Den globala flyktingkatastrofen har blivit till den djupaste kris som någonsin har skakat EU. Splittringen mellan medlemsländerna är total. ”Länderna talar om varandra, men inte med varandra. Det om något visar att EU inte mår bra just nu”, tvingades EU-kommissionens Jean-Claude Juncker uppgivet att konstatera i slutet av oktober.
Nästan samtliga EU-regeringar skakas av kriser och nu märks även tydliga sprickor i den tyska koalitionen mellan Kristdemokraterna (CDU) och Socialdemokraterna (SPD). För första gången talas det öppet om att förbundskansler Angela Merkels era går mot sitt slut.
Den tilltagande splittringen och förlamningen av EU ska ses mot bakgrund av att den europeiska kapitalismen är fast i en historisk stagnationskris och fortsatt eurokris. Detta har medfört att nationalstaternas begränsningar framträder allt tydligare. De motsättningar som idag går igenom EU är ytterst en följd av att så länge kapitalismen består kommer nationalstatens begränsningar ständigt att göra sig gällande – särskilt i perioder av kris och stagnation.
Flyktingkrisen har såväl förstärkt de splittringstendenser som fanns tidigare som skapat nya. Schengenöverenskommelsen finns inte längre kvar. Om Österrike gör allvar av sitt hot om att bygga stängsel vid gränsen mot Slovenien är det första gången som det går en bokstavlig mur mellan två Schengenländer. Enligt Sloveniens premiärminister Miro Cerar är läget så allvarligt att ”hela EU kan falla sönder”. Istället för att satsa resurser på flyktingmottagning satsar regeringen på att införa nya hinder mot flyktingar med hänvisning till att andra länder inte i tillräckligt hög grad är med i bygget av Fort Europa.
Med den nya Lag och Rättvisa-regeringen i Polen har det dessutom skett ytterligare en förskjutning inom EU till höger som förstärker de chauvinistiska krafterna. Till det ska läggas att den brittiska folkomröstningen om landet ska fortsätta vara med i EU eller inte i juni nästa år kan resultera i att en majoritet röstar för ett utträde. Hela EU-bygget vacklar idag. I framtiden väntar fler kriser utan att de gamla har lösts och att fler medlemsländer väljer att gå sin egen väg, oavsett vad som formellt beslutas på den aldrig sinande strömmen av toppmöten.
I vilket fall har EU-krisen nått en ny nivå som kan bli inledningen till en utveckling där unionen ”börjar vittra bort” och blir till ett tomt skal, som Financial Times skrev den 2 november. EU & EMU kan inte förändras ”inifrån” eller reformeras till att bli ”ett socialt Europa”, som EU:s respons på flyktingkrisen ger ännu ett exempel på. För att skapa ett annat Europa krävs organisering och kamp för ett demokratiskt socialistiskt Europa.
- Riv Fort Europas murar. Gemensam kamp mot högerpolitik och rasism – försvara asylrätten.
- Skrota kapitalets EU & EMU.
- För ett demokratiskt och socialistiskt Europa i en socialistisk värld. ■
