Det publiceras ständigt nya böcker om det som har kommit att kallas eurokrisen, men som egentligen är en historisk kris för den europeiska kapitalismen.En av de färskaste av dessa böcker är Den europeiska skuldkrisen (SNS Förlag), med nationalekonomen Mats Persson som författare.
Den europeiska skuldkrisen, som gavs ut i början av juni, har två förtjänster: Boken är kort och lättläst samt att författaren sågar EU-topparnas argument om att deras påstådda hjälpinsatser räddar skuldtyngda länder.
Trojkans – EU:s, Europeiska centralbankens (ECB) och Internationella valutafondens (IMF) – nödlån till Grekland har främst syftat till att rädda franska och tyska banker samt andra långivare.
Europas ”banker har varit väldigt skickliga att ta tillvara sina intressen, på skattebetalarnas bekostnad”, är bokens tes.
Vid varje tillfälle som Grekland inte har kunnat låna upp på marknaden sedan 2010, har ”de privata placerarna lyckats lasta av sina innehav på skattebetalarna”. Trojkans insatser har räddat de privata placerarna (spekulanterna) undan förluster samtidigt som den grekiska befolkningen har påtvingats den moderna historiens hårdaste åtstramning.
”Vi tycks ha hamnat i den sämsta av världar där Europas skattebetalare gett en massa pengar – inte till grekerna – utan till de franska och tyska banker som har lånat ut pengar till Grekland – och dessutom ställt en massa krav på grekerna som skapat politiska stämningar”, skriver Persson.
Det är banker, försäkringsbolag och hedgefonder som är EU/IMF-politikens vinnare slår Den europeiska skuldkrisen fast. Den slutsatsen är det lätt att instämma i. Bokens innehåll i övrigt är det svårare att instämma i. Det blir mest en massa förgäves sökande efter en alternativ kapitalistisk politik.
Istället för stöd till krisländernas privata långivare argumenterar Persson för sänkta räntor samt att Grekland skulle ha tillåtits ställa in betalningarna 2010 och att det är upp till varje EU-land att rädda ”sina” banker. Han menar också, utan egentlig övertygelse, att ”marknaden” långt tidigare än någon annan såg djupet i Greklands, Irlands, Portugals med flera länders kris.
Men det är samma finansmarknad som bär ansvaret för krisen och som nu skjuter trojkan framför sig. Goldman Sachs, en av marknadens stora aktörer, hjälpte för övrigt den grekiska regeringen att fiffla med siffror och dölja underskotten.
Bunden av ett inomkapitalistiskt perspektiv och ett ofta alltför inskränkt, ensidigt ekonomiskt resonemang, som förbigår de sociala och politiska faktorernas påverkan på samhällsutvecklingen, hittar Persson ingen väg bort från bort eurogedon.
Det finns heller ingen lösning så länge som kapitalismen och dess regeringar tillåts sätta dagordningen.
Per Olsson
