
Parallellt med framväxten av väpnade wahabister, jihadister, inträffade två andra avgörande världshändelser:
a) Stalinismens kollaps i Sovjet och Östeuropa, med åtföljande högervridning av socialdemokratin och arbetarrörelsens ledning i de flesta länder, och b) En drastisk ökning av kapitalismens globalisering. Båda öppnade för drastiskt ökade klyftor som följd av privatiseringar och en tävling mot botten vad gäller arbetares och fattigas levnadsvillkor.
Det enorma missnöjet, tillsammans med avsaknaden av en kämpande socialistisk arbetarrörelse, skapade ett politiskt vakuum. I detta utvecklades den högerextrema islamismen, som drastiskt förstärktes av Västmakternas krig.
Vilken roll spelar imperialismens historia?
Imperialismen är en avgörande faktor. Mellanösterns folk utlovades frihet om de ställde sig på Englands och Frankrikes sida mot det osmanska riket som styrdes från Istanbul. Istället konstruerades nya stater – Syrien, Irak, Libanon och Jordanien – som franska och engelska kolonier, vilka styrdes med militär järnhand. Politiken gick ut på att söndra och härska, som de ”ihärdiga franska ansträngningarna att uppmuntra separatistiska strömningar och utså etnisk-regionala konflikter” (ur Aron Lunds bok Syrien brinner).
De franska kolonialtrupperna lämnade Syrien 1946, men imperialismen fortsatte att kontrollera Mellanöstern, särskilt på grund av oljan. USA, som den dominerande imperialistiska makten, samarbetade i omgångar med Saddam Hussein i Irak och Assad i Syrien, liksom idag med Saudiarabien och al-Sisis militärregim i Egypten.
Imperialismens roll innebär att regionen har utsatts för ekonomisk utsugning (utom för en liten klick som har styrt), militär upprustning och religiös/etnisk splittring.
Hur svarar president Hollande på terrordåden? (1)
Frankrike var redan innan terrorattacken USA:s pålitligaste allierade i bombningar av IS, först i Irak och sedan i växande grad i Syrien. Beslut att skicka landets enda hangarfartyg, Charles de Gaulle, till Medelhavet för att utöka bombningarna togs veckan innan. Redan i helgen genomfördes en bombraid mot IS ”huvudstad” Raqqa.
Men upptrappade bombningar kommer inte att krossa IS, som Hollande påstår. USA har genomfört över 7 000 bombraider sedan förra sommaren, med begränsad effekt. Den erfarna journalisten Robert Fisk, som har bevakat Mellanöstern i decennier, varnade i en intervju med Sveriges Radio för vad upptrappade bomber kan leda till: ”Sedan väst började invadera och kriga i Mellanöstern har invånarna i Europa och USA inte längre kunnat vara trygga i sina hemländer. Inte i London, inte i Washington, inte i New York och naturligtvis inte i Paris, vilket vi nu har sett två gånger redan”.
Hur svarar president Hollande på terrordåden? (2)
Med undantagstillstånd och kraftig förstärkning av polis och militär i Frankrike. Demonstrationer och strejker, ja alla former av samlingar, riskerar att betraktas som olagliga. Makthavarna förlitar sig på att människornas oro gör att de kan genomföra dessa åtgärder.
Det blir arbetare och vanligt folk som får betala både politiskt och ekonomiskt, vilket understryker terrordådens reaktionära roll. Militär upprustning i Frankrike kommer att bekostas med ytterligare nedskärningar och arbetslöshet, vilket tillsammans med risken för ökad rasism från polis och myndigheter riskerar att öka klyftorna ytterligare. Flyktingar, som med risk för sina liv har försökt komma undan från terror i Syrien och Afghanistan, riskerar att behandlas ännu sämre än idag.
Vad är alternativet för arbetare och socialister?
Vi fördömer de mordiska terrordåden och IS reaktionära roll, samtidigt som vi är motståndare till de militärer och politiker vars kapitalistiska system är ytterst ansvariga för både krisen i Mellanöstern och den situation som har skapat möjligheter för IS att rekrytera terrorister.
Både i Frankrike och internationellt behövs stora manifestationer. Vi står för enad kamp underifrån, mot krig och mot terrorism. Arbetarrörelsen måste byggas upp igen, ur kamp mot högerpolitik och för bättre villkor. Rasism och terrorism är produkter av ett kapitalistiskt system i förfall och kris. Alternativet är ett demokratiskt socialistiskt samhälle, som rycker undan grunden för reaktionära och högerextrema väpnade grupper. ■
