Under valkampanjen i Haninge har Rättvisepartiet Socialisterna fått uppbackning av Peter McGregor från partiets systerorganisation på Irland, Socialist Party. RS Haninge passade därför på att hålla ett möte där Peter fick berätta om den nationella frågan på Irland. Han gav en detaljerad bild av utvecklingen de senaste 100 åren och en politisk analys av situationen.
LOUISE STRÖMBÄCK
Många känner till striderna mellan IRA och andra republikanska paramilitära grupper å ena sidan, och den brittiska armén, polisväsendet och unionsvänliga paramilitära grupper å andra sidan. Perioden, som kallas the Troubles, pågick från slutet av 1960-talet fram till 1998. Det var en period med mycket våld, vilket påverkade hela samhället. Bakgrunden till konflikten är mindre känd, men mycket viktig att känna till.
När det brittiska imperiet koloniserade Irland följde århundraden av brutalt förtryck. När kapitalismen växte fram på Irland växte också arbetarklassen fram, och den bestod av både katoliker och protestanter med gemensamma klassintressen. Den brittiska härskarklassen använde sig därför av metoden att söndra och härska, och skapade motsättningar mellan grupperna som inte fanns där tidigare.
Under 1910-talet gav den brittiska härskarklassen fördelar åt de protestantiska arbetarna, i form av bättre arbetsmöjligheter. Arbetsvillkoren var fortfarande urusla, men de protestantiska arbetarna hade fasta avtal medan de katolska var daglönare och blev helt utan lön om det inte fanns arbete till dem.
Under första världskriget växte missnöjet inom arbetarklassen. År 1916 genomfördes påskupproret under ledning av socialistiska arbetarledare som James Connolly. Det var ett för tidigt försök att ta makten och krossades av den brittiska militären. Något år senare växte revolutionära stämningar inom arbetarklassen fram, men Labourpartiets ledning valde att bromsa dessa med argumentet att kampen för självständighet skulle komma före arbetarnas socialistiska kamp.
Det gav de styrande i London möjlighet att driva igenom en delning av Irland, med en republik i söder och Nordirland som en del av Storbritannien. Med en protestantisk majoritet i Nordirland som bas kunde unionisterna upprätta en förtryckande regim som utmanades först vid 1960-talets slut. Så skapades en konflikt på formellt religiös basis som har kommit att prägla situationen fram till idag.
Delningen av Irland ledde till det irländska inbördeskriget, som varade åren 1922–1923. Det stod mellan de som var för splittringen av Irland och de som var emot den. De två största politiska partierna i Irland idag, Fianna Fáil och Fine Gael, kommer från en och samma organisation som splittrades på grund av frågan om delningen av Irland.
I takt med ökad global kamp och radikalisering i slutet av 1960-talet ökade arbetarkampen på nytt. Det fanns stora möjligheter till enad kamp mot den låga levnadsstandarden för både katolska och protestantiska arbetare i Nordirland. Men kampen leddes istället till religiös sekterism, den gång med paramilitära grupper och terrordåd. Varken i slutet av 1960-talet eller början av 1920-talet var utgången given. Ett starkt socialistiskt arbetarparti hade kunnat ena arbetare mot dess gemensamma förtryckare, kapitalism och imperialism.
Åren som kallas ”The Troubles” slutade med påskavtalet 1998, som stadgar att de största partierna som företräder respektive grupp ska samregera. Det har också skett, senast med unionistiska DUP och republikanska Sinn Fein som har drivit igenom åtstramningar och privatiseringar. Politiken, som har medfört stora försämringar, har inte luckrat upp motsättningarna, som idag är lika skarpa som tidigare. Idag handlar konflikten dock betydligt mindre om religion och har istället blivit mer politisk. Folk identifierar sig antingen som unionsvänner eller som republikaner snarare än som protestanter och katoliker.
Trots den brittiska härskarklassens många splittringsförsök, finns det ändå flera exempel på när katolska och protestantiska arbetare har försvarat varandra mot förtryck och polisvåld, och har samarbetat mot gemensamma mål. Det absolut viktigaste för att kunna starta en revolt och störta förtryckarna är en enad arbetarklass. Det visste också den brittiska härskarklassen och det var därför den jobbade så hårt med att splittra den irländska arbetarklassen.
Ett bra exempel på en enad kamp är från 2019 vid skeppsvarvet Harland & Wolff, där katolska och protestantiska arbetare gick samman och strejkade mot nedläggningen av varvet. Varvet har en lång historia av sekteristiska konflikter och till och med mord, så den gemensamma kampen var särskilt viktig. Strejken pågick i nio veckor och ledde till seger, då arbetsplatsen fick finnas kvar. Arbetarna ställde flera progressiva krav, som att varvet skulle återförstatligas. Efteråt har arbetarna från varvet berättat att den gemensamma kampen har lett till att de tappat sina fördomar och nu inser styrkan i att kämpa tillsammans.■
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.