Ställd inför rasande popularitetssiffror försöker Socialdemokraterna, som Stefan Löfven under Järvaveckan, sopa valupptaktens exercis i flyktingfientliga och auktoritära tongångar under mattan och i stället framställa valet som en ”folkomröstning om välfärden”.
– Vi måste både rusta upp miljonprogramsområdena och bygga hyresrätter som människor har råd att bo i. Det är en samhällsinsats som marknaden inte löser, sa i alla fall Stefan Löfven i sitt tal på Spånga idrottsplats och utlovade ett årligt stöd till utsatta områden på 2,2 miljarder om året från 2020.
På en presskonferens i tisdags berättade samordnings- och energiminister Ibrahim Baylan (S), som har regeringens uppdrag att minska segregationen, hur regeringen har tänkt sig att de 2,2 ”rättvisemiljarder” som förhandlats fram med Vänsterpartiet ska fördelas till 32 kommuner. Det ska ske efter ansökningar från dessa kommuner till sådant som trygghetsåtgärder, lärarassistenter och andra insatser i skolorna, jobbskapande åtgärder med mera.
Men just ingen koppling alls gjordes till bostadsfrågan, annat än att Botkyrkas kommunalråd även hoppades få pengar till renoveringar och insatser för mer blandat boende.
Den upp till en mijard årligen som redan har budgeterats i stöd till upprustning av miljonprogramsområden ”utan kraftiga hyreshöjningar” är småpengar utslaget över hela landet. Under 2017 användes dessutom bara 135 av 800 budgeterade miljoner – vilket kan jämföras med de cirka 14 miljarder till främst villaägare i rika kommuner som ROT- och RUT-avdragen kostade staten 2017.
Som ett monument över bristen på en konkret, behovsstyrd och rättvis välfärdspolitik skramlar regeringen Löfvens tunna mycket tom i bostadsfrågan, där både bristen på bostäder som dagens unga, andra nyinflyttade, fattiga pensionärer och låginkomsttagare har råd med och orättvisan mellan boendeformerna idag är skriande.
Nu gäller det att ta kamp för en ny social bostadspolitik.
Men för att en ny social bostadspolitik alls ska vara möjlig – utan att staten ruineras av subventioner till bankerna, byggbolagen, riskkapitalisterna och de nya privata fastighetsägarna som Blackstone-ägda D Carnegie & Co – måste vinstintresset bannlysas ur bostadspolitiken precis som ur andra välfärdsområden som skola, vård och omsorg.
Självklara inslag i ett socialistiskt systemskifte borde vara en statlig banksektor och offentligt ägda bygg- och bostadsbolag, som styrs och kontrolleras av de boende och arbetande. Det kan givetvis aldrig ske genom en bred uppgörelse mellan S och partierna till höger, utan kräver en massiv mobilisering till kamp underifrån för ett nytt och socialistiskt systemskifte. ■
