Nästan hälften av de barn som räknas som fattiga i Sverige idag, har ensamstående föräldrar. Också barn med någon form av utländsk bakgrund är särskilt utsatta. Enligt Rädda Barnen löper de fyra gånger så stor risk att växa upp i fattigdom – detta gäller framförallt barn som bor i storstädernas segregerade hyresområden.
Svenska Dagbladet tar Rågsved som exempel på ett ”segregerat
hyresområde”. Av Rågsvedsskolans elever var bara 56
procent av de som gick ut nian 2005 behöriga till gymnasiet – ingen
av innerstadens skolor hade en siffra under 90 procent.
Nio av tio av Rågsvedsskolans elever har ett annat modersmål än
svenska. Det gör undervisningssituationen svårare, vilket
kan vara en bidragande orsak till att skolor som Rågsvedsskolan
får dåligt rykte och förlorar elever till friskolor,
lockade av möjligheter till mer materiella resurser som bärbara
datorer.
Affärsidén på friskolor är oftast självstudier
och eget ansvar, och Svenska Dagbladet skriver att erfarenheten på Rågsvedsskolan
har varit att eleverna kommer tillbaka, något som rimligen bara
förstärker känslan av utanförskap.
Vad skolorna i förorterna är beroende av för att kunna
tillgodose alla elevers behov är fler lärare. Trots detta är
lärartätheten lägst i storstadsförorten, där
i genomsnitt trettio procent av lärarna dessutom saknar behörighet.
I ljuset av detta är inte skillnaderna i betyg mellan innerstaden
och förorten särskilt mystiska.
Politikerna lovar tunt
1997 var målet för Stockholms politiker att minska segregationen,
men Svenska Dagbladet skriver att den snarare ökat. Klyftorna mellan
bostadsområden blir djupare, höginkomsttagare söker sig
till vissa stadsdelar, låginkomsttagare och andra ekonomiskt marginaliserade
hänvisas till andra. Bostadsmarknaden förstärker detta.
I innerstaden domineras lägenheterna av bostadsrätter: 2004
omvandlades 14 hyreslägenheter till bostadsrätter – per
dag. I Rågsved är alla bostäder hyresrätter.
Tillbaka till de fattiga barnen. I Sverige beräknas en kvarts miljon
barn leva i familjer som är fattiga, det vill säga har inkomster
som är för låga för att täcka nödvändiga
utgifter. Bland dessa är ensamstående föräldrar överrepresenterade.
250 000 fattiga barn
Även om Rädda Barnen visar på att det har skett generella förbättringar
av barnfamiljers situation under de senaste åren, har dessa inte
alltid kommit de allra fattigaste till del. Den miljard som regeringen
2005 budgeterade till ekonomiskt utsatta barnfamiljer, i form av till
exempel höjda barn- och bostadsbidrag, har i många kommuner
lett till en sänkning av socialbidraget med motsvarande belopp.
Precis som man kan förvänta sig, visar forskning att också familjer
med extremt låg inkomst försöker ge barnen så mycket
de kan – helst lika mycket som barn i familjer med mycket högre
inkomster kan få. Men också barnen själva känner
ett ansvar för familjens ekonomi.
I Rädda Barnens rapport säger en flicka att hon förstår
att mamma måste betala hyran innan hon kan få nya kläder.
Flickan är ett exempel på hur barn till fattiga tidigt får
bära en del av den ekonomiska bördan.
Idag styrs barns förutsättningar av vilket område de
bor i, vilken skola de går till och hur mycket deras föräldrar
tjänar. De utjämningsförsök som görs blir effektlösa
när tillskjutandet av statliga medel utjämnas av kommunala
besparingar – motiverade av budgetkrav och den ”ekonomiska
verkligheten”. Priset får betalas av de barn som är
mycket medvetna om vilken ekonomisk verklighet deras föräldrar
lever i.
Ulrika Waaranperä
