Vikande opinionssiffror har inte hindrat högerregeringen från att såväl trappa upp sina attacker mot lågavlönade och arbetslösa som portionera ut nya miljarder till välbärgade.Det är regeringen Bildt (1991-94) som går i repris.
Det är lågavlönade kvinnor som drabbas hårdast av regeringens politik.
Precis som Offensiv tidigare hävdat ger regeringens jobbavdrag mest till högavlönade. Två tredjedelar av jobbavdraget går till den rikaste delen av befolkningen – drygt 23,6 miljarder kronor. Den fattigaste tredjedelen får dela på futtiga 3,4 miljarder kronor. ”Men tar man hänsyn till regeringens nedskärningar visar det sig att den tredjedel av befolkningen som har de lägsta inkomsterna riskerar att få sin andel uppäten av sparpaketen”, konstaterade tidningen Metro den 17 mars.
De välbärgade har förmodligen aldrig haft så mycket pengar som nu och högavlönade kan se fram emot ytterligare tiotusentals kronor mer till följd av sänkta förmögenhets- och fastighetsskatter.
”Avskaffandet av förmögenhets- och fastighetsskatten har gjort Sverige väldigt attraktivt för kapitalägare. Det är inte många länder som varken har fastighets- eller förmögenhetsskatt”, sa Henrik Mitelman vid SEB Merchant Banking i Dagens Industri den 5 april. Artikeln bar rubriken ”Sverige ett nytt skatteparadis”.
Sänkta skatter för de rika skapar inte några nya jobb utan ökar bara klassorättvisorna.
Hittills, på bara ett halvår, har regeringen sänkt skatten för uppemot 70 miljarder kronor. I den summan inkluderas både genomförda skattesänkningar (jobbavdraget och t ex avdrag för hushållsnära tjänster) och löften om sänkta skatter och avgifter.
Dessa skattesänkningar, som berikar de med höga inkomster, betalas med nya pålagor: dyrare a-kassa och sänkt arbetslöshetsersättning, sänkt sjukpenning, dyrare trafikförsäkring med 700 kronor per år (från 1 juli i år) o s v.
Till detta ska läggas en rad försämringar i form av kraftiga försämringar i de långtidsarbetslösas villkor, sämre anställningsskydd för visstidsanställda, pigjobb, elitskolor, högre hyror i nybyggda hus och privatiseringar av statliga bolag, sjukhus samt allmännyttans bostäder. Snart kommer fler förslag i riktning mot lönedumpning. Enligt Aftonbladet håller finansdepartementet på att utarbeta ett förslag om en särskild låglönemarknad för alla de som efter 450 dagar förlorat sin plats i den nya jobb- och utvecklingsgarantin.
Regeringens systemskifte är unikt både i omfattning och hastighet.
Fackledningens vägran att utlysa politisk strejk mot a-kasseförsämringarna, de låga buden i avtalsrörelsen följt av treåriga avtal och socialdemokraternas lama opposition har gett regeringen mod att utmana opinionen.
En verklig kampanj för att stoppa försämringarna i a-kassan skulle ha levererat en tydlig varning till regeringen och skapat helt andra förutsättningar för fortsatt kamp mot högerpolitiken.
Motståndet mot högerpolitiken finns dock kvar, om än passivt. Ingen regering har fått uppleva ett så snabbt ras i opinionen. Detta kommer även att ge avtryck i nya kamprörelser till följd av regeringens piskrapp. Vad som skulle krävas är att fackföreningarna omedelbart tar initiativ till masskampanjer med politisk strejk för att fälla regeringen.
Men vad är alternativet till Reinfeldts regering? I skuggan av regeringspolitiken går inte bara socialdemokratin åt höger utan även vänsterpartiet signalerar ännu ett uppbrott till höger. Inget av dessa partier erbjuder en i grunden annorlunda politik än den som nu bedrivs. Alternativet är en arbetarregering med socialistisk politik. Det är för detta som Rättvisepartiet Socialisterna kämpar.
