
Just nu är de nio tjejer som är aktiva, och de hoppas på att få fler att engagera sig. Jouren kommer att rikta in sig på utåtriktat arbete och visa att de finns. Alla ska känna sig välkomna att vända sig till Fenix.
– Främsta syftet med jouren är att hjälpa och stärka unga tjejer. Vi erbjuder inga stödboenden just nu, men vi har stödsamtal, jourtelefon och jourmail. Målet är att till slut ha en egen lägenhet eller lokal, säger Sara Avander.
Tjejjouren Fenix är en fristående jour, och åldersgränsen för att vara med och jobba är 16 istället för 18 år som det är på kvinnojouren. Man vill jobba vidare med samma frågor som på kvinnojouren, fast på ett annat sätt.
– Vi kommer att satsa mycket på utåtriktat arbete, till exempel i skolor. Jag har tidigare märkt behovet av tjejgrupper i skolorna, och att det uppskattas. Vi vill arbeta för tjejgrupper på skolorna, som ska vara fortlöpande och erbjudas till alla, där tjejer kan lära sig att stå upp och klara sig i högstadiets tuffa klimat, berättar Sara Avander.
Hon nämner även behovet av skolsköterskor, kamratstödjare och socialpedagoger i skolorna, som arbetar med dessa frågor.
De behövs för att hålla i arbetet med tjejgrupper.
– Högstadiet var en tuff tid, man har en snäv ram att passa in i. Gör man inte det så kan man bli utstött, säger Anna Löfgren.
– Jag tycker inte att lärarna på högstadiet var nog kompetenta. På högstadiet tittade de ofta åt andra hållet och sa inte ifrån om de såg mobbning, säger Emelee Carter.
– Fenix står för styrka och återfödelse, det vill vi representera. Unga tjejer behöver en ”fristad”, ett ställe dit man anonymt kan vända sig för att prata med någon utan att bli dömd. Vissa saker kan man inte prata med sina föräldrar om, det är en trygghet att det finns en utomstående som man kan vända sig till, säger Sara Linderlöf.
Johanna Evans